Är hemma från jobbet idag med en sprängande huvudvärk.

Av någon anledning tänker jag mycket på exet nu. Jag har extremt dåligt samvete för att jag vet hur han kan må. Han kan bli väldigt deprimerad och jag kan tänka mig att han är det nu.

Började plötsligt tänka på detta igår på bussen på väg till jobbet och var nära att börja lipa. Mådde risigt hela dan på grund av mitt dåliga samvete.

Sa ingenting om det till M, men det konstiga var att han berättade imorse att han hade drömt inatt att han ringt till mitt ex och pratat med honom och att exet blivit jätteglad för samtalet för han hade varit väldigt nere.

M tyckte det var konstigt, för han har aldrig drömt om exet förut.

Kusligt. Men vi är så nära varandra så ibland är det nästan som han kan läsa mina tankar. Och sen vandrar mina tankar till exet, att det kanske var ett rop på hjälp. Han sänder ut signaler. Tänk om han tar livet av sig och jag kunde ha gjort nåt, men det gjorde jag inte. Såna extrema tankar brottas jag med nu. Men jag försöker skjuta dem åt sidan och njuta av tiden med M.   

M är underbar. Vi gör saker tillsammans, vi umgås och skrattar. Kanske är det därför jag har så dåligt samvete. För att jag har det så bra nu.

För att jag har hittat rätt person att vara med, men var tvungen att såra den som trodde att jag var den rätta.