Fallet Per har farit upp. ? Va mysko det lät! Som om nån blev?? Han tystnar och stirrar på Pia. Pia nickar. Hon har en äppelkaksbit i munnen och kan inte svara. Mamma fimpar nervöst cigarretten. ? Ali! ropar hon mot det öppna fönstret. Skynda dej, kom! Men Ali har också hört skriket och är redan på väg. Mamma ser skrämd ut. Plötsligt gråter hon mot hans axel. Han smeker henne över håret. ? Jag vet att jag är larvig, snyftar hon. Men jag blir så nervös på alltihop. ? Mamma ledsen. Lilla barnet ledsen. Inte bra, säger Ali lugnande. Bättre skratta istället. ? Skriket, snyftar mamma. Hörde du skriket? Ali nickar. ? Pikade listor och lyssna musik. Ändå Ali hörde den kriket. Vem krika så? ? Pikade listor, härmar mamma. Herregud, måtte du snart få börja den där svenskkursen. Per ger Pia en armbåge. ? Kom, vi sticker och kollar! ? Stanna! ropar mamma efter dem. Ali, säg åt dem då! ? Lugn, lilla mamma, Ali följer. Med några snabba steg är han ifatt. De skyndar förbi dasset och den gamla lekstugan. Ali stannar och ser tveksam ut. ? Det går en stig upp till berget, säger Pia. Per nickar. ? Jag tyckte det kom därifrån? Med Ali i spetsen skyndar de vidare, glada åt jeansen, för det är gott om höga brännässlor. Dungen möter med gröna skuggor och stökhögar. Skriket dröjer ännu i Pias öron. Djur el-ler människa? Kanske fanns svaret där uppe? Där, där? Plötsligt sköljer minnena över henne. För det var just där uppe det hände. Eftermiddagen hon aldrig skall glömma. Pia biter ihop och tvingar tillbaks gråten. Men bilderna går inte att stoppa. Pappa som tar sig åt bröstet och sjunker ned i blåbärsriset. Pappa som stönande och kallsvettig står på knä och kräks. Säj åt mamma att komma, viskar han. Säj åt henne att jag är sjuk. Och sedan, sedan? Nej, nej, hon vill inte tänka på det! Nu bär det uppför. Stigen följer en smal skreva, så brant att de måste ta händerna till hjälp. Från bergsklacken är utsikten fin. Nedanför slingrar grusvägen förbi sommarhusens täppor, smalnar av och försvinner bortom solblanka sädesfält. ? Gula havet va? Per nickar mot den böljande rapsåkern på andra sidan vägen. Plötsligt blinkar han till. ? Vafan, Gubben! Pia och Ali har redan sett. Mitt i rapsfältet står han. Bara överkroppen sticker upp ur det gula. Trots avståndet anar man Helly-Hansenvästen, och solen blänker i skärmen på en svart vegamössa. ? Vad i himlens namn sysslar han med? säger Pia förvånat. Per skakar på huvudet. ? Precis där tjuven sprang över. Men Ali har bråttom. ? Fortsätta nu, säger han. Man vet aldrig? Det slingrar stigar åt flera håll. Ali väljer en som leder åt vänster. Per följer honom i spå-ren. Men Pia rör sig inte. För den där stigen, som leder in mellan snärjiga lövträd? Där, där? Plötsligt väller minnena upp igen. För just där hade de gått innan pappa? Skräckbilder. Tår-bilder. I panik rusar hon därifrån, ut på den smala stigen som leder över bergskrönet, förbi den Björnvallska kåken. Stigen rundar ett kantigt stenblock och balanserar på klippkanten. Ett felsteg och hon kommer att störta ner! Men sånt tänker hon inte på, för de hemska minnesbil-derna uppfyller henne. Platsen där pappa hade sjunkit ihop. Bärkorgen som vickade. Och gal-lan som hade forsat ur munnen på honom. Kanske fanns den fortfarande kvar i blåbärsriset? Visst älskar hon Ali, men nu handlar plötsligt allt bara om pappa. Snyftande rusar hon vi-dare. Tårarna strömmar. Pappa, pappa, tänker hon och snubblar fram över mossor och blanka tallbarr. Hon hör hur de ropar efter henne, men hon stannar inte. Genom tårarna ser hon stenblocket och det Björn-vallska plåttaket snett nedanför. Hon har inte tänkt på det förut. Att huset ligger så nära. Ga-veln tycks nästan snudda vid berget. Om det inte är tårarna som förvillar? Just då hörs skriket igen, alldeles inpå! Förfärad stannar hon upp. Genom tårfloden anar hon något svart flaxa upp bakom klippblocket! Skräckslagen snor hon runt för att springa till-baka. Plötsligt snubblar hon! Stigen viker undan och hon faller, faller! Pias rop är högt och gällt. Hon känner ett slag mot axeln. Armen far upp i en konstig vinkel och plötsligt är det som om huvudet exploderar! Hon rusar in i en kolsvart tunnel och hör sitt eget skrik eka mellan tunnelväggarna. Eka och dö bort. Sedan är allt bara mörker.