Vad ger energi till motståndaren?
Det finns de som säger att man skall skriva kort och känslomässigt. Och det är nog bra. Men många som har kläm på sociala sammanhang säger att kraft ger motkraft eller motstånd ger även energi till motståndaren. En lösning är då att förstå, förstå och förstå så att man förnuftsmässigt kan påvisa bristen i motståndarens alternativ och resonemang. Då tappar motståndarens alternativ energi och kanske t.o.m. faller platt till marken.

Plocka guldkornen!
Det kan även finnas skäl att granska motståndaralternativet för att se om där finns något guldkorn att ta vara på. Finns det något mer avväpnande än när man säger att motståndaren har sannerligen rätt i detta men varför på de och de grunderna bäddar man in detta guldkorn i en så ointelligent - och anger sakskälen - lösning. Och så plockar man till sig av guldkornen för förbättra det egna alternativet.

Vi måste hålla ihop!
Detta gäller naturligtvis också inom partiet. Det är förödande när diskussioner som måste kunna lösas inom ett stort parti inte konstruktivt debatteras. Därför har jag inget till övers för tankar att överge partiet när man nu försökt lösa den här konflikten med privata initiativ inom vård, omsorg och skola. Detta även om jag själv gärna rent känslomässigt ville se att man höll upp de röda fanorna i spetsen för vänstertåget, så att solidaritet och jämställdhet smattrade i valblåsten.

Ideologiskt hållbar kompromiss?
Visserligen är jag alltså vänstersocialdemokrat särskilt när det gäller frågan om privat vård, omsorg och skolor och har skrivit om detta att barn, åldringar och sjuka inte skall vara föremål för vinstbaserad verksamhet, typ du skall vara lönsam lilla vän. Men är det inte dags att ändå fullt ut acceptera en kompromiss där man inte järnhårt motsätter sig vinstmöjligheter och samtidigt exempelvis reglerar maxstorleken för vinster och ställer kraftfulla krav på kvalitetssäkring. Dylika krav skulle troligen i sig minska intresset bland riskkapitalister men inte bland seriösa vårdintresserade och pedagoger att driva dylik verksamhet. Vi måste helt enkelt se på realiteter för att inrymma både "höger"- och "vänster"-vänster.

Vi är dessutom uppbundna till privat vinstdrivande verksamhet!
Genom EUs lagstiftning, bl.a. upphandlingsdirektivet, är vi förpliktade att tolerera privata alternativ när det genom upphandling skulle kunna vara mer billigt. Därför är det falskt mot väljarna att peka ut vägen med enbart offentligt driven vård som möjlig. Om man gillar EU så kan man inte att bara ta till sig det som man tycker är bra med EU. Och EU underkänner offentliga monopol och åtgärder mot lönedumpning. Därför är jag synnerligen EU-kritisk och ser det som ett av kapitalisternas bästa hjälpmedel mot oss till vänster.

Var står du?
Vad det gäller nu är att skaffa motmedel och då är kvalitetskrav, vinstmaximering osv den enda möjliga politiska vägen. Och när man konstaterar detta så är det alltid några som vill överge skutan för att man inte kan förverkliga alla sina drömmar. Andra stannar kvar och försöker försvara det som finns att med lagliga medel försvara. Partiledningens kompromissförslag är alltså en bra samförståndslösning om vi vill bilda regering i EU-medlemsstaten Sverige. Och var står du?

"En osmaklig jämförelse"
Johannes Forssberg i Expressen pekar på det märkliga i att jämställa V-Ohly med SD-Åkesson vilket skett på Facebook i muf-regi: ... de utgår från någon slags paranoid mardrömsbild av Vänsterpartiet när de jämställer det med Sverigedemokraterna... knappast ens påpekas att Vänsterpartiet har smutsig byk den är välinventerad... men säger inte mycket om Vänsterpartiets politik i dag. V tycker ungefär som vänstersinnade socialdemokrater. De vill ha högre skatt och betydligt större offentlig sektor... när liberaler, i rasistiska tidevarv, jämställer vurmande för skattehöjningar med invandringshat är liberalismen illa ute...

Wykman sätter likhetstecken mellan nationalism och nazism!
Moderata ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman har i polemik mot Forssberg på Newsmill utvecklat "Därför är v och sd lika illa". Hans skäl är för det första att två ideologier har förorsakat mänskligheten enormt lidande kommunismen och nationalismen och Vänsterpartiet är grundat på den första och Sverigedemokraterna på den andra. Därför finns det samma ideologiska grund för de båda facebook-företeelserna "Vänsterpartiet i riksdagen - nej tack" och "Sverigedemokraterna i riksdagen - nej tack". Han är medlem av båda. Wykman lurar läsaren genom att påstå att SD grundar sig på nationalismen när det är nazism/fascism. Med det konstaterandet lämnar jag SD därhän.

Högerns nationalism har också resulterat i likhögar
Nationalismen har däremot oftast funnit sina tillskyndare i de borgerliga kretsar som stått bakom de vitas mördande av röda arbetare under finska inbördeskriget 1918, den belgiska hänsynslösa utplundringen av stora delar av Afrika, de borgerligt-nationella krafter som stod för den etniska rensningen i de jugoslaviska staterna för att nu nämna några exempel. Jag tror nu inte att Niklas Wykman har mer gemensamt med den finske marskalken Mannerheim, den belgiske kungen Leopold II, Biljana Plavšic, Ratko Mladic, Radovan Karadžic eller Slobodan Miloševic än Lars Ohly, Anki Ahlsten och Josefin Brink med Lenin och Stalin. Frågan är varför Niklas Wykman framställer det så? Kanske svaret är självklart... nästa år är det ju val.

Motsättningar och konflikter
Wykmans andra tes är att både V och SD bygger båda sin politiska analys på motsättningar och konflikter människor emellan istället för det gemensamt bästa. För att begränsa till Vänsterpartiet så skulle det grunda sig på klassmotsättningar och peka ut enskilda människor som roten till samhällsproblemen. Det allvarliga hos V skulle alltså vara att man angriper direktörer för girighet. Det märkliga är att Ohly i detta att påtala det groteska i att direktörer skor sig trots arbetslöshet och finanskris har gemensamt med politiker som står Wykman nära, såsom Anders Borg och Angela Merkel eller Barack Obama och en del sansade ekonomer. Kanske redan av det framgår hur ihålig Wykmans argumentation är? Jämför också Dagens Arena Overkliga direktörer.

Det gemensamma bästa
När det gäller moderaternas bidrag till "det gemensamma bästa" räcker det att peka på hur skattesänkningarna på tillhopa 85 miljarder till hälften har gått till den fjärdedel av befolkningen som tjänar mest, dvs drygt 40 miljarder kronor, medan den fjärdedel som tjänar minst har fått endast 6 % av skattesänkningarna, dvs 5 miljarder kronor, se Överlever välfärdsstaten borgerligheten? - tankar om en rödgrön granskningsrapport! "Det gemensamma bästa" hänger alltså samman med hur rik man är när en moderat talar.

Kommunistspöket dammas av och racismen bagatelliseras.
Som punkt nr tre påstår Wykman att Vänsterpartiet står för en samhällsomstörtande ideologi som i grunden kommer att förändra Sverige till något som för oss i dag är helt okänt och främmande. Vänsterpartiet skulle hävda att de vill avskaffa kapitalismen. Det är patetiskt valpropaganda som inte har det minsta med verkligheten att göra. Men det är kanske signifikant för försvaret av den nyliberala kapitalismen som på alla sätt vill skjuta den generella välfärdsmodellen i sank. Vänsterpartiet har ju i detta inte på någon punkt avvikande åsikt jämfört med Socialdemokraterna. Kanske redan av det framgår hur ihålig Wykmans argumentation är? Och inte bara ihålig utan hela jämförelsen leder till en bagatellisering av racismen i Sverige.

