Boxrar på G

När jag hämtade Goya på dagis igår blev hon så lycklig när Baggis blev lämnad kvar & bara hon fick gå med så att hon skrek (ja, hon kan skrika som en katt när hon blir lycklig) rakt ut. Den första biten fick vi sällskap av springern Bob & Ulla. Sedan spatserade Goya före mig över torget med slakt koppel & svansen vevade från sida till sida. Vi gick hela gågatan ner mot norre port. Goya var så underbart glad, frimodig & lyhörd för minsta lilla signal. I norre katts park kopplade jag loss henne. Hon skuttade före & började genast skvallra på folk. Hon såg en kråka, tog genast kontakt med mig för att fråga - får jag. Kom här, viskade jag fram & vips så gick Goya vid min sida. Sedan gick vi bredvid Nissan hela vägen hem. Vi mötte massor av folk och några hundar. Goya skvallrade på alla genom att komma tillbaka & gå vid sidan förbi. Det kom cyklister & fotgängare som passerade förbi oss bakifrån. Hon gled smidigt åt sidan på mina små handtecken. En kvinna kom upp jämsides med Goya som gick 10 m framför mig. Goya tittade på kvinnan och jag såg att hon ville hälsa. Då signalerade jag "före" & Goya började att gå framförgående med fullt fokus framåt. Vid slottsmöllan hittade hon en lång pinne & tog ögonkontakt för att fråga ifall hon fick ta den. Svaret var naturligtvis ja. Efter några attacker mot pinnen bar hon den stolt ända hem. Väl hemma hade vi puss- & gosstund på mattan. Hon ville inte sluta. Min underbara, fantastiska hund.