Det är midsommar afton i norra Europa idag.
I skrivande stund håller sillen på att dukas fram. Inte en droppe regn. Min flickvän var magsjuk igår och jag insåg att, herregud, hur firar man midsommar, om man inte kan äta den?
Lustigt att i denna tid av matligt överflöd, bär vi fortfarande med oss svunna tiders fattigdom i oss, de helger som var outstanding som enda dagar på året då mat skulle finnas i överflöd, midsommar sammanfaller ju med att grödor äntligen kan tas upp ur jorden efter en lång vinter med saltat och gammalt…
Som om varken vår kalender, eller våra kroppar, har fattat att konsum
faktiskt finns. Som om konsum har funnits så kort tid att det inte helt är att lita på.
Och på tal om överflöd, i Danmark har ett beslut tagits att invandrare som begår brott ska kastas ut. UT. Så även fortkörare, vilket innebär att en bankrånare inte behöver dömmas för ett bankrån, det räcker att han körde för fort på vägen därifrån. Praktiskt.
Det är lite samma tendenser i Skåne. För någon vecka sedan, på väg ut till släktträff på söderslätt, alltså på just den punkt Sverige tar slut, säger min mors svåger apropå den bensinmack i Rosengård vi just kör förbi, ”den där brinner ju varje kväll”. Jaha, säger jag, varför då? ”Vet du ingenting, det beror ju på den där ohyran vi tagit hit”.
Jag tycker om min mammas svåger. Han var den enda i hela min mors släkt som demonstrerade mot Vietnamkriget på 60-talet.
Och just nu är jag inne på följande tanke; att inte döma sin medmänniskas intellekt, bara för att det tickar fram andra slutsatser än ens eget.
Det är midsommar afton i norra Europa idag.
Vem bjöd du in till just ditt firande?
De som var ungefär som dig själv?
Vi gillar ju de som är som oss själva, det tar mindre energi än att umgås med de som är olika, som rasister, eller afrikaner, eller för den delen folkpartister.
Få är främlingsfientliga.
Desto fler; främlingsskeptiska.
De andra får såklart gärna finnas, men helst inte runt det bord jag själv sitter.