Man kan fråga sig varför högerregeringen så missköter bostadspolitiken? Byggande är ju en god stimulans i lågkonjunktur.

Hur är läget?
Riksdagsledamoten Gunnar Sandberg skrev "Bostaden är en del av den generella välfärden!" Av artikeln framgår bl.a. bostadsbyggandet minskat drastiskt under högerregeringen. Siffror från SCB bekräftar detta: 6 650 lägenheter påbörjades under första halvåret 2009 en minskning med 45% jämfört med samma tid 2008 och en minskning med 10 000 lägenheter jämfört med samma period 2006. Man kan säga att bostadsbyggandet i stort avstannat samtidigt som byggnadsbranschen har arbetslöshet. Genom statliga bidrag för byggandet av hyreslägenheter borttagits av högerregeringen har nybyggandet av sådana upphört. Vidare har genom att ROT-vadraget inte föreskrevs gälla hyresfastigheter även renoveringen av lägenheterna i exempelvis Miljonprogrammet inte kommit igång.

Vad vill vi?
S-kongressen: Öka bostadsbyggandet och skärp kommunernas ansvar. Vi Socialdemokraterna vill alltså öka bostadsbyggandet genom investeringsstöd och inskärpa bostadsförsörjningsansvar för kommunerna. Det beslutade kongressen i linje med den rödgröna annalysen för motåtgärder mot den borgerliga regeringens misslyckande med arbetslösheten och ekonomin.

Svaret enkelt pengarna förbrukade till skattesänkning
Ja när man söker svaret på den inledande frågan så hamnar helt enkelt i det att Högerregeringen helt enkelt förbrukat den ekonomiska bufferten med skattesänkningar så att vi i dag har en rekordstor upplåning. Detta framgår av den rödgröna granskningsgruppens rapport "Högerpolitiken klyver Sverige". Där framgår även att det handlar om ett borgerlighetens generalangrepp mot den socialdemokratiska välfärdsmodellen. Detta har jag sammanfattat under rubriken "Överlever välfärdsstaten borgerligheten? - tankar om en rödgrön granskningsrapport": Jag skall inte tugga om utan hänvisar dit men vill ändå peka på att den generella välfärdsmodellen bygger på tre hörnpelare

• offentligt finansierade tjänster med god kvalitet som utnyttjas av alla
• allmänna försäkringar som omfattar alla med hög ersättningsnivå och inte är behovsprövad
• en aktiv bostadspolitik där man ser bostaden som en social rättighet och staten stödjer det allmännyttiga byggandet och hyrorna regleras

Den politiskt medvetne har ingen svårighet att identifiera samtliga dessa tre punkter som föremål för högerregeringens angrepp.

Borgs skandalösa upplåning för att sänka skatterna framgår av bilden:

http://3.bp.blogspot.com/_6jPKAsp6wy4/SvFuRMYvYDI/AAAAAAAAADI/P-LFOiDZaL8/s1600-h/statsbudg.jpg"><img

 Överlever välfärdsstaten borgerligheten?, var den fråga som en av våra riksdagsmän Morgan Johansson talade om på senaste AK-mötet i Ystad.  Morgan har varit med i en rödgrön grupp som granskar högerregeringens politik: Högerpolitiken klyver Sverige - Massarbetslöshet, ökade klyftor och skenande budgetöverskott - var det så det skulle bli.  Vi fick en grundförståelse om vad som håller på att ske, en-timmes-resa med Morgan som väckande och pedagogisk färdledare.

Fyra högerpartier skapar blockpolitik

Mitten är nästan helt utplånad. Folkpartiet, som stod för socialliberala värderingar med försvar av den allmänna försäkringen, den kommunala allmänna skolan och jämställdhet har nu dragit långt åt höger med privat sjukvård, med elitklassystem osv. Centerpartiet, som var ett folkrörelseparti förankrat i svensk modell och stod för avveckling av kärnkraften, talar nu med Svenskt Näringslivs tunga om uppluckring av arbetsrätten och styrs av tongivande kretsar kring Stureplan. För att nu inte nämna KDS som lämnat social omtanke i kristlig anda för att bli ett allmänpopulistiskt parti till höger. Högerpartiet moderaterna är väl det parti som i vart fall i retoriken framstår som mest mitten. Genom denna högerpolarisering i politiken  har blockpolitiken - även om man ogillar den - befästs.

Vad är välfärd?

Man brukar tala om tre kategorier:

• liberal modell typ USA eller Storbritanien med huvudsaklig hänvisning till självhjälp
• koporativistisk som vilar på arbetsmarknadens parter och mycket knyts till avtal med
• minimilagstiftning typ typ många länder i Europa
• generell modell där staten spelar större roll i de grundläggande sociala försäkringssystemen och statliga bidrag typ de nordiska länderna

 Den generella modellen

Den nordiska modellen bygger på tre hörnpelare och vi skall senare se hur högerregeringen just angripit alla dessa tre.

• offentligt finansierade tjänster med god kvalitet som utnyttjas av alla
• allmänna försäkringar som omfattar alla med hög ersättningsnivå och inte är behovsprövad
• en aktiv bostadspolitik där man ser bostaden som en social rättighet och staten stödjer det allmännyttiga byggandet och hyrorna regleras

 Man måste välja socialdemokratisk välfärd eller borgerliga skatter.

Genom en generell modell minskade man klasskillnader och fick samtidigt ett förhållandevis konkurrenskraftigt samhälle.  Genom modellens tre hörnpelare med bistånd samtidigt med byggande i dåliga tider hölls lågkonjunkturen på visst avstånd. Men vad var haken då? Jo, modellen förutsätter ganska låg arbetslöshetför att den generella välfärden skall kunna klaras.  Därför är sysselsättningen basen för välfärden.  Ett annat krux är att modellen förutsätter ett ganska högt skatteuttag. Och detta måste förklaras ingående för väljarna.  Det går nämligen inte att bedriva socialdemokratisk välfärds- och borgerlig skattepolitik.

Vi förlorade för att vi inte gav svar på arbetslösheten                               Denna analys är nödvändig för att förstå läget: vi förlorade 2006 inte därför att folk ogillade vår välfärdstankar utan därför att vi inte hade något att säga om arbetslösheten. När man inte klarar arbetslösheten (eller har klara besked om hur den skall lösas) så hackar välfärdsdstaten.  Det var just där de borgerliga satte in stöten.  Det vi skall notera då är att deras medicin inte heller hjälpt.  Kanske mest därför att de pratat jobb, jobb, jobb men inte velat satsa på annat än skattesänkningar för den del av väljarkåren som redan haft god försörjning. Sedan är det så att de borgerliga talar om att sänka skatter och trasar samtidigt sönder socialförsäkringen.

A-kassan

Av figuren här nedanför  framgår att mer än 500.000 arbetstagare lämnat A-kassan sedan högeregeringen tillträdde.  De flesta av dessa är nu hänvisade till socialhjälp vid lågkonjunktur, vilket i sin tur skapat ett gigantiskt problem för kommunal ekonomi i vissa utsatta kommuner.  Detta är en direkt följd av högerregeringens åtgärder bl.a. att strypa den solidariska finansieringen så att särskilt utsatta arbetslöshetskassor med låglönemedlemmar inom exempelvis Handels får flerdubbel höjning av sina avgifter medan SACOmedlemmar fått sänkt avgift.   Det är alltså också här de med låga löner och en svårare social situation som fått det svårare och stötts ut.

