är det samhällets fel att jag är en idiot?

12 mar kl 13:30, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin kärlek hur fan gör man | 9 Kommentarer | Permalink

Ungefär då Moses höll på med sina stentavlor satt en annan kille som tog det lite lugnare.
Killen kallas Budha och han satt under ett träd och blev kändis.
 
    Sedan sa han att allt liv är lidande.
 
    Vilket egentligen är en felöversättning, menade inte lidande utan ”den frustraion som uppstår när man siktar och missar målet” Typ.
    Typ som när man köper en livsstil för att bli lycklig, är det ungefär samma sak som att kasta en dartpil en meter ovanför tavlan.
   Man blir inte harmonisk.
   Man blir inte harmonisk av att missa och är det något som är värre att kasta fel än pil, så är det väll att kasta fel sitt liv. 
 Om livet är en pil spelar det ingen roll hur mycket man än siktar, menar buddha, för så länge man tror att poängen ligger utanför en själv, i prylar eller kickar, i en gymnastiksko eller en applåd, ja då kommer man kasta sitt liv åt helvete utanför bulsseye.
   Frustration kommer uppstå.
    Och jag kan inte vara nog så tydlig här.
   Det är alltså inte med en dartpil man missar.
   Utan med sitt liv.
 
 Och gud vad jag glömmer detta, gud vad jag, då jag känner någon slags tomhet, löser detta med en ny kavaj eller en säsong av LOST eller en utekväll.
 Och gud vad allt det här fungerar kortsiktigt.
 Men gud vad det inte fyller mig.
 Och jag förbannar det här samhället som har lyssnat så lite på budha och så mycket på Henry Ford, förbannar en stad som flera tusen gånger om dagen vill berätta för mig att jag ska köpa något, istället för att påminna mig om att det enda som kan göra mig lycklig redan är i min besittning och att detta är NU.
 Och förmågan att vara i detta NU.
   Och titta, nu gör jag det, nu tycker jag att jag lider lite, också skyller jag på någon annan, närmre bestämt samhället, kapitalismen, konsumismen, reklamismen…
 FÖRBJUD REKLAM; vill jag säga. Jag är helt jävla för känslig för den, jag kan inte stå emot, jag gör saker jag inte vill göra, jag blir beroende…
   Men samhället vill inte lyssna på mig på det örat.
   Samhället blir lite Budha här, ta hand om ditt lidande, vi tänker inte ta bort det åt dig, ta hand om ditt lidande och upplev det och så ska du se att det kan bli bra. Trots samhället. Säger samhället…
  Och jag tar tunnelbanan till gamla stan. Jag funderar nämlingen. Jag har möjligen kommit på något genialt, en cross over handling, en modern handling, en henryfordbudda handling.
 Jag ska köpa en buddafigur…