På frukostens café ser jag en man dra en linje tankrkräm på fingret och sedan peta in det i munnen. På bordet en fruktljuice och en servett. Jag ser hur han drag med tandkrämsfingret genom munnen, drar ut det, torkar av det.
Hans tänder är sedan lite frächare. Det glädjer mig!
Öppna ögonen och ingen dag är den andra lik. Det slår mig först när jag skriver det, jag har levt nästan 40 år. Men detta har jag ALDRIG tidigare sett!
Jeansjackekille med tandkrämsfinger!
Det fyller mig med vördnad. Hej vördnad!
Och utanför cafeet den isblänkande vintern, jag är förälskad i den här jävla smällkalla vintern. Kylan som en injektion av närvaro, hugget i din arm så fort du går ut genom dörren. Kylan är en gudinnan Khali, Hon vill inte att du ska sova. Hon vill att du ska lägga märke till ditt utomhus, att du faktistk är där. Så fort hennes älskare tappar närvaron hugger Khali av hans huvud. Bältet fullt av skapler. .
Kylan vill att du ska lägga märke till världen, till att du finns. Att röra sig mellan ett hus och ett annat går inte längre på rutin
Kylan ger fingret åt ordet disträ!
Jag känner att jag gärna är på kylans sida. Hej kyla.
Låt den isvita dagen bli en dag att verkligen lägga märke till.
Varje andetag som en sup.
Varje steg som en surfbräda.
Varje inomhus som en fred mellan två krig.
Varje jävla ögonblick som ett rest torn av närvaro och i det tornet ska både barnet du och barnet jag sitta och låta detta torn rasa rakt ner ner ner
i just detta liv -
vi redan lever!
Och ingenting ska någonsin vara sig likt - idag heller...
Och att jorden är rund som en kind KAN INTE VARA EN SLUMP.
Också jorden är till för att klappas!
Gomorgon!