När det gäller sjukförsäkringen så kommer genom att regeringen skärpt reglerna och försämrat ersättningarna till årsskiftet ca 50.000 personer att utförsäkras.  Dessa blir då också hänvisade till att söka socialbidrag för sin försörjning.

Bostadspolitiken

Den har ändrats radikalt, där bl.a. fastighetsskatten sänkts radikalt för lyxvillor och slott.  Även bostadrättsföreningar har fått förbättringar.  Detta medan allmännyttan i borgerliga kommuner säljer ut hyreslägenheter till förhållandevis låga priser medan  räntesubventioner och byggnadsstöd för hyreslägenheter tagits bort.  Inte ens nu under den kraftiga lågkonjunkturen har pengar avsatts för bostadsbyggande – och annat offentligt byggande – vilket skulle gett arbete inte bara i byggbranschen utan i alla kringindustri till byggande.  Istället har så gott som allt byggande avstannat. 

Orättvis politik                                                                                 Regeringen togs på sängen av lågkonjunkturen och man hade bara den politik som passade i högkonjunktur. Neddragningarna i trygghetssystemen gjorde att konsumtionen föll kraftigt. Därmed förstärktes lågkonjunkturen, så att Sverige enligt klara siffror nu klarar sig betydligt sämre än resten av industrivärlden.  Samtidigt har man inför valet velat hålla kvar vid givna löften om skattesänkningar vilka fördelats extremt orättvist.  Man har sänkt skatterna med 85 miljarder kr.  Detta är något de gamla moderaterna bara hade i sina våta drömmar.  De nya är således mer orättvisa än de gamla.  Hälften av dessa skattesänkningar har gått till den fjärdedel av befolkningen som tjänar mest, dvs drygt 40 miljarder kronor,  medan den fjärdedel som tjänar minst har fått endast 6 % av skattesänkningarna, dvs 5 miljarder kronor. Den värst åtsatta grupperna  är pensionärer, sjuka och arbetslösa, som betalar mer i skatt  än löntagare i samma inkomstläge.

”Jobbavdraget”

 Motivet för jobbavdraget har påståtts vara att det ökar antalet arbeten.  Detta är i grunden fel eftersom jobbavdraget och övriga skattesänkningar huvudsakligen kommit de redan välförsedda till del.  Detta ger mindre konsumtion och mindre antal nya arbeten än generella skattesänkningar som kommer låginkomsttagarna till del.  

Hål i statsbudgeten

Det allvarliga med de enorma skattesänkningarna är att de skett genom upplåning.  Budgetunderskottet beräknas i år bli 201 miljarder kronor.  Anders Borg måste alltså låna lika mycket som Anne Wibble gjorde under sin tid som finansminister i den tidigare borgerliga Bildt-regeringen som höll på att sluta med ekonomisk katastrof.  De blåa staplarna utvisar de  (här skulle en figur komma men eftersom jag inte behärskar tekniken gick det inte - men b ilden finns på http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36983)

borgerliga regeringarna, Fälldin, Bildt och nu Reinfeldt.   Förklaringen till den dåliga ekonomin är att hushållen i orostider ökar sparkvoten och inte konsumerar, att skattesäkningarna huvudsakligen gått till de mer bemedlade, som har mindre benägenhet att konsumera, och  byggandet, som ger lön till arbetarna också sätter igång andra verksamheter, genom regeringens åtgärder så gott som avstannat.  På detta sätt undergräver man också inte bara sin egen mjölighet till en aktiv politik utan kommer i hög grad försvåra för den efterkommande.

Som en summering kan sägas att denna högerregering ganska effektivt angripit de tre hörnpelarna i socialdemokratisk värlfärdspolitik, den generella modellen.  Det är alltså hög tid att ta över innan mer raseras. 

Tack Morgan för din insats att förklara detta!       

Cirkulärledare
I Skånes landsortstidningar har universitetslektorn och fil dr i statsvetenskap Douglas Brommesson fått in en cirkulärledare, där han angriper kyrkomötets beslut om homovigsel. Framförallt skulle ja-majoritetens - och medias rapportering om den - vara "banal och okunnig", I Ystads Allehanda "Insinuant om homoäktenskap", i Kristianstadsbladet med samma titel och i Trellegborgs Allehanda "Stora brister i debatten".

Banalt med kärlek och människors lika värde
Enligt Brommesson består banaliteten och okunnigheten i att man gjort vigselordningen i Svenska kyrkan till en politisk jämlikhetsfråga där "allas rätt till kärlek" varit stridsropet. Ja man har till och med påstått att det handlar om "människors lika värde", varigenom man indirekt påstått att de som säger nej till samkönade vigslar inte står upp för alla människors lika värde. En del har beskrivit det så att "Kyrkomötet röstade ja till kärleken", med den underförstådda meningen att de ledamöter av Kyrkomötet som röstade nej därmed skulle vara motståndare till kärlek.

Vem är det egentligen som tramsar - Brommesson eller..?
Detta är enligt Brommesson "insinuant trams" eftersom många nejsägare har i sin gärning visat prov på ett självuppoffrande arbete just för mänskliga rättigheter och människors lika värde. Nej, naturligtvis har det handlat om om bibelsyn, syn på sakrament och relationerna till andra kyrkor och samfund. I och för sig finns det väl ingen anledning att generellt ifrågasätta att nejsägare kan utföra ett gott och kärlekfullt arbete på vissa områden och en ändå vara kallsinniga fundamentalister på ett annat. T.o.m. koncentrationslägerchefer i Nazi-tyskland beskrevs som snälla mot sina barn och familjens hundar, varför man kan dra slutsatsen att personligheten kan vara kluven. Att det fanns homofober bland nejsägarna artikulerades väl av prästen Dag Sandahl, som ville göra det hela till en fråga där ja-sägarna som enda skäl ville rekommendera "när man knullar folk skall man göra det i röven"!

Menas med allomfattande kärlek bara heterosexuell sådan?
Nå, hur har då dessa enligt Brommensson "banala" argument uppstått i debatten? Först detta med kärleken. Om man inte förläst sig på teologi och suttit på en piedestal och mumlat om moral utan försökt fatta vad kristen tro innebär så handlar det om Guds allomfattande kärlek. Med en så förenklad sentens kan man inte undkomma med olika teologiska eller kyrkopolitiska snirklingar. Nej rakt av: Guds allomfattande kärlek. Kan allomfattande kärlek bara gälla för heterosexuella par när det ändå finns ganska många homosexuella par, som båda parbildningarna utgår från kärlek? Kanske är det adekvat att ställa frågan har man rätt som teolog att snäva in Guds allomfattande kärlek på detta begränsande sätt? Är det kanske rent av hädelse att förminska Gud och pådyvla honom/henne mänskliga inskränkningar som vanligen benämns fördomar? Jo, det är nog så att Kyrkomötet röstade ja till kärleken, den allomfattande. Man skulle rent av kunna säga att "Svenska kyrkan har hunnit ifatt Gud!" på denna punkt.

