Boxrar på G

Igår åkte Ulla & jag ut i skogen för att lägga spår till Bob, Bag & Goya.

Bob gjorde ett fint appellspår i skogsterräng. Han har ett jäkla tempo så tiden bode inte bli några problem i appellen.

Baggis började sitt fint med att plocka de tre första pinnarna på 100 m. Sedan blev det svårt. Han "ramlade av" spåret ner i en svacka & fick jobba hårt för att ta sig rätt igen. Efter mycket snurr-snurr fick vi ta en lång paus mitt i spåret. Till slut kom han på igen & tog sista biten ganska så bra.

Goya hade inget spår så hon fick ta Baggis begagnade spår. Ulla följde med med Bob i koppel. Vi tänkte att hon säkert skulle ha det svårt eftersom Baggis snurrat runt i spåret. Nåväl, Goya sätts på & spårar fint & säkert förbi de första pinnplaceringarna till stället där Baggis kom av. Goya går som en ångvält fram genom skogen över stället där Baggis fick problem & plötsligt utbrister Ulla - hon spårar precis där jag gått! Mitt i ett område där Baggis inte gått gick Goya supersäkert rakt fram & plockade en pinne, den pinne som Baggis missat. Vi insåg att Goya inte bara klarat av att sortera bort Baggis & våra färska steg utan även valt att spåra i rätt spår. Hur hon nu kunde veta det. Ja, Goya är en fantastisk spårhund, one of a kind.