Boxrar på G

Igår kväll tränade Ulla, Pia & jag lite lydnad med hundarna på en fotbollsplan på Sofieberg. Ulla & Bob började. När deras träning var slut råkade Bob tappa den blå lilla bollen i det höga gräset bredvid planen när han pinkade. Lätt hänt, en liten springerpojk kan ju inte göra två saker samtidigt. Till saken hör att Bob inte hittade igen sin boll, den enda boll han verkligen gillar. Jag erbjöd mig att ta ut Goya & göra ett litet uppletande.

Goya var pigg & käck igår, men det var ett litet tag sedan vi körde uppletande. Så, för att peppa henne lite extra tog jag tag i halsbandet & höll emot samtidigt som jag väste fram "leta bollen" några gånger innan jag släppte iväg henne. Hon for iväg som ett jehu & skuttade upp och ner över grästopparna i det höga gräset. Det såg så härligt ut. Rätt som det var tog det stopp. Det enda vi såg var en randig svans som stack upp ur gräset & snurrade runt som en propeller. Bra, tänkte jag, nu har hon hittat bollen. Jo, men visst! Rätt som det var kom hon farande med hysterisk fart ut ur gräset & före henne kom en guldfärgad fotboll farande. Hon drog banne mej en repa över hela planen medan Ulla, Pia & jag vred oss av skratt.

Jag hade inte hjärta att be henne att leta efter den lilla blå bollen. Hon hade ju gjort vad jag bett henne om & hon var ju överlycklig. Kunde inte heller med att sätta in henne i bilen. Så, hon fick rejsa runt på planen med sin nyfunna guldboll medan Pia & R2 tränade lydnad...