Människors lika värde
Det är faktiskt de homoaviga som dragit upp detta med mänskliga rättigheter. Katolska kyrkan i Sverige och Pingsdtrörelsen gick med ut ett upprop ”Bevara äktenskapet mellan man och kvinna!”  inför riksdagsbehandlingen av frågan om könsneutralt äktenskap. I uppropet påstods felaktigt att FNs barnkonventionen på något sätt prioriterade heterosexuella familjen. I dess ursprungliga version användes också FNs deklaration om mänskliga rättigheter, vilket jag kommenterade på min blogg "Är mänskliga rättigheter ett tillhygge mot homomosexuella". Försöken att omtolka konventioner så att de enbart omhuldade den heterosexuella familjen var nu lika omöjliga som att begränsa den allomfattande kärleken, varför detta argument bortföll. Istället är det självklart så - eftersom FNs konventioner enligt sin ordalydelse inte får användas som motiv att förtrycka andra - är just mänskliga lika rättigheter ett naturligt motiv för homovigsel. Som Skånes biskop Antje sa vid kyrkomötet att i den teologiska argumenteringen får man inte missa rättviseaspekten.
Det är bara kdsaren Brommesson som inte kan inse det sagda.
Det är intressant att Brommessons författarkollega när det gällde Politik och kristen tro professorn i statsvetenskap Ulf Bjereld på sin blogg skrivit på precis motsatt tema på sin blogg "Samkönade äktenskap? Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!" Men så är Bjereld med i Kristna Socialdemokrater medan Brommesson har sin förankring i tidningen Dagen och KDS såsom tidigare ordförande i Kristdemokratiska studentförbundet, KSF.

Får man kränka andra såsom en akt av religionsfrihet?
Björn Andersson hävdar att så inte är fallet och skrev Präster som inte viger homosexuella borde få sparken!  Jag tror i och för sig att det rent praktiskt är bra att kyrkan får tid att ställa om sig. En intressant följdfråga som Björn ställer är om dessa homoaviga tänker vägra jordfästa homosexuella eller döpa deras barn. Men man borde alltså diskutera principfrågan skall man få diskriminera under åberopande av religionsfrihet?

Högsta domstolen: hets mot homosexuella kan ske i religionsfrihetens namn!
Högsta domstolen friade för några år sedan pingstpastorn Åke Green när han enligt svensk lagstiftning straffbart hetsat mot homosexuella men åtnjöt straffrihet för detta därför att han gjort det från prediksstolen och inte kunde dömas p.g.a. den religionsfrihet som är föreskriven såsom mänsklig rättighet i Europakonventionen. Är detta verkligen sant eller bara ett fyrkantigt sätt att resonera av jurister som försökt klyva ett hårstrå?

Är religionsfrihet förmer än andra mänskliga rättigheter?
Kan i ett demokratiskt samhälle religionsfrihet åberopas för att freda en förtryckare? Skall verkligen präster och imamer få vägra viga homosexuella par? Eller skall kvinnor vid gudstjänster eller religiösa sammankomster i Sverige hänvisas till särskilda avdelningar i kyrkan, synagogan eller moskén. Helt enkelt är det rimligt att religionsfrihet kan åberopas som stöd för förtryck av hälften av samhällets medlemmar under sentensen att kvinnan tige i församlingen. Eller är det rimligt att förnedra homosexuella och förneka alla samma rättigheter?

Skulle inte religiösa lagar underordnas de demokratiska?
Vi har demokrati och vi har sagt att våra demokratiska grundprinciper aldrig kan underordnas religiösa lagar eller tankar. Utan i vårt samhälle gäller grundlagarna fullt ut och kan inte inskränkas av religiösa påbud. Och så långt är det väl klart att sharialagar o likn. inte kan ges företräde framför svensk lag. Är det då konsekvent att vi tillåter förtryckare till stöd för sin verksamhet åberopa releigionsfrihet? Svarar man ja på den frågan så rangordnar man felaktigt mänskliga rättigheter och ger religionsfrihet något slags företräde.

Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
Förklaringen innehåller redan i ingressen grundbestämmelsen om av allas lika värde och obestridliga rättigheter, vilket är grunden för frihet, rättvisa och fred i världen. Vidare talas om ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna... Man vill skapa en värld med yttrandefrihet, trosfrihet och frihet från fruktan och nöd. Det sägs också att rättigheterna inte får utövas på ett sätt som är oförenligt med FNs ändamål och grundsatser. Detta förtydligas i artikel 30 där man säger att ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för någon att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.

Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Även i Europakonvdentionen föreskrivs i artikel 17 förbud mot missbruk av rättigheterna. Ingenting i konventionen får tolkas så att det medför rätt för någon att bedriva verksamhet eller utföra handling som syftar till att utplåna eller inskränka mänskliga fri- och rättigheter. Enligt ordalydelsen finns det alltså goda grunder att kvälja Högsta domstolens ovannämnda dom i Greenfallet. Detta såvida Europadomstolen, till vilken man hänvisade, inte har några oskrivna specialregler för hets just mot homosexuella. Men några sådana pekade HD inte på.

Ingen anledning att ge religionsfrihet särställning
Enligt de båda konventionerna är religionsfriheten en mänsklig rättighet bland andra. Den kan exempelvis inte åberopas till att utsätta andra exempelvis för förnedrande behandling. Eftersom alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd har var och en rätt till verksam hjälp från sitt lands nationella domstolar mot handlingar som kränker hans eller hennes rättigheter. Högsta domstolen har i detta inte fullgjort sitt värv i enlighet med konventionen.

Övergrepp kan inte försvaras med religionsfrihet
Detta resonemang gäller ju inte bara domstolar utan naturligtvis i allmänhet. Visst skall religionsfrihet vara var och en garanterad. Men religionsfriheten kan inte användas som försvar för att andra mänskliga rättigheter sätts åt sidan. Egentligen säger detta sig självt. Att öppna för att religionsfrihet tar över den samhälleliga lagstiftningen på olika punkter skulle leda till ett rättsligt kaos. Naturligtvis kan religionsfrihet inte fria från hetsande, lika litet som det kan användas att inskränka demokratiska rättigheter för kvinnor eller homo- eller heterosexuella ungdomar. Björn har alltså en poäng i kravet att avskeda präster som inte vill viga homosexuella.

I Balticum har svenska banker lämnat höga lån utan analys av betalningsförmåga, varför bostadsköpare nu får gå från sina hus. Reinfeldt och Borg pressar de baltiska staterna hårt till ytterligare besparingar och skattehöjningar så medborgarna lider nöd när all välfärd och sjukvård skärs bort. Kapitalisternas knähundar morrar och skäller, ja rent av hotar att bitas. Och nu går biståndsprojektet Swedmilk i Makedonien i konkurs varvid bönder som inte fått betalt får gå från sin gårdar.

Kapitalets blodhundar
Reinfeldts och Borgs insatser såsonm kapitalets blodhundar har utförligt beskrivits på min blogg i Reinfeldt och Borg - kapitalisternas och bankernas morrande knähundar  och  Reinfeldt och Borg försöker tvinga i Lettland (och Balticum) fel medicin .

Statligt riskkapitalbolag - SWEDFUND
En stor del av Sidas biståndsverksamhet har överförts till ett staligt riskbolag Swedfund, underställt biståndsminister Gunilla Carlsson. Tanken är att man istället för bistånd till infrastrukturella lösningar skall starta företag och därvid satsa pengar på företagsbildningar som ger risker som ingen annan är beredd att ta. Alltså helt i linje med högerregeringens förkärlek för kapitalistiska lösningar. Bland de statliga riktlinjerna kan man citera: ...bidra till näringslivsutveckling i utvecklings- respektive länder i Östeuropa genom att delta i finansieringen av samhällsekonomiskt sunda investeringar, som bidrar till tillväxt och utveckling samt god miljö, god företagskultur och goda arbetsvillkor...

