Ja, i en vecka har hon varit hemma och det är jätteskönt att ha tillbaka henne. Min lilla Tula, jag har saknat henne jättemycket och även om jag har åkt skyttelttrafik mellan mig och Carin i 9 veckor så har det trots allt kännts väldigt tomt med bara en hund hemma. Och veckan som har varit kan jag väl säga att jag tagit igen all missad träning och mer eller mindre tillbringat all tid ute. Det har blivit en hel del lydnad och spår.

Lydnadsmässigt så har det knappast märkts att hon varit utan träning så länge. De flesta moment är där vi slutade i december, även våra hatmoment - inkallningen bl a....Hade önskat nånstans att denna paus skulle fått henne att förstå hur allt ska gå till, men Tula är Tula och ibland blir det fort och fel. Men faktiskt även långsamt och fel om ni förstår vad jag menar...

Jag och Annelie möttes upp igår på Uddevalla BK för att träna en dag ihop. Det var ju underbart väder, massa massa sol och vi körde verkligen igenom både Tula och Karat flera omgångar. Började med fritt följ, fortfarnade är det riktigt bra, hon är mkt följsam och håller positionen jättebra däremot så hade Annelie lite att säga om mig. Jag har lagt mig till med något slags dk med min axel som bara förstör, det gjorde verkligen ingenting bättre och tur att nån ser det och påpekar det. Samma axel stör i ljudgivningen så att hon förflyttar sig, och det fick vi verkligen bukt med igår. Förutom att positionen går att förbättra är annars själva momentet bra, hon skäller konstant och kraftfullt och helt tyst när hon ska vara det. Jag är nöjd!

Plockade isär krypet också, och på det stora hela är det jättebra. Men jag störs av att iaf en av hennes aarmbågar (den närmast mig) inte alltid är i marken. Hon är ju mkt obs på mig och vill hela tiden ha ögonkontakt. Har fått kritik på tävling att hon är hög fram och vill ju åtgärda det, men jag vet inte hur mkt det går att fixa. Hon har ju ändå ett bröst som finns lite ivägen och kanske det skrapar mot marken. Svårt att säga. Men på det stora hela har hon  jättejättebra teknik och helt korrekt, och framför allt är det lugnt och sansat, precis som det ska va.

Framåtsändandet går framåt, faktiskt över förväntan. Vi har tragglat det i evigheter och jag har flera gånger funderat på om jag ska byta metod trots att jag vet att denna hund kräver tusentals repetitioner för att få förståelse för ett moment. Mitt tålamod hade verkligen börjat tryta och sen igår så funkade det faktiskt rätt ok, långt ifrån perfekt men ädnå en bra bit på vägen. Det stora problemet har varit att få henne att förstå avståndet  mellan henne och mig, även om hon har helkoll på var jag är så pinnar hon på utan att tänka sig för och saktagåendet är ett minne blott, finns kanske en ljusning ändå.

Apporteringen är på det stora hela bra, men lite segt. Ja, lite hets mot apporten fick faktiskt göras igår. Har jobbat mkt med att få bort hennes slarviga gripande (tassar först) vilket har dödat farten lite. Balansen är inte helt återställd mellan detta än, så tokhunden hetsas nu......

Stegen är också ett moment att nöta. Här är det fort och fel och helskoj enligt Tula som gärna skippar en bräda på vägen ner. Tänkte att det blir bra att träna på en annan klubb och första gången hon skulle upp så missar hon helt och trillar, det var bara upp igen men det var slarvigt och osäkert uppe på den. Tänkte då att det är bara att backa tillbaka i träningen stanna upp henne mer men efter att supersäkra Karat snubblat både upp och ner på den så undrar jag om måtten på den var som den ska. Förmodligen, men det kändes ändå  märkligt att fler än en hund snubblar flertalet gånger.

Sen tråkmomentet inkallning då... Har nu kommit fram till att aldrig träna det själv längre, aldrig mer. Är det någon som har tips på hur man får till detta hat-moment???? Hjälp mottages TACKSAMT...

När vi hade tränat färdigt så kändes det som om vi båda verkligen hade fått ut det mesta från allt, och slipat på detaljer. Som Annelie skrev, det är gott att ha nån som är ärlig och säger vad man tycker. Det kan man bara tjäna på.

Långt inlägg blir det, och frågan är om nån orkar läsa igenom allt men månader av skrivtorka tar väl igen sig nu antar jag. En massa tävlingar har jag anmält mig till, håller tummarna för att man ska komma med på en iaf. Karensen efter valpningen gör ju att många tävlingar går bort, och de flesta spårtävlingarna i närheten är ju i april. Nu blir det istället att åka längre och längre bort.

Slutligen vill jag bara önska kill-ligan - Haddock, Harrick, Higgins, Hilton och Helix och deras mattar och hussar lycka till. Det är ett fint litet gäng som nu är 9 veckor idag, massa kramar till er alla.

Men största grejen i dagarna är ju ändå att min goaste och underbaraste Lillebror fyller 8 år imorgon. Lite gråare, lite äldre och lite visare är han. Men fortfarande den mest påhittigaste lilla vovve som finns, och den allra allra snällaste.