I dagens Svd så finns det fyra "dödsrunor" över avlidna personer. Jag kollar alla dessa döda varje dag av någon anledning. Känner mig ibland som ensamma mammans far och skulle behöva gå till "skåpet" såsom han gjorde ibland när någon bekant dök upp på denna sorgliga sida.
Dagens namn är: Maivor Gustafsson 71, Curry Bucht 33, Frank Bergå 63 och slutligen Ingrid Ohring 96 år.
Skilda åldrar på dessa dödens kandidater och enligt mig så var bara Ingrid godkänd som resenär till Hades rike. Alla andra borde ha få vänt i dörröppningen och fått ompröva den högstes beslut.
Den ende jag personligen kände till av dessa offer var journalisten Frank Bergå, hans artiklar har man under årens lopp stött på .
Varför man läser och kollar efter dessa avlidna personer dag efter dag är ju egentligen en gåta.Nyfikenhet? Jag vet inte, sin egen annons lär man ju aldrig hitta så vad letar man efter?
Om man nått sjuttio så som jag så ska man nog vara nöjd att man kan sitta och skriva dessa bloggar och varken ligger i sotsängen eller är helt borta i huvudet. Ofta vill vi människor gnälla över livet men skulle tippa på att de flesta borde vara mycket nöjda med det liv de har i vårt fina land. Tanken kommer ofta till mig att jag ska känna tacksamhet över att inte vara född i ett fattigt land härjat av krig och förtryck. När jag ser bilder från tex Syrien så måste jag också försöka förstå varför många inte orkar eller kan vara kvar i ett sådant land. Det måste vara mycket svårt att lämna sitt land för att komma till ett land som är så främmande så som Sverige måste te sig , ingen gör ju detta val av fri vilja eller hur?
Fred på jorden kommer jag aldrig ens teoretiskt få uppleva och det är så sorgligt. Med fred i alla länder så hade inte behovet att fly funnits och det hade besparat både oss och de drabbade från mycket elände.
Huvudfrågan på jorden måste ju vara att skapa fred men då måste också alla fanatiker alá talibaner bort på något sätt. Så länge en massa fanatiker strävar efter makt med vapen i hand så kommer det inte att skapas fred. Hur mycket hat skapade inte talibanerna när de skar halsen av 16 personer i helgen bara för att de hade en fest?
Hat föder hat, det bara fortsätter utan något slut.
Det är alltid trist när människor så som de fyra jag nämner här avlider men de avled av andra orsaker än vad man gör i Afghanistan, Syrien och andra våldshärdar !
Att bli mördad därför att man inte passar in i det "mönster" som fantasterna vill upprätta är ju ett förfärligt sätt att dö på. Orätt!
Chefen för den danska säkerhetspolisen kallar Che Guevara en revolutionshjälte
AARHUS. Måndagen 9 juli fick de danska tidningsläsarna en chock – även de borgerliga läsarna. Den dagen gick ingen mindre än gruppledaren för regerande Socialdemokraterna, Henrik Sass Larsen, ut och kallade partiet Enhetslistan ”ett vänsterextremt parti som önskar sig ett klasslöst, kommunistiskt samhälle”
Henrik Sass Larsen hade förstås sina skäl. Enhetslistan hade just hotat med att inte stödja regeringens budgetproposition senare i år och därmed fälla regeringen. Det var hög tid att ge dessa bråkstakar, som utgör stödparti åt regeringen, något att fundera över. Och taktiken fungerade utmärkt. Helt plötsligt började mainstream-medierna läsa Enhetslistans partiprogram och där fanns det – revolution, stopp för privat ägande, nedläggning av försvaret och polisen och mycket, mycket mera.
Anledningen till att ingen tidigare hade uppmärksammat vad regeringens sängkamrater egentligen drömmer om, är att Enhets-listan ända sedan starten 1989 haft frikort i medierna. Detta är ingen tillfällighet. Många i den danska samhällseliten har tillhört den yttersta vänstern och de skyr all diskussion kring socialism/kommunism. Inte heller vill de höra talas om eventuella problem med den yttersta vänstern, där de själva har sitt ursprung.
Tre ministrar i den danska regeringen har ett kommunistiskt förflutet. Den mest kände är näringsministern Ole Sohn, som var ordförande för Danmarks Kommunistiska Parti 1987-1991, innan han gick med i det nuvarande regeringspartiet Socialistisk Folkeparti.
Kulturministern Uffe Elbæk, som är invald i Folketinget för Radikale Venstre, har ett förflutet i Danmarks Kommunistiske Ungdom, Venstresocialisterne och Kommunistisk Forbund.
Till och med landets statsminister, Helle Thorning-Schmidt, var trogen den kommunistiska saken. I sin ungdom prenumererade hon på den kommunistiska partitidningen Land & Folk och röstade i flera val på DKP, Vänstersocialisterna och Enhetslistan. Hon var av allt att döma fortfarande kommunist när Berlinmuren föll. Då var hon nästan 23 år.
Många danska journalister har tillhört, eller befinner sig fortfarande, på den yttersta vänsterkanten. Tidigare i år visade en norsk opinionsundersökning bland danska journaliststuderande att Enhetslistan och Radikale Venstre, som har 29 av Folketingets 179 platser, nästan skulle kunna bilda regering om de blivande journalisterna fick avgöra.
