Att svårt cancersjuka inte skall tvingas söka arbete är självklart. Men behövs en lagändring, så är det bra att regeringen i går utlovade en. Man kan tycka att Försäkringskassan borde ha fattat budskapet ändå, skriver GP:s Gert Gelotte i dagens G-P.

En omständighet i politikens värld upphör aldrig att förbrylla – politikers behov av att demonisera sina motståndare. Lustigt nog finns samma behov i religionernas värld. Kanske är fenomenet allmänmänskligt. Vi tycks behöva tydliga motståndare för att veta var vi själva står och en fientlig omgivning för att känna oss säkra i den egna gruppen. Är inte motståndarna fientliga nog tar många sin tillflykt till en demoniserad fiendebild. Inför denna väger fakta, även lät kontrollerbara fakta, lätt.

Socialdemokratins högerspöke är ett tydligt exempel på demonisering. Unga moderaters förtjusning i glåpordet DDR-Sverige för folkhemmet är ett annat. Men den här krönikan skall lyfta en aning på högerspökets vida kaftan

I sin S-krönika här på ledarsidan i onsdags medgav Ann-Sofie Hermansson (S) att det socialdemokratiska regelverket för sjuka och arbetslösa förtjänat kritik. Men bara viss kritik. Nu däremot stundar vargatider:

”Regeringen Reinfeldts lösning är inget mindre än en katastrof för de sjuka”, skriver hon.

Vid årsskiftet blir cirka 54 000 personer efter hand utförsäkrade från sjukförsäkringen. Några har då varit sjukskrivna i 2,5 år. Hermansson tecknar en mardrömsbild av stundande arbetsprövning och omprövning av rätten till sjukersättning:

”En del kommer att klara denna prövning, andra inte. För dem återstår socialbidrag för att klara sin försörjning.”

Detta påstående är en demonisering av lätt tillgängliga fakta. Från nyår gäller följande:

De utförsäkrade får sin arbetsförmåga prövad. De som kan arbeta skall återgå i arbete eller söka arbete med de ekonomiska villkor som gäller för arbetslösa. De som inte kan arbeta får antingen fortsatt sjukpenning, om de är akut allvarligt sjuka, eller sjukersättning, om de är varaktigt oförmögna att arbeta.

Nya lagar leder till tolkningstvister. Att svårt cancersjuka inte skall tvingas söka arbete är självklart. Men behövs en lagändring, så är det bra att regeringen i går utlovade en. Man kan tycka att Försäkringskassan borde ha fattat budskapet ändå.

Några faller ändå mellan stolarna. De är för sjuka för att arbeta och för friska för sjukförsäkringen. De erbjuds en tre månaders introduktion med personlig handlingsplan och aktivitetsersättning i Arbetsförmedlingens regi. Därefter går det att få en ny period med sjukpenning för dem som varken kan arbeta på den öppna arbetsmarknaden eller i något av Arbetsförmedlingens program. Det som på socialdemokratins tid benämndes Ams-åtgärder.

Socialbidrag kan bara komma ifråga för dem som tackar nej till introduktionsprogrammet eller har mycket låg ersättning i a-kassesystemet. De som lämnat a-kassan erbjuds att återinträda med tre månaders kvalificeringstid i stället för som tidigare ett år.

Är detta en katastrof? Knappast. Några kommer säkert att uppleva arbetsprövningen som kränkande. Ibland med rätta. Misstag går inte att utesluta. Men ställ det mot bättre möjligheter att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Den socialdemokratiska lösningen, att systematiskt förtidspensionera långtidssjuka, var möjligen politiskt smidigare, men knappast människovänligare.

Och vad jag vet vill Socialdemokraterna inte avskaffa socialbidraget som yttersta försörjningsutväg.

Gert Gelotte Dagens krönika i G-P 2009-12-05