världen skymmer världen.

23 nov kl 00:03, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin Dagsbok | 3 Kommentarer | Permalink

 Har suttit på min vind hela dan, hela kvällen, med min roman. Tystnaden som omger mitt hus och min ensamhet, blir nästan som en tystnadens autobahn rakt in i en närvaro. Vill vara kvar här. I denna storhet som öppnas upp när världen försvinner.

  Ju mer du tar bort av världen, desto starkare blir den. Större.

  Satt nyss på trappen utanförköket och tittade på en enorm gran. I mörkret. Ju längre jag satt, desto tydligare blev den, och inget annat behövdes, inget annat än denna gran, detta sittande och p2 som förvandlade hela köket till en högtalare.

 

 

  http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2195  Muiken från östra staton! SÅ VÄLDIGT BRA! Passar till både gran och björk.  Kaledjoskop! Programmet för den LÅNGA musiken.

 

 

 

« klimatfrågan är en... | Hem | jävla radio vad den... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/bobhansson/entry/världen_skymmer_världen

Kommentarer:

En gång i tiden.

Hade min Mona Lisa ögonfransar och ögonbryn.

Peace

Schackmannen

Skrivet av Ingabritt den 23 november, 2011 kl. 00:09 #

Vad skönt det verkar vara att bo så. Den romantiserande bilden av ett perfekt liv istället för i en trång lägenhet i en förort i Stockholm.Vad handlar boken om??? Övergivenhet av kvinnor?

Skrivet av Sara den 23 november, 2011 kl. 08:05 #

Träd är förbannat trevliga och pålitliga kompisar. Tänker på ett av svts program i serien om olika religionsutövningar i Sverige, där "häxorna" i tysthet kramade vars ett träd i tystnad en längre stund. Kanske en kvart? Vissa föll i gråt efteråt. Kvinnor alltså. Kanske träd också, vad vet jag. Själv fick jag en obetvingligt stor längtan efter att krama ett träd.

Påminner ju förresten om er Dingokram. Kramar är underskattade av alla de slag.

Skrivet av loleende den 23 november, 2011 kl. 12:53 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten