BRUNKULLAN

I morse ringde klockan 5.30.
Jag vaknade och var pigg.
Pigg!
Kändes konstigt.
Jag övervägde att ligga kvar i sänghalmen och trängas med Man, son och minsta dottern och skippa morgonträningen, men jag kunde inte somna om.
Kändes ännu mera konstigt.

Åt frukost i lugn och ro för alla de andra sov.
Jag, kaffekoppen, tidningen och köksklockans tickande.
Satte mig på cykeln.
Stan var lite sömndrucken.
Fåglarna kvittrade längs vägen.

6.30. var jag på gymet.
Sände en tanke till de andra där hemma som fortfarande låg kvar i sina sängar och sov.
7.45 satt jag på jobbet pigg som en lärka och hejade glatt på de andra trötta människorna som kom intågandes.
Det är inte normalt att vara så pigg så här i pollentider.
Det måste komma ett bakslag snart.
Min 10 år yngre kollega menade att jag snart skulle gå in i en djup depression som straff.

Nu har jag lagat en stor låda med makaronpudding så det räcker i flera dagar, jag har även snott ihop lite skorpor som får ligga och gotta till sig i ugnen över natten.
Nu är jag trött.
Skönt trött.
Somnar nog så fort huvudet når kudden.
Men först måste jag pyssla lite med min mycket hemliga last.


                                                                      Brodera.