Eller åtminstone jag iallafall! Idag har vi varit och tävlat i LK2 igen. Har stått i valet och kvalet om jag verkligen skulle tävla idag av olika anledningar. Fortfarande imorse kändes det inte som om det vore kul att tävla idag, men tävlingsmänniskan i mig är för stor för att inte göra det... 

Började med platsen. Var i grupp 2 och vi var 4 st som la. Långa minuter som vanligt, och äntligen när vi blir tillbakakallade håller jag verkligen på att få HJÄRTATTACK... En stor schäferhane står över Tula som försöker att göra sig så liten och osynlig som möjligt. Jag blev fullständigt livrädd att ngt skulle hända. Men som tur var så när schäfern fick se sin matte så travade den dit istället och Tula låg helt stilla.... Ush och fy att man ska behöva vara med om sånt. Stackarns Tulisen, hon var helt klart lättad när jag gick dit. Pelle berättade att hon legat och tittat på honom hela tiden... 9,5 blev betyget från domaren, och jag var mkt tacksam över att hon överhuvudtaget fixar att ligga kvar i den situationen med tanke på hennes osäkerhet.

Hade dragit startnr 8 och det passar oss utmärkt. Lång tid för uppladdning är vad vi behöver, Tula är ju mkt störd av miljön och det tar tid att lugna ner henne. Och framförallt bra för mig, idag var första gången någonsin jag var riktigt nervös. Massa folk som tittade på och som jag vet inte är snälla när det går dåligt utan vältrar sig i det och är fulla av kommentarer om hur det borde se ut istället... Ja, nervös är i underkant. Helt klart. Självklart känner Tula det, någon robot är hon inte och fria följet kändes inte helt kanon som det brukar, snarare så låg hon lite för långt bak än i normala fall, och i en helomvänding så tappade jag henne och den blir alldeles för vid. Men med tanke på att hon tenderar och ligga lite för långt fram ibland så var det faktiskt inte så tokigt ändå.

Läggande under gång jättebra, och nu kommer höjdpunkten - inkallning med ställande.... HATmomentet som inte har funkat någon gång... Fick ett jättebra tips för 2 veckor sedan och bestämde mig för att jäklar i mig, det här ska bara gå och äntligen har jag en hund som är uppmärksam och lyssnar trots turbofart. Fortfarande måste jag ha handtecken men det funkar och det är det enda som betyder något. Gud vad glad jag blev när hon stannar som hon aldrig gjort ngt annat! Rutan blev super, spiken in  som vanligt. Apporteringen däremot... Måste ju nämna att som vanligt är Tula så laddad så jag behöver vara superfokuserad hela programmet igenom och kan inte släppa henne för en sekund utan det gäller att ha tummen i gat på henne varenda hundradel. Och kanske la jag lite för mkt tryck på henne för jag fick använda ett dk på apporteringen för första gången jag sa apport satt hon stilla som ett ljus...

Ett slarvig upptag var det eftersom det är full fart ut och ingen broms förrän det är för sent men sen så var det bra. Hoppet likaså, jättebra och fjärren - ja nu glömde inte jag av mig utan sa ligg kvar men däremot var Tula lite ouppmärksam och ett dk på ett av skiftena behövdes pga att hon tittade på livet utanför planen istället. Men supernöjd var jag ju när vi gick av och Tula fick sin tennisboll! 

Poängen blev:

Platsliggning i grupp:            9,5   oro
Fritt Följ:                              9,5  liten miss i helomvänding
Läggande under gång:          10   
Ink med ställande:               9     DK
Sändande med ställande:      10
Apportering:                         8     DK, slarvigt upptag
Hopp:                                 10
Fjärrdirigering:                      8,5   DK
Helhet:                                10    Fint genomfört program

Summa: 187,5 och klassvinnare. Vi är glada!!!!!