Läser den bedårande Leo Buscaglia, en pralin i en värld av rotmos.
Så här skriver han om lärare:
”Det är verkligen synd om ni går till arbetet utan att älska det, särskilt i vårt yrke. Om ni inte är ivriga varje morgon att få komma in i klassrummmet med alla de små barnen med sina klara ögon som väntar på att ni ska föra dem fram till bordet med kunskaper, då ska ni ge fan i att undervisa! Gör något där ni inte har kontakt med barn och kan ta kål på dem i tidig ålder. Det finns andra saker ni kan göra… men låt barnen vara ifred.”
Jag är nog inte den ende här, som gärna skulle ha lämnats ifred av en del lärare, som rent utav skulle föredragit att de tog sitt ansvar och gick på bidrag istället för att parasitera på oss barns oskylidga blod. Lärare med så dåligt självförtroende, att de inte kände sig komptenta om de inte regelbundet kunde påtala bristerna hos sina små medmänniskor. Kommer ni ihåg när det var felen som räknades, och inte rätten.
Men hade ni likosm jag turen att få möta lärare som faktiskt älskade sitt arbete, som inte gav sig innan himlen hade dragits ner och slängts ut över bänklocken? Lärare som var där, inte för att få våra huvuden att växa, utan för att få oss att inse hur fantastiskt stora de redan var? Vad ska man säga, vissa lärare, som blev lärare för att de vekrlign följde sin lust och därför gärna uppmanar andra att göra det samma, de utför mirakel.
Gösta karlsson som slet som ett djur för att jag skulle rikta mitt uppror mot de som hade makten, istället för stackars busssäten….
Anders Nyberg vars inverkan på mig jag än idag omöjligt kan översätta i ord.
Så många lärare verkar helt glömt bort att de en gång faktiskt tyckte sitt eget ämne var ROLIGT. Och en del som aldrig tyckt det, utan kanske blivit lärare för att vara duktiga, snarare än för att de hade lust till det. Eller så har de haft lusten men inte orkat behålla.
Men på varje skola finns ni som har samma inställning till kunskap som godisfreaks. ”hej, det här godiset är så himla gott, vill ni smaka?
Tack som fan för det!
Jag är lärare, fast för våra allra minsta. Min stora skräck är att jag ska tröttna på mitt yrkesval för inget, inget barn förtjänar en trött, irriterad, kärlekslös pedagog. Jag går just nu enstaka kurser vid sidan av jobbet för att ha något att falla tillbaka på OM jag, mot all förmodan skulle tröttna på förskolan. Barnen förtjänar bara de bästa.
För övrigt måste jag säga att du är en person som är oerhört inspirerande! Tack för att jag får ta del av en del av dina tankar!
Skrivet av Ann Olausson den 03 april, 2011 kl. 18:43 #
ann - wow! Vad modig du är som ens klarar av att se att det kan hända, att du kan tappa lustan och att du då är beredd att ta konsekvensen av det. imponerande.
jag är rädd för samma sak.
ingen förtjänar en trött irriterad kärlekslös författare.
Skrivet av bob hansson den 03 april, 2011 kl. 18:50 #
Inte bara lärare. De också som jobbar inom vården.Gnistan!!
Skrivet av 83.177.147.35 den 03 april, 2011 kl. 19:31 #
Du är ”klockren” Bob! Så klokt skrivet och så på kornet, i det som är uppdraget!
Skolan är till för eleverna inte eleven för skolan...
Det handlar anser jag, om förhållningssätt till det jag möter. Det handlar om att ha självinsikt om det som är mig personifierat, om jag är pedagogen som vill tända stjärnögonen, fånga dagen och det som i stunden är. Fånga in den iver av lärande som finns i små själars kroppar. Att tända nyfikenhetens eldar och entusiasmera, engagera, och inspirera. Om vetskapen, om att det jag ger, är som en sten som kastas på en blank sjöspegel, vattnet krusar sig, ger ringar på vattenytan, som inte bara påverkar det ytliga utan under färden ner mot en botten, får vasstrået i rörelse, ger upphov till en ljudvåg av kluckande då rörelsen av vatten slår mot en båt intill bryggan, får sanden på sjöns botten att virvla upp och gömma något som nyss låg synligt men som nu bäddas in i gnistrande korn, för att låta något annat komma i dager som nyss låg täckt av sand... detta ger Gianni Rodari en underbar beskrivning på i sin bok " Fantasins grammatik" . BOB du underbara filosof , kreatör och konstnär med tankar som berör och sätter fart på min iver att fånga lärandet i ljus av lust, glädje, trygghet och skratt, av teamwork med pedagoger som gillar sina jobb, av det som ligger nära och som jag slåss för tills jag dör... barnperspektivet,det är värt att gå i eld för <3
Puss på dig vackra själ!
Skrivet av Lena M Janson den 03 april, 2011 kl. 20:49 #
Kan man läsa "till mamma" någonstans nu i efterhand?
Skrivet av robin fält den 04 april, 2011 kl. 11:52 #