Som första ämbetsåtgärd anställde utrikesminister Villy Søvndal en personlig rådgivare – Thomas Sæhl Sørensen. Det är han som skriver utrikesministerns tal och enligt uppgifter har de två ett far och son-liknande förhållande.
Samme Sæhl Sørensen stred på Nørrebros gator under upploppen som följde på Maastrichtomröstningen 18 maj 1993. I täten för upploppen stod öppet militanta Antifascistisk Aktion, AFA, och precis som de planerat slutade det hela med omfattande gatustrider. Sæhl Sørensen greps och anhölls misstänkt för störande av den allmänna ordningen.
Han var då aktiv i den revolutionära ungdomsorganisationen Rebel, som 2001 upplöstes och ersattes av Socialistisk Ung-domsFront, Enhetslistans officiella ungdomsförbund. Innan Sæhl Sørensen knöts till utrikesministern, gjorde han karriär som journalist på bland annat Danmarks Radio (motsvarande SVT), som alla danskar med radio, TV eller dator måste betala licens för.
På 1990-talet skrev Sørensen för Rebels tidskrift Muldvarpen (Mullvaden). Sæhl Sørensen var redaktör för flera nummer och ledde en så kallad ”propagandagrupp”.
En annan framgångsrik vänsterextremist är Pelle Dragsted, ideologen bakom Enhets-listans frontfigur, Johanne Schmidt-Nielsen. Dragsted var i många år en centralfigur i AFA.
Den danska asylpolitiken har alltid stått i centrum för hans politiska engagemang och flera gånger har asylcentret Sandholmslägret norr om Köpenhamn varit måltavla för olag-liga aktioner. 2002 organiserades en attack av Globala Rötter, som i praktiken var en medievänlig avläggare till AFA.
På fotot här intill ses Pelle Dragsted tillsammans med andra vänsterextremister, bland andra Lars Grenaa. De har klättrat upp på asylcentrets tak med en banderoll som kräver att Danmark avskaffar sina gränser.
Några månader efter att bilden togs deltog Lars Grenaa i ett överfall på dåvarande statsminister Anders Fogh Rasmussen. Det inträffade i Folketinget på Christiansborg. Enligt egen uppgift han fått tillträde dit efter en överenskommelse med Enhetslistans dåvarande kronprinsessa Pernille Rosen-krantz-Theil. Hon har trots påtryckningar vägrat ta avstånd från överfallet.
När Rosenkrantz-Theil tvingades lämna Folketinget på grund av Enhetslistans åttaårs-regel, hoppade hon över till Socialdemokraterna och blev under valrörelsen 2011 deras stora röstmagnet på Fyn.
1997 deltog hon i en AFA-busstur till Amsterdam och fick senare ersättning för felaktigt frihetsberövande. Hälften av pengarna skänkte hon till AFA.
De ungas, eller ganska ungas, revolutionära ideal får dessutom stöd från överraskande håll. Självaste Jakob Scharf, chef för danska säkerhetspolisen PET – med fin upp-växt i överklassförorterna Charlottenlund och Gentofte och en polismästare till pappa – kallade 19 juli 2012 i ett radioprogram i danska P1 den stalinistiske massmördaren Che Guevara en ”revolutionshjälte med
fundamentalt riktiga ideal”.
På PET-chefens begäran spelade radion hyllningssången ”Hasta Siempre, Comandante” – en sång tillägnad Che Guevara som efter segern i den kubanska revolutionen 1959 utsågs till kommendant för La
Cabana-fängelset. Som fängelsechef beordrade han summariska avrättningar av hundratals fångar. (Läs Alvaro Vargas Llosas ”The Killing Machine” i The New Republic, 11 juli 2005.)
– Det här är en sång som betyder något för mig, sa Scharf. Det är en sång som för mig symboliserar några saker … som är riktigt viktiga. Det är viktigt att ha ideal som försäkrar oss om ett samhälle baserat på frihet, jämlikhet och rättvisa. Och det är viktigt att arbeta för dessa ideal.
Jakob Scharf fick dock medge att den kubanska revolutionen tyvärr inte riktigt hade utvecklats som han hoppats. Hur som helst var det inget fel på dess ideal.
Även medlemmarna i ett vänsterradikalt mordbrännargäng, som säkerhetspolisen PET avslöjade i april 2011, var barn från fina hem. En var son till en polis och två hade anknytning till Socialistisk UngdomsFront. Gänget åtalades bland annat för attacker mot PET, Polishögskolan, Rikspolisen och grekiska ambassaden. Enligt polisen hade de dessutom långt gångna planer på att attackera integrationsdepartementet och Folketinget.
När en av Danmarks få riktiga nazister sätter upp klistermärken med hakkors på offentliga byggnader, skriver medierna att hela “högerflygeln” har problem med de högerextrema.
Men om revolutionära socialister klistrar upp hammaren och skäran, kommer det att krävas att de dessutom haft med sig brandbomber för att medierna ska bry sig. Och även då skulle de bara beskrivas som ”aktivister” som gått lite för långt.
Så blev det till exempel i fjol när en förmodad högeraktivist satte upp klistermärken med Kurt Westergaards Mohammed-teckning på fasaden till lokaltidningen i byn Herning.
Då ryckte polisen ut för att säkra DNA-spår på brottsplatsen.