Swedfund + Tetrapack = SWEDMILK
Med hjälp av Tetrapaks produktionslösning och Swedfunds - dvs svenska skattebetalarnas - pengar startade Swedmilk i Makedonien. Det var den största investeringen någonsin i Makedonien Bönderna trodde på den svenska VD:n och de

litade på Sverige. De levererade mjölken men fick inget betalt.Men något gick fel. Biståndsprojektet blev ett fiasko. De svenska skattemiljonerna är borta och två tusen makedonska mjölkbönder är drabbade, många av dem står idag utblottade och får kämpa för att överleva. Det kan tilläggas att Swedfunds chef för Investment Operations Karin Isaksson när det började osa katt sålde bolaget med alla sina skulder för en euro till en person som försvunnit spårlöst. Men det var ju skönt att kunna sälja av ett sådant lik i lasten.

Bolaget sålt för en euro till okänd person
 (). Hela den sorgliga historien skildrades i Dagens P1 Kaliber, som på sin hemsida redogör för den beklämmande historien. Swedmilk har nu gått i konkurs, vilket omnämns på Swedfunds hemsida i dag långt efter konkursen med anledning av Kaliberprogrammet. Det kan väl bara konstateras att de borgerliga media som vanligt tigit som muren med den skandal som regeringen bär ansvaret för. Behöver det tilläggas att Sveriges goda namn och rykte inte går att återfinna i denna del av världen.

SvD timar väl med sitt budskap att kapitalismen skapar fred och välstånd.
Kapitalism skapar fred . Vill man ha fred ska man skapa ekonomisk frihet. Det konstaterar Indra de Soysa, professor i statsvetenskap vid universitetet i Trondheim. økonomisk frihet teller mer enn faktorer som demokrati og godt styresett når det gjelder å forebygge konflikt. Frågan som SvD naturligtvis inte ställer är för vem som kapitalismen är så bra. Och framförallt måste det vara en ovanligt naiv professor som kläcker ur sig detta när vi just nu drabbats av konsekvenserna av finansbubblor och annat kapitalistiskt otyg.

Kraftfullt ja - man blir rörd!
Ja, kyrkomötet har alltså i lugna former och med kraftfull majoritet beslutat att öppna också kyrklig vigsel för homosexuella par. Många säger att det var väl bara precis så som det skulle vara eller kanske med tillägget äntligen! Men efter att ha kämpat ett helt 70-årigt liv för att uppnå ett jämställt betraktelsesätt, så droppar tårarna på tangenterna när jag skriver detta.

Guds allomfattande kärlek
Motståndarna har använt alla möjliga skäl, ja vänt på varenda sten för att hitta uns av sanning till stöd för sin åsikt. Man har inte ens dragit sig för använda Mänskliga rättigheter som slagträ mot homosexuella. Detta är ju lika absurt som att påstå att Guds allomfattande kärlek bara tolererar heterosexuell kärlek. Jag påstår att denna mänskliga förminskning av Gud är hädelse. Men så förblindade blir alltså dessa fundamentalister. Allomfattande kärlek omfattar naturligtvis också homosexuell kärlek. Gud har inte fördomar - det är människor som har sådana. Man skulle också kunna säga att svenska kyrkan genom sitt beslut hunnit i fatt Gud på denna punkt.

Könsneutralt äktenskap
Riksdagen fattade ju i våras ett så gott som enhälligt beslut över alla partigränser om könsneutrala äktenskap. Detta med det säregna undantaget för Kristen Demokratisk Samling, som därigenom fjärmade sig från varje led av sitt namn. Lagstiftningen har en inverkan på människors normer och livsval. Därför var det viktigt att äktenskapet fick en könsneutral omfattning och alltså kom att omfatta alla familjer i Sverige. Detta så att familjerätten kan fylla den stabiliserande verkan som är avsedd i samhällsbygget, där alla familjer utgör byggstenar. Ett demokratiskt samhälle kan inte bygga på fördomar, hur gamla och rotade de än är.

Enhetlig religiös familjetanke
Det är verkligen gott att kyrkan ställer upp på denna tanke att äktenskapet också omfattar homosexuella par så att begreppet alltså kommer att omfatta alla familjer i Sverige. Det motverkar fördomar och därmed får familjetanken den stabiliserande verkan som är avsedd i samhällsbygget, där alla familjer utgör byggstenar. En ärligt religiös tro kan inte bygga på fördomar hur gamla och rotade de än är. Det är tänkvärt vad vår biskop i Lund sa, att teologin saknar en dimension om man inte tar med rättviseaspekten; Biskop Antjes anförande med teologisk argumentering ligger på stiftets hemsida.

Klokt beslut - och befriande
Vid en sammanvägning av det intresse som en minoritetsgrupp i Svenska kyrkan hävdade mot homoäktenskap stod den religiösa majoritetens beslut såsom det gemensammas bästa att låta äktenskapet bli en gemensam familjeform för homo-och heterosexuella par, allt i linje med en modern syn på familjebegreppet, barnens intresse och en demokratisk rättvisesyn. Men framförallt så känns det befriande, ja upplyftande för många kristna homosexuella att äntligen är vägen till altaret öppen. Även om det finns enstaka teologer som tuggar fradga så är jag övertygad att Gud nickar och med ett leende konstaterar att äntligen är det några av dessa mina avbilder som fattar hur stor jag egentligen är.

Höger och vänster i abortfrågan.
På bloggen Kristen Vänster har Anna Ardin skrivit om Ja till livet - om abortmotstånd från vänster. Ganska tänkvärt. Men inte därför att dessa tankar löser frågeställningen om abort men för att klargöra att visst finns det en skillnad på vänster resp högersynsätt i abortfrågan. För den som är intresserad av Annas resonemang får jag hänvisa till länken.

Ja till ett bra liv för barn                                                                             Själv tycker jag det är viktigare: Ja till ett bra liv för barn. Det är att märka att Anna också skrivit en variant på sin egen blogg som inleds litet mer drastiskt: "Jag anser att slakt bör förbjudas. Att liv är heligt är en viktig princip. Därför är jag också emot abort." M.a.o. är Anna tydligen förutom feminist, socialist, abortmotståndare också vegetarian.

I själva sakfrågan vill jag alltså säga följande:

När blir liv och i så fall heligt?
Anna talar om att liv är heligt. Och det låter fint och riktigt. Men vilket liv är heligt? Är spermien i min sädesblåsa, som ju är levande i den meningen att den rör på sig, och ägget i äggledaren heligt? Är själva samlaget heligt - ja i så fall är det många som är riktigt religiösa. Uppstår heligheten vid spermiens inträngande i ägget? Är det då livet uppstår? Eller först senare i fosterutvecklingen? Eller är heligheten inte förknippad med bästa garantier för ett bra liv för barn?

Förbud och sanktion
Anna talar om att förbjuda abort i vissa lägen. Men så fort man talar om förbud så måste man bestraffa de som överträder förbudet. Är det det vill ha tillbaka? Eller menar Anna att straffet skall utdömas först på yttersta dagen? Om det sista gäller så behöver vi kanske i människosamhället överhuvudtaget inte bry oss med något förbud?  Eller har jag fel?

Utopia - men är det inte litet väl långt borta ..?
Men Anna talar om vackert utopia: ... i det fullständigt jämställda samhället. Där de människor som inte bara haft reella möjligheter att undvika graviditet utan även får fullständig ekonomisk, social och annan kompensation från samhället för smärta, insatt tid och andra möjliga problem i samband med graviditet och förlossning, och som i de fall där barnet inte adopteras bort har en fullständigt jämlik ansvarsbörda med den andra föräldern, inte riskerar karriär, status eller en trygg ålderdom mer än han oavsett om förhållandet fortsätter eller ej – där vore det rimligt att säga att allt liv är heligt, där skulle de oföddas rätt kunna värnas – utan att det leder till sociala katastrofer.

