Sator stod på scen igår kväll och blåste in distade riff och raka dunk mellan mina revben. Och det slog mig som det slår mig ibland: det här med rockn roll fungerar! Den höga volymen och ännu högre energin, låtar som inte frågar om lov utan tar all jävla plats den kommer åt, one two three four och sen inte en tvekan, ingen låt är en osäker fjäril, varje låt är en trumpetande elefant som vill slänga upp mig på ryggen och dra iväg. Livet blåstes in i min kropp och kinderna blev som två segel av mitt leende.
Welcome Back Life!
Sen gick jag femtio meter bort från scen och klappade en gris som ville kela. En grisgris, inte en människorgris. Sedan gick både jag och Sator från backstageområdet till vårt hotell. Det var inte långt. Och vägbeskrivningen av festivalgenalen var klassiskt; först över morötterna, sedan potatisen!
När vi kom fram på andra sidan åkern stod det ett par baracker och där skulle vi sova.
Men först tittade vi på ängen och buskarna och satorgrabbarna undrade hur de reagerat på ”först morötter och sen potatis” för femton år sedan när de fyllde Liseberg och hade lyxen att bo på hotell med både fönster, värme och roomservice.
Jag tror vi var överens om en grej, en sak som man verkligen inte saknar när man lämnat den, är prestigen.
Tufft å bli gammal för man slipper va tuff.
Så uppträdde jag tillsammans med Peter Wahlbäck som också är en slags elefant. Eller ånglok. Eller som ledsen baby på speed.
Själv hittade jag inte helt in, men man kan ju inte vara på topp jämt.
Som flickan sa och spottade ut kuken.
Hej - ja, Sator på Mossagården var en stark upplevelse!! Fabulous-fantastic.
UNDRAN; höll du en skrivarworkshop lördagen d 19 juni under festivaldag nr 2 eller inte? Blev aldrig riktgt klok på den saken. Gick därför inte på den till slut.
När är du i Skåne med workshopen nästa gång? (Om du vet det?)
TACK på förhand för info:-)
Mvh
Anneli N.
Skrivet av Anneli N. den 23 juni, 2010 kl. 00:16 #