bokografens blogg

Denna recension har tidigare publicerats i 14 Dagars julbilaga 2010.

Bakgrunden till skapandet av Medinas juvel tog sin början i samband med amerikanska soldaters intåg i Afghanistan 2002. Den amerikanska journalisten Sherry Jones hörde talas om de förändrade livsvillkor som talibanregimen hade fört med sig, där flickor inte fick gå i skolan och kvinnor tvingades bära burka. Som feminist reagerade Jones med oro och började läsa mer om kvinnors liv i mellanöstern. Den begränsade informationen om den muslimske profeten Muhammeds olika hustrur drev henne att berätta om dem för världen med utgångspunkt från den yngsta hustrun Aisha bint Abi-Bakr.

Skildringen av profeten, hans hustrur och framväxten av islam sker inom ramen för Aishas liv från sex års ålder. Det är Aisha och hennes längtan efter självständighet som präglar historien. Hennes vilja att styra sitt eget liv leder henne från motstånd angående äktenskapet till acceptans av sin situation och strävan för att ge sig själv så mycket frihet som omständigheterna tillåter. Som profetens överhustru skulle hon åtnjuta många privilegium och förväntas övervaka hushållet och sina bihustrur. Hennes förtröstan minskar efter att varje försök till närhet och ett fysiskt fullbordande av äktenskapet misslyckas, och profeten alltjämt verkar se på henne som en dotter.

Historiska romaner i denna anda har länge intresserat mig, och det är lätt att fascineras av den dramatiska utblicken över det omvälvande muslimska riket. Denna finkänsliga skildring av storskaliga politiska konflikter som sett ur en flickas ögon präglar hennes liv på ett konkret sätt väcker snart min nyfikenhet. För att kunna utmana de ideal som styr hennes tillvaro tvingas hon i viss mån underkasta sig dem. Om hon kämpar emot alltför öppet kan hon i värsta fall bestraffas med döden, och i bästa fall degraderas till husa åt en annan bihustru.

En storslagen berättelse som denna skulle lätt kunna beröra. Tyvärr är den språkliga aspekten av verket något av en besvikelse, då Jones meningsuppbyggnad, dialog och liknelser inte lyckas förhöja läsupplevelsen. I själva verket distraherar språkbruket mig som läsare. Jag har svårt att komma underfund med vad författaren egentligen vill säga med formuleringar som dessa:

”… förbi virrvarret av höga mörka stenhus med takterasser, välvda portar och tak av solblekta palmblad. Där tryckte de sig intill varandra och betraktade mig som skvallrande gamla gubbar med glesa tänder.”

”Från min kamelrygg kände jag den lövkyssta luften glida som en sval fuktig duk över min panna medan jag andades in de friska, rena dofterna från blomblad och strån och källor som fick morgonen att glänsa.”

Å andra sidan lyckas Jones med relationerna mellan karaktärerna och, i viss mån, personporträtten. Det är här och var svårt att få grepp om Aisha och hennes motivation, men jag kan föreställa mig att det i något avseende beror på hur lite om Aisha som finns bevarat åt eftervärlden.

Historiens struktur fungerar väl som helhet, även om jag frustreras något av hur pass många dramatiska tillfällen och händelseförlopp som Jones slarvar bort. Med ett något hastigt handlag och en övergripande skildring går hon sällan in på detaljer, och läsaren går därmed miste om stämningshöjande element som hade kunnat gå hand i hand med romanens episka uppbyggnad.

Då en bok resulterar i så pass mycket kontrovers som Medinas juvel har gjort är det inte så svårt att föreställa sig att författaren innerst inne uppskattar att ha gjort ett avtryck. Men frågan är om den uppmärksamhet Medinas juvel har åtnjutit inte har varit i överkant, med tanke på att bokförlaget Random House ställde in verkets publicering som var planerad att äga rum i augusti 2008. Detta beslut skapade bara ännu mer uppståndelse kring en bok som enligt islamkännare kunde uppfattas som stötande och provocera radikala grupper att ta till våld. Författaren Salman Rushdie uttalade sig till förmån för Jones med orden ”Detta är censur grundad på rädsla”.

Den offentliga debatten Medinas juvel har orsakat pågår än i dag och har blåst nytt liv i skildringen av religion i litteraturen. Oavsett om kritiken av boken är rättfärdigad eller inte är berättelsen om Aisha, och i synnerhet islams grundande, en förbisedd aspekt av den muslimska historien som Sherry Jones inte till fullo lyckas göra rättvisa. Trots detta genomsyrar Aishas starka beslutsamhet romanen från början till slut och sträcker ut en hand genom historien, en hand som når alla kvinnor av idag som kämpar mot inskränkning och förtryck.

Jag hivade mig upp till fönsterkarmen och tittade mot stjärnorna, föreställde mig att de var Allahs tusen och ett öga. När han såg på mig, vad såg han då? Underlägsenhet, en krympt själ, ett ljus som lyste svagare än en mans?