Och vad gör vi intill paradiset Utopia har blivit verklighet?
Man kan sucka av grämelse över att vi inte har nått längre på den stig Anna pekar ut mot Utopia.  Och som med önskvärd tydlighet framgick så är långt kvar till utopia om det överhuvudtaget är möjligt på jorden bland oss människor. Såsom politiker kan vi därför inte rimligen stanna upp där utan måste fråga oss hur vi praktiskt politiskt skall förhålla oss i dessa frågor under "väntetiden". Ja man kan t.o.m. räkna med att även om utopia uppnås så blir vi människor knappast så gudalikt perfekta att vi inte gör "snedsteg" med bl.a. graviditet som följd. Nej, praktiskt politiskt kommer vi aldrig ifrån denna svåra fråga. Sedan må vi drömma om och försöka förverkliga bättre förhållanden - självklart.

Fri abort - Ja till ett bra liv för alla barn
I detta läge så tycker jag att kvinnan skall ha en exklusiv rätt att bestämma om hon vill fullfölja graviditeten eller avbryta den. Det är också faktisk att ta vara på det ofödda barnets rätt att ha en mamma (och kanske en partner till henne) som välkomnar barnet. Det blir bara fruktansvärt dåligt för barnet om människor påtvingas föräldraskap.

Jag säger klart NEJ till Kristen Vänsters framställning                             Därför säger jag klart Nej till Anna Ardins framställning. Även om Anna Ardins motiv är gott så leder hennes resonemang fram till en religiös fundamentalism där man i "god anda" påtvingar människor förhållningssätt som inte är rimliga. Detta är inte rimligt ur vare sig ett höger- eller vänsterperspektiv. Och jag kan tänka mig att Gud nickar instämmande. Jag tror han/hon bättre förstår sig på detta med barns bästa än alla utopiadrömmare

Oseriös coaching istället för reella arbetsmarknadsåtgärder
Istället för en utbyggd arbetsförmedling i kombination med utbildning och upprustning av bostäder och vägar har pengarna satsats på en rad oseriösa företag som skall vara som regeringen säger coacher för arbetslösa. Det är den största skandalen sedan högerregeringen tillträdde. Detta har uppmärksammats av Rapport i SvT. Man har av ideologiska skäl inte velat satsa på det som ger resultat utan på något borgerligt alternativ och så uppstod arbetscoachingen. Någon har under resan mumlat att coacing knappast hjälper om det saknas jobb, varför man istället borde satsa på utbildning och igångsätta olika offentliga arbeten. Nej, det skulle lukta för mycket socialdemokrati.

Sanslöst mycket pengar utan resultat.
Sen lågkonjunkturen slog till har antalet företag som antingen startats eller bytt inriktning mot omställning exploderat. 20 000 kronor per arbetslös får företagen för att coacha arbetslösa kollektivanställda och förkorta arbetslösheten. Över en miljard kronor betalades ut under årets första sex månader i omställningsstöd från Trygghetsfonden, den organisation som står bakom stödet. "Många tror att det finns lättförtjänta pengar och det gör det också. Att syssla med omställningsstöd har blivit en guldgruva. Vi måste vara kritiska mot oss själva, vi skulle ställt större krav på företagen och på Trygghetsfonden", säger Per Källvik, ombudsman på IF Metall i Trollhättan.

Inga kompetens krav ställs
De ska coacha arbetslösa kollektivanställda till nya anställningar. Men det är lite jobb för dyra pengar som utförs. Rapports granskning visar nu att TSL, organisationen bakom stödet, inte ställer särskilt höga krav på företagen på deras lista som levererar omställningsstöd. Det räcker med att man inte har kriminell verksamhet! En del åberopar erfarenheten som arbetslös som enda merit.

Bara två procent har fått jobb
SvTs granskning av omställningsstödet visar också att få av de som fått hjälp av coachen har varit nöjd med coachingen. "Jag behöver ingen terapeut, det hade varit bättre att pengarna öronmärkts för en utbildning." "Det är sanslöst mycket pengar för att få lära sig hur en arbetsintervju går till." "Oseriöst så det skriker om det." är några av omdömena i vår enkät som har haft en hög svarsfrekvens. Den har skickats till 500 arbetslösa kollektivanställda i Västsverige och besvarats av 345. Snittbetyget på en skala från 1 till 10 hamnar på 4,1 över hur nöjd man varit med omställningsstödet och bara hälften har fått träffa sin coach ensam och mer än en gång. Trots att man på hemsidan för Trygghetsfonden utlovar ett individuellt omställningsprogram. Och endast fem av 345, inte ens två procent av de som besvarat vår enkät har lyckats få ett nytt jobb tack vare hjälpen man fått av sin arbetscoach från konsultföretagen.

Litar mer på siffrorna från coacherna än från de arbetslösa själva
På Trygghetsfonden säger man att man litar på sina egna siffror. Men dessa siffror är de som coacherna själva rapporterar in. Man har inte frågat dem som utnyttjat stödet vad de säger. "Omställningsstödet fungerar väldigt väl i de flesta fall", säger Tomas Petti på Trygghetsfonden, som inte alls tror att det "finns företagare som försökt sko sig på lågkonjunkturen eller lätt har tjänat mycket pengar". Guldgruva eller ej. Det är många av omställningsföretagen som omsatt miljonbelopp sen lågkonjunkturen slog till. Enmansföretagaren Joakim Aldsten driver omställningsfirman i Skaraborg och han har coachat 80 stycken under ett år. För det har han fått 1,6 miljoner kronor. "Jag gör inte det här för pengarna, mer för min personliga utveckling och för att jag vill hjälpa", säger han som själv fått arbete som coach utan andra särskilda kunskaper.

Misshushållning med offentliga medel
Pengarna skulle naturligtvis ha öronmärkts för utbildning, provanställningar, igångssättande av offentliga arbeten o likn. Det finns alltid en rad driftiga entreprenörer som kan utnyttja situationen om det finns en regering som är beredd att spendera. Men detta är liksom upplåning till skattesänkningar för de välbemedlade ytterligare en skandalös användning av offentliga makt att föranstalta om oseriösa och hutlöst dyra arbetsmarknadsåtgärder

Päron och plommon - är de lika?
TV 4s Kalla Fakta har grundlöst försökt nagla fast Thomas Bodström som en ohederlig och lat riksdagsman. S-riksdagsledamoten Eva-Lena Jansson har gett sin nyanserade syn på riksdagsuppdraget. Partivännen Magnus Holst har gett Mona Sahlin en släng av sleven för att hon försvarat Thomas "Varför Mona? Varför?" . Jag tycker visst att en partiledare skall kunna även i motvind försvara de sina när det är berättigat. Och det är det här. Statistiken är omöjlig som bevis på arbetsmoral och när det gäller pengarna så jämför man päron och plommon.

Är voteringsstatistik bevis för god arbetsmoral?
Kalla fakta påstår att man granskar arbetsmoralen bland våra politiker. För den ändan har man genomfört en statistik där man mäter procentuell närvaro vid voteringar i riksdagen. Om man drar en gräns vid 20 procent så visar det sig att det bland partierna fördelar sig så att bland M har 29 ledamöter 20 % eller mer frånvaro medan 71 ligger under den gränsen och motsvarande siffror för C är 22 och 10, FP 19 och 10, KD 14 och 16, S 55 och 78, V 6 och 19, och MP 10 och 9. Säger detta att arbetsmoralen är sämre i Folk- och Centerpartiet samt Kristdemokraterna än i Moderaterna? Eller sämre i Miljöpartiet och Socialdemokraterna än i Vänsterpartiet? Naturligtvis inte. Voteringarna tar dessutom max en halvtimme medan debatter, utskottsarbete och övrigt politiskt arbete är det som upptar riksdagsledamöternas tid. Att använda voteringarna som mätare på arbetsmoralen är alltså rent nys från Kalla faktas sida!

