Hej igen bloggen! Jag behöver dig igen :)

Sitter i min säng. Har varit sjukare än jag någonsin varit i hela mitt liv den här veckan. Svininfluensan såklart. Har inte kunnat ta mig upp ur sängen på en hel vecka, har bara legat och frossat och svettats om vartannat. M har varit här och sett till mig som tur är och mamma och pappa har stuckit till mig lite soppor och så genom dörren.

Idag har jag gråtit mycket över exet. Jag har väntat på det faktiskt. Det kändes bra. Jag har velat börja bearbeta det så att jag kan gå vidare. M och jag är ett par nu. Det blev vi samma dag som jag kom hem från USA. USA var så mentalt jobbigt att jag inte ens orkar skriva om det, men det var nyttigt på det sättet att det påskyndade det slutgiltiga avbrottet.

Nu har exet brutit kontakten helt. Det känns fruktansvärt jobbigt. Jag har varit nära en person så länge och sen plötsligt....ingenting....jag betedde mig på vissa sätt hjärtlöst innan han gjorde det och det ångrar jag djupt nu. Men jag kan inte kontakta honom nu för att säga förlåt. Jag vill respektera att han behöver sin tid där jag inte finns.

Jag behöver få sörja min förlorade vänskap. Det är svårt att göra när M samtidigt vill vara nära mig hela tiden. Han är fantastisk på alla sätt, men jag kan inte ta till mig honom förrän jag har lagt det gamla åt sidan. Kan man säga det? Det kan jag ju inte. Jag kan inte ge honom vad han vill ha just nu och jag kan inte känna nånting (fast just nu kan det vara sjukdomen som gjort att jag inte har kunnat det).

Plötsligt känner jag ingenting för M. Jag har märkt det. Jag hittar saker hos honom som irriterar mig istället. Som hans jättestora näsa. Att han är äldre. Det har aldrig stört mig förut. Vad håller jag på med?