Regnet utanför vagnens fönster får det beiga sätet jag sitter på att kännas tusen gånger mjukare.
Jag förbereder en föreläsning och känner vilken ynnest det är att få göra just det. Att i lugn och ro få koreografera de ord som imorgon, förhoppningsvis, ska dansa ur min mun, in i de församlades öron.
Och framför detta beige säte, uselt kaffe, men varmt, samt en bit choklad.
Jag älskar denna bit choklad.
Samtidigt kommer jag nu vara ifårn min son i åtskilliga dagar. Men det är inte bara dåligt, det vinns vissa drag hos kärleken, som behöver avstånd för at förtydligas. Nu kommer minnet av hans leende mun och mötande blick verka i mitt huvud och i mitt minne. Och inte störas ett ögonblick av att han börjar gråta.
Ibland blir jag arg för att han gråter.
Vilket känns magstarkt att skriva.
Det är så mycket i den här världen som inte är som det borde, exempelvis mig själv.
Povel är tio veckor gammal och jag har redan sett det fula trynnet på villkoren i min kärlek. Att det faktiskt är lättare för mig att sända kärlek till honom när han ler, eller kissar på kommande (jo, vi över, ovanför vasken) än när han precis när jag somnat skriker högt och vägrar tystna förrän man går runt i vardagsrumet så att han i lugn och ro ska kunna titta på hur nattlampans sken melerar det vita taket.
Men så slår det mig, är det inte underbart, att vi alla föds till bångstyriga och ljusdyrkande poeter?
Poet, undrar ni, vad för slags poet är denna unga gosse. Och är det ens möljigt?
Självklart, svarar jag. Han är poet. Och naturligtvis en dadaistisk sådan.
Om någon dag ska jag äntligen lägga upp ett kapitel från min nya roman.
Ett kapitel om formativ kärlek.
Ugh!
VARMT VÄLKOMMEN TILLBAKA!!!
Skrivet av Karina_f den 21 september, 2012 kl. 15:48 #
Jag ser fram mot kapitlet från din nya roman. :)
Ha en bra dag!
Kram
Anna-Karin
Skrivet av Maskroskvinnan den 22 september, 2012 kl. 15:41 #
Märklig kan du va själv angående att du dejtat märkliga tjejer genom åren. Kul att du har det bra nu utan märklig tjej och med en fin familj.
Skrivet av L den 28 september, 2012 kl. 18:50 #