Lövskuggor jagar solljuset över bordsduken. Polismannen nickar och skriver något i en svart anteckningsbok. Tillsammans med Per och Pia och Kerstin sitter han vid trädgårdsbordet på gräsmattan. Det står kaffe och läskedrycker framdukade och en rykande varm äppelkaka. ? Jag är så orolig för Vera, säger mamma och tänder en cigarrett. Har ni hört hur det är med henne? ? Hon mår bra vad jag vet, svarar polisen. Mamma ser lättad ut. ? Vad skönt. Om ni visste hur orolig jag har varit. Ni vet väl om att hon har svagt hjärta? ? Jag trodde hon var död, säger Per. Helt kritvit och sjönk ihop som en trasa! ? Vi får se till att gripa den där tjyvstrykern. Polismannen slår igen anteckningsboken och stoppar den i fickan. Pia ser på honom. Poliser skulle väl vara friska och starka? Den här hade bleka fårade kin-der och såg inte alls stark ut. Med en svart väska i handen kommer en ung polis släntrande från granntomten. Han nickar igenkännande. På förmiddagen hade barnen visat honom var tjuven sprungit över rapsåkern. Ett guldhav där något svart hotfullt hade lämnat ett mörkt band efter sig. ? Här sitter du Nisse och gottar dig medan en annan får agera spårhund i hettan, säger den unga polisen retligt. ? Då passar det väl bra med en kopp kaffe, ler mamma. ? Om det gör! Mamma häller upp kaffe till honom. Den äldre polisen, som heter Nisse, har redan druckit en halv kopp. ? Inget nytt? frågar han. Den nyanlände lutar sig fram och viskar något. ? Åh tusan, säger Nisse. Gick det att säkra fingeravtryck också? Den yngre polisen nickar och tar en bit äppelkaka. ? Jag blir inte klok på det här med Björnvalls, mumlar han. Enligt dom var ju dörren låst och fönstren stängda. Hur tusan kom han in? Orden är som en väckarklocka. Per och Pia rycker till och far upp från bordet. Bägge för-svinner de runt knuten. Mamma ser förvånat efter dem. Så är de tillbaka. Per lägger ett svartblankt föremål på bordet. ? En gammal dyrk, säger Nisse. Det är inte ofta man ser en sån. ? Var tusan har ni fått tag på den där? frågar den yngre polisen. ? Vid altantrappan, säger Per. Samma dag som Pias dagbok försvann. Mammas ansikte är skrämt. ? Vad orolig ni gör mej! Varför har ni inte sagt nåt? Rösten är hög och gäll. Med darrande fingrar får hon upp en ny cigarrett ur paketet. ? Du väntar ju barn och borde inte röka så mycket, säger Nisse, stillsamt. Barnet kan ta skada av det. ? Inte hetsa upp dej, tänk på barnet! Inte springa, tänk på barnet! Inte röka, tänk på barnet! Barnet, barnet, men vem tänker på mej då? ? Förlåt om jag gjorde dej upprörd, säger Nisse. Men min fru rökte under havandeskapet och fick missfall. Vi fick aldrig några barn fast vi så gärna ville. Ibland har vi pratat om det där med rökningen. Fast det berodde kanske på nåt annat? ? Det gjorde det säkert, säger den yngre polisen. Min fru har alltid rökt och vi har tre fina ungar. Fast man har ju hört att rökning inte är så bra förstås. ? Det står A S på brickan, säger Per. Han ser på Pia. Hon ser tillbaks på honom, men inte heller han förmår säga att det kanske är Gubbens dyrk. Men mamma gör det! ? A S! utbrister hon. Det betyder förstås Anders Svedberg! ? Vi som trodde det var ett pojkstreck, säger Nisse. Vad tror vi nu då? Pia lyssnar. Pia ryser. En svag vind får aspen att svepa nya skuggor över bordet. ? Då så, säger Nisse och reser sig. Mamma ser på honom. ? Vill inte du ha en bit äppelkaka? frågar hon. ? Tack, men vi måste sätta fart nu. ? Alla indragningar, suckar den yngre polisen. Det vi var fem på förr ska vi klara på två nu. Och brottsligheten minskar ju inte precis? ? Var glad att du är frisk i alla fall, säger Nisse. Jag har åkt på både magsår och diabetes. Äppelkaka kan man bara drömma om. ? Ändå röker du inte, säger mamma elakt. Där ser du! De går. Strax därpå sveper polisbilen förbi utanför häcken. ? Diabetes? frågar Pia. ? Sockersjuka, va? säger Per. Mamma nickar. ? Man får inte äta sötsaker och måste ta tabletter eller sprutor. Till råga på allt hade han ju magsår, stackarn. Nu förstår Pia varför Nisse inte hade sett frisk ut. Inte fick han? Ett skri avbryter hennes tankar. Ett högt ihållande skri som skär som en kniv genom luften!