Hur vet man hur mycket riksdagsmännen arbetar?
Kalla Faktas undersökning visar att Thomas Bodström ligger kring 50 % närvaro vid voteringar. Han har själv på sin blogg förklarat hur han ser på den saken under rubriken "Kalla Fakta ger en skev bild av verkligheten". Det som jag tycker är allvarligast och där Kalla fakta övergår till en osaklig personförföljelse. Är när man påstår att Thomas Bodström är frånvarande för att tjäna grova pengar på annat. Han har s.a.s. "dubbelt betalt". Utgångspunkten för påståendet är han har ett riksdagsarvode, en klumpsumma för att upprätthålla arbetet som riksdagsledamot, som TV 4 knyter till voteringarna. Vad man då mörkar är att Thomas Bodström som utskottsordförande lägger ner bra mycket mer tid än många av hans kolleger och liksom andra utskottsordförande missar ett antal omröstningar. Om han vid olika tillfällen inte är närvarande i riksdagen för en förhandling i domstol så får han ta igen detta flerdubbelt på sin fritid.

"Grova förtjänster"
För att få underlag till detta påstående har man gått till de rättegångsakter där Thomas Bodström agerat som försvarare. Det är bara det att försvaruppdrag betalas för nedlagt arbete mätt i timmar och kvalitet per uppdrag. Närvaron i rätten är oftast en liten del av den nedlagda arbetstiden. Förberedelsearbetet kan förläggas till vad vanliga människor betraktar som fritid. Att Thomas Bodström skulle skaffa sig "dubbelt betalt" genom försvararersättningen och riksdagsarvodet är alltså ett påstående som saknar grund. Man har svårt att förstå annat än att den borgerliga framtoningen i TV 4 spelat en roll i framtagandet av vad man kallar fakta.  Man har helt enkelt inte kunnat skilja på plommon och päron. 

Kvittningsreglerna
Resonemang om avdrag på riksdagsarvode eller försök att skandalisera Thomas Bodström därför att han skulle ha "dubbla löner" är därför både oriktigt och orättvist. Jag tycker att vi socialdemokrater skulle kunna hålla oss för goda för att delta i detta "Kalla-fakta-drev". Sedan är det en annan sak att vi naturligtvis öppet bör diskutera hur kvittningsreglerna skall tillämpas. Och den diskussionen skall naturligtvis föras. Men det var ju inte det TV 4s Kalla fakta var ute efter utan rödgröna skalper att fästa vid bältet. Osmakligt och ojuste. 

DN skriver i dag 13/10 om "Gränslös rättvisa" (i papperstidningen "Rättssäkrare EU") om att brottsbekämpning i EU måste bli mer effektiv men också mer rättssäker. Det är klart att brottsbekämpningen bör göras mer effektiv och rättssäkerheten garanteras. Samtidigt står mot detta som skarp kontrast Lissabonfördragets garanti för kapitalets rörlighet även när detta ger rättsosäkerheten för sociala och fackliga rättigheter. M.a.o. man vill gripa fler brottslingar som utnyttjar den fria rörligheten samtidigt som man garanterar kapitalisternas fria utnyttjande av den gemensamma marknaden även när det ger osäkerhet på arbetsmarknaden för arbetare och tjänstemän.

Samarbeta mot gränsöverskridande brott
I DNs pappersupplaga talas det om att den fria rörligheten i EU ska underlätta livet för studenter, arbetare, tjänstemän och företag och göra det möjligt för oss medborgare att resa, arbeta och studera i hela EU. Det är ju bra. En otrevlig följd av den fria rörligheten när gränskontrollerna togs bort var att detta också underlättat livet för de grovt kriminella, vilket fått till följd ett naturligt utökat samarbete i EU om brottsbekämpning. DN menar också att man med enkla medel såsom ett mer förtroendefullt samarbete mellan polismyndigheter kan göra mycket för att komma åt grova, gränsöverskridande brott.

Hur är det med fri rörlighet för kapital?
Kapitalet och dess aktörer har flera gemensamma drag med brottslighet och kriminella. De använder sig av datorer med snabba förflyttningar av kapital och brottsvinster. De utnyttjar också kommunikationernas snabbhet och den fria rörligheten för att snabbt föra bort vinster eller byte och sätta de agerande i säkerhet. Den fria marknaden är större och de på nationalitet grundade polismyndigheterna eller fackföreningarna kan inte hänga med i svängarna. Livet har alltså varit ganska bekymmersfritt för internationella kapitalister och kriminella.

Högerregeringen & Co ser inte ens arbetarens perspektiv
Men det finns en väsentlig skillnad mellan gränsöverskridande brottslighet och gränsöverskridande kapitalism. Och det är att brottsligheten vill man bekämpa medan EU, Svenskt Näringsliv, högerregeringen och alla regeringstrogna media inte har ens tanken att annat än just rättsligt garantera en fri rörlighet för kapitalet. Man kan förmoda att redan den i denna blogg gjorda parallellen ses som en provokation. Och det beror på en så enkel sak som att man inte kan se problemet med den fullständigt fria rörligheten för kapitalet utifrån annat perspektiv än kapitalistens. Därmed försummar man avvägningen mot löntagarnas och konsumenternas perspektiv med betoning av sociala och fackliga rättigheter.

EU ett elitprojekt.
EU är, sedan EG-domstolen fastslagit i flera fall med början i det s.k. Laval-domen att den fria rörligheten har rättslig kraft utöver sociala och fackliga rättigheter, ett elitprojekt som måste förändras. Precis som gäller brottsbekämpning skulle den gemensamma ansträngningen kunna vara att sätta grimma på kapitalet för att motverka finansmarknadsbubblor, bankers rovdrift och förhindra lönedumpning och diverse skentrasaktioner för att undandra skatt. Det var det vi trodde på vänsterkanten när vi röstade för EU. Det är alltså precis samma resonemang som man har inom G8 resp G 20: kapitalet är internationellt alltså måste eventuella begränsningar och regleringar ske genom internationella överenskommelser. I Europa har man gjort precis tvärtom. Man har nämligen i grundfördraget skrivit en absolut överhöghet för kapitalets fullständiga frihet!

Högerregeringen lagfäster lönedumpningen
Även Sverige lagfäster EUs lönedumpning genom en lagrådsremiss som Sven-Otto Littorin undertecknat. Lagförslaget beskrivs så här på Dagens Arena: På pappret ser arbetsmarknadsministerns nya lag rätt oskyldig ut. Fackets konflikträtt mot utländska avtal gäller fortfarande, men bara om miniminivåerna inte följs. Men facket kan inte ta konflikt om bättre villkor och då är ju själva den fackliga tanken "minimerad". Dessutom gäller konflikträtten inte arbetvillkor i övrigt. Björn Elmbrandt påminner om att Mona Sahlins försök att få "kollektivavtalskramaren" Reinfeldt ta upp frågan i Sveriges ordförandeskap avvisats och att samma högerledare kommenterade laval-domen "brist på konkurrens har skapat ett alltför högt löneläge i Sverige". Elmbrandt menar att Lex Littorin ingår i en de borgerligas plan att åstadkomma underbudskonkurrens mellan olika arbetare i Sverige och arbetare från olika länder.

