Spökskuggan Per har dragit ut sina byrålådor. Hukande kollar han om något är borta. Mamma och Ali står och pratar i köket. Ingen tycks ha hört något. Pia skakar av sig olusten. Kanske var ljudet bara en inbillning? Men oron vill inte släppa. Hon ser nervöst på dörren. Tänk om det var tjuven? Skuggan! Hon ryser till. Tänk om dörren plötsligt for upp och den där läskiga skuggan kom infarande! Spökskuggan som hon och Per hade sett för några kvällar sedan. Hon skulle aldrig glömma det. De hade tagit ett kvällsdopp och var på väg upp från sjön. Det blåste hårt och hon mindes att huden knottrat sig, och att molnen svept fram som grå tra-sor över himlen. Just som de passerat kofållan mot körvägen hade Per stannat och tagit henne i armen och viskat: Kolla borta vid Gubben! En älg, va? Gubben var Anders Svedberg. Hans brungråa stuga låg på andra sidan åkern, halvt skymd av stora lövträd. Som jättelika vaktposter radade de upp sig runt gårdsplanen. Vinden hade kommit träden att svaja och böja sig mot varandra som vore de levande och stod och viskade hemligheter i natten. Gubben sov tydligen, för det var kolsvart i kåken. Allt det där hade Pia sett. Men älgen då? Hon hade just tänkt fråga då en skugga lösgjort sig ur dunklet vid husgaveln. En skugga som påminde om något? Inte en älg, väl? Det hade inte gått att se ordentligt, för molnen var täta och vetefältet låg som ett blekgult skymningshav emellan. Med ens hade skuggan flaxat iväg och försvunnit bland träden som en jättelik svart fågel! En fågel? hade Per fnyst. Är du säker på att det inte var ett ufo? Förr hade hon säkert blivit arg när Per drog på så där. Men hon var inte lika snarstucken längre. Kanske höll hon på att bli vuxen. En älg med fågelvingar i så fall, hade hon skrattat! Per hade bara fnyst. Ibland fick hon nästan för sig att han ville se henne arg. Det var då det. Fast nyss hade hon förstås varit arg så det förslog. Men dagboken var också något alldeles särskilt. Ingen fick röra den! Allra minst Per! För i dagboken fanns hennes fi-naste dikter och hennes hemligaste tankar. Per skulle väl skratta ihjäl sig om han läste den. Vad begrep pojkar om solbollar till exempel? Fotbollar och snöbollar och sånt var väl de enda sorts bollar de förstod sig på? Själv förstod hon sig inte på pojkar. Men en sak begrep hon: Att den mystiska skuggan hade något med stölderna att göra! Plötsligt hörs ljudet igen! Per har också hört. Han är redan framme vid fönstret. Törs han så törs hon! Pia rusar dit. Men utanför finns inget farligt. Allt är bara lugnt och fridfullt och dallrande sommarvärme. Per knuffar till henne med armbågen. ? Kolla vid altantrappan! utbrister han. Det ligger nåt där! De står i skuggan bakom gäststugan. Per håller ett föremål i handen. Något som liknar en nyckelknippa, men ändå inte. ? En dyrk, säger Per. Jag har sett en sån i boken Polisen lägger pussel. Tjuvar använder dyrk när dom gör inbrott! Pia känner sommardagen förmörkas av en svart skugga. Spökskuggan med sin hemska dyrk! Spökskuggan som kunde öppna alla lås. Spökskuggan som snörvlande stod och krafsa-de med sin dyrk i nyckelhålet! ? Berätta inte det här för nån, viskar Per. ? Inte ens för mamma och Ali? ? Inte ens för dom. ? Men?? ? I brott kan man inte lita på nån. I till exempel en bok som? ? Du är ju knäpp! bryter hon av. Du menar väl i alla fall inte att Ali och mamma skulle vara inblandade? ? Så klart inte! Men ju fler som vet en hemlighet ju större är risken att nån snackar bredvid mun. Så Skuggan får veta att vi hittat dyrken! Förresten sa mamma att dom skulle ringa efter polisen. När dom är här visar vi den så klart. Pia ser på dyrken. Som en skorpion ligger den i Pers hand. Svart och kuslig, som om all världens ondska strömmade ut från den. Per läser på en rund mässingsbricka som är fäst vid dyrken. ? Kolla, säger han, det står A och S på den. ? As, vilket passande namn, fnyser Pia. ? Jag sa inte AS, jag sa A och S. Ser du inte att det är mellanrum mellan bokstäverna? Pia ser. Ett A och ett S. Två bokstäver som är inristade i en liten bucklig plåt. A S? Plöts-ligt spärrar hon upp ögonen. ? Det kan ju vara initialerna i ett namn, utbrister hon! Per nickar allvarligt. ? Jag har redan tänkt på det, mumlar han. Anders Svedberg till exempel. Tänk om det är Gubbens dyrk?