Boxrar på G

...än under tre års träning av detta underbara men för-ben-ade moment. Baggis är ju rätt het & intensiv i sitt kroppsspråk när vi tränar lydnad. Det är oftast en fördel, men i krypet är det som bekant inte så. Han har mängder med olika tekniker att krypa. Efter kursen hos Fanny Gott för en vecka sedan och brukslydnadskursen för Fia Ahlström ikväll så har min bild av hur träningen ska gå till klarnat. Grundtanken är fortfarande shaping, men träningssättet är ett annat:

- Baggis lägger sig spontant & jag ställer upp en bit framför honom. Sedan får han krypa mot mig, vilket minskar stressen jämfört med ifall jag hade backat bakåt samtidigt.

- Han får krypa tills tekniken är helt perfekt. Jag accepterar inga halv-lusiga utföranden, inte ens ett "nästan-rätt". Rätt teknik är att föra ett bakben i taget framåt och sedan under sig, medan kroppen är helt horisontell med underlaget. Frambenen ska vara rakt fram (han har en tendens att "spreta" lite med frambenen vilket gör att han kryper oharmoniskt och blir hög på höger armbåge). Rörelserna ska vara som en fot på bastrumman, jämna och lugna.

- Ingen klicker utan godis i båda händerna. Fördelen är att jag kan få bort fokus på belöningshanden genom att alltid ge belöning från den hand han inte tittar på. Dessutom ger det mig möjlighet att plocka tillbaka belöningen "ur munnen" på honom ifall han hunnit göra fel efter att jag sagt bra.

- Belöningar kommer på udda krypsteg, typ 1, 3, 5, 7, i syfte att få flyt i krypet och undvika kaninskutt.

- Höga krav på utförandet ger lite frustration vilket motverkar en bra krypteknik. För att lyckas måste han bli medveten om och självmant gå ner i stress, vilket jag nu tror är den enskilt största faktorn till att vi har problem med krypet.

Ikväll på kursen kröp han helt perfekt vid sidan i cirka 7 steg. Jag är överlycklig över att jag äntligen hittat ett sätt att förklara vad jag vill.