Brottsbekämpning i alla ära - men det är faktiskt dags för en grundläggande diskussion om vad vi egentligen skall ha EU till.

Cyniskt hänsynslöshet inför människors lidande
Jag har tidigare på bloggen skrivit om hur Reinfeldt och Borg kraftfullt agerat för att försvara de svenska bankernas rovdrift i de baltiska länderna och som nu gett de tragiska konsekvenser att ekonomin där står inför hotet av fullständig kollaps: Reinfeldt och Borg - kapitalisternas och bankernas morrande knähundar. Ja, Reinfeldt och Borg har t.o.m. hotat med att nödlån inte skall betalas ut om man inte tar stora nedskärningar statsutgifterna och på så sätt avskedar sjukvårds- och omsorgspersonal, ja överhuvudtaget inskränker den offentliag verksamheten till ett absolut minimum: Reinfeldt och Borg försöker tvinga i Lettland (och Balticum) fel medicin. Samtidigt som storkapitalisten George Soros säger att detta kommer "tvinga fram en devalvering och sprida problemen till grannländerna" och istället rekommenderar generösa lån för att hjälpa "landet att få fart på näringslivet och sänka räntorna". På goda grunder kan därför ifrågasättas om Reinfeldt, Borg och övriga finanslobbyn gör rätt rent ekonomiskt, förutom att det visar en cyniskt hänsynslöshet för människors lidande.

Skattebetalarna kan få betala bankernas köpfest.
Redan för ett par dagar sedan skrev DN Ekonomi att följden av att bankerna, särskilt Swedbank och SEB, på lösa grunder lånat miljardbelopp utan att egentligen ha några säkerheter, kan bli att skattebetalarna får betala för rovdriften. Bankerna har nämligen, trots bonusar, höga direktörsförmåner och aktieutdelningar, fått del i en statlig garanti för förluster. Det är visserligen rimligt att banker hindras att gå omkull eftersom det får vådliga följder för hela det ekonomiska systemet, vilket ytterst drabbar alla enskilda som sparat eller lånat i bankerna. Men högerregeringen med Mats Odell och Maud Olofsson i spetsen har visserligen hörts ordbubbla om att bankerna måste vara restriktiva men visat sig helt oförmögna att i handling ge lämpliga restriktioner för finansverksamheten. Och det kanske är naturligt att man inte vill sätta stängsel för sina finansvänners fria vinstmaximering. Man anvisar istället vägen att skattebetalarna skall betala notan! 

Bankernas rovdrift betalas med nedskuren sjukvård och sänkta löner
I dagens DN Ekonomi 12/10 skriver man om följderna: Sänkta löner ska rädda Lettland från devalvering. Detta finns i papperstidningen men inte på nätet - varför kan man fråga? Staten har redan sänkt de offentliganställdas löner med upp till 40 %! Sjuksköterskor och kommunalanställda har alltså 3/5 av sina tisdigare löner att leva på! Det är detta som Reinfeldt och Borg genom sin aktivitet orsakat. Ja, inte direkt men inte är de  dummare än att de förståttse vad som blir följderna av begärda nedskärningar i den offentliga verksamheten. Men inte nog med detta man räknar med att nedskärningarna av de offentliganställdas löner kommer att medföra att lönerna måste skäras ned med ca 30 procent på den privata marknaden. Detta samtidigt som arbetslösheten troligen stiger upp mot 20 procent. Reinfeldts och Borgs lobbyarbete för bankerna och finanshajarna utmynar alltså i allvarlig misär på andra sidan Östersjön.

Det är dags för svenska väljare att se verkligheten, nämligen vad det är för företrädare vi har. Samtidigt är det hälsosamt för framtiden att se vad Reinfelt, Borg och högerregeringen har för medicin i kriser. Helt enkelt vilka de gynnar och vilka dom helt enkelt skiter i.

Reinfeldt och Borg med uppdrag att skälla och bitas
I går skrev jag "Reinfeldt och Borg - kapitalisternas och bankernas morrande knähundar" med kritik av det urskiljningslösa skället och bråkandet med Lettland och övriga baltiska länder för att de inte betalade notan för svenska bankers rovdrift på ekonomin i dessa länder. Det är inte svårt att dra slutsatsen att detta sker på uppdrag av banker och andra kapitalister i EU, som kan komma att förlora pengar på finanskrisen där.

Detta driver fram en lettisk devalvering, säger världens rikaste
Det var inte minst av den anledningen befriande att höra en av världens rikaste kapitalister i Ekots lördagsintervju 10/10 ledd av Tomas Ramberg uttala sig just i dessa frågor. Finansmannen George Soros är kritisk till EU:s Lettlandshållning, vars främsta förespråkare är Reinfeldt och Borg. "Det är fel av EU och Sverige att pressa Lettland till ytterligare besparingar och skattehöjningar. Att tvinga fram fler besparingar är en felaktig politik och riskerar att driva fram en lettisk devalvering med konsekvenser för grannländerna", anser George Soros.

Generösa lån istället för att tvingas spara mer
Georges Soros, som har verkat som investerare och rådgivare i Östeuropa sedan 1980-talet och har goda förbindelser i Lettland anser att "letterna redan har lidit tillräckligt i sin strävan att undvika en devalvering av landets valuta. I stället för att pressa Lettland att spara mera borde EU, enligt Soros, med generösa lån hjälpa landet att få fart på näringslivet och sänka räntorna". Den nuvarande politiken riskerar enligt George Soros "istället att tvinga fram en devalvering och sprida problemen till grannländerna".

Risk för spridningb till hela EU
I sin nit att tjäna kapitalisternas och bankernas sak har Reinfeldt och Borg inte bara gett felaktig medicin. Förmodligen har man förvärrat krisen de baltiska länderna. Detta leder i sin tur att problemen riskerar att spridas ut över hela Europa. Så så farligt kan det vara att ha bankers och finansvärldens uppdragstagare i ordförandeskapet för EU!

Banker öste ut pengar, Reinfeldt glittrade och Borg skrattade
Bankerna, särskilt Swedbank och SEB, och riskkapitalister har gjort stora affärer i de baltiska länderna. Man öste pengar över privata för bostadsbyggande och konsumtion. Man var listig - trodde man - genom att lånen inte skrevs i den nationella valutan, som kunde sänkas i värde, utan i Euro. Man tjänade grova vinster på verksamheten och än mer pengar vräktes ut på den baltiska marknaden. Bankdirektörerna brydde sig inte om normal aktsamhet utan såg mellan fingrarna med säkerheten, därtill sporrade av skyhöga bonusar. Några svaga röster i köpfesten varnade för en finansbubbla. Reinfeldt glittrade med ögonen och talade om vår solidaritet kring Östersjön - Borg kastade med hästsvansen, slängde ur sig en randanmärkning om bonusar och ökade skrattande på skattebetalarnas garanti till bankerna. Det gick ju riktigt bra för de svenska kapitalisterna.

Finanskrisen la sin våta filt över Europa
Överallt fick finanskrisen, som ytterst berodde på kapitalisternas egen oansvariga verksamhet, stora verkningar i form av neddragningar och arbetslöshet. T.o.m. Reinfeldt och Borg började tala om att begränsa finansvalparnas hutlösa affärer, att sätta gränser för kapitalisternas risktagande, ja att reglera finansmarknaden. Även i Sverige har nedgången fått svåra följder, framförallt för löntagare som avskedats från tidigare expanderande verksamheter. Ja, inte för bankerna och stora företag som fortfarande trots krