Boxrar på G

I lägenheten snett ovanpå min lägenhet bor en äldre man i cirka 85-årsåldern. Man ser honom nästan aldrig utomhus för han har svårt att gå. Han brukar sitta ute på sin balkong ibland. Det är så långt han klarar att ta sig själv. Annars är han mycket ensam i sin lägenhet. Jag har märkt att han ofta kommer ut & tittar när jag tränar Goya & Baggis på min lilla "appellplan" på baksidan & då brukar vi heja på varandra. Igår ropade han till oss & ville prata. Han frågade om jag fortfarande tränade hundarna.

- Jodå, visst gör jag det, sa jag.
- Jo, sa han, jo, jag tycker så mycket om att titta på er när ni tränar dressyr. Det gör mig så glad. Det är det roligaste jag vet, att titta på er. Hundarna är så lydiga. Ja, det tycker jag mycket om.

Jag blev nästan rörd till tårar när jag inser att detta är ett av de få glädjeämnen han har i sin vardag - att titta på oss när vi tränar. Om det är det minsta vi kan göra för att förgylla en annan människas tillvaro, så gärna.