Så jävla på riktigt är det ibland med vissa männsikor som inte spelar rollen av människa utan bara är det rakt av.

08 okt kl 12:20, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin Dagsbok | 5 Kommentarer | Permalink

Tåg igen. Gud är min sekreterare. Som av en händelse sitter Ika Nord i den vagn jag kliver upp på. Skitbra. Hon ska nämligen regisera min monolog. Bara det är en ynnest, Alltså kan vi ha lite möte men det har vi nog inte. Vi pratar nog mest höstsjöar, de får mig, denna tidiga dag att bli gråtfärdig, skönheten är så stor att jag blir lesen att det också finns något annat. Ja, jag blir fem år och mitt hjärta viskar ”HUR KAN KRIG ÖVERHUVUDHTAGET FINNAS, PÅ EN JORD SOM OCKSÅ BR DENNA SKÖNHET.” Varje gång en sjö kommer säger hon” sjö” och då ska man sluta prata och trycka näsan mot fönstret. På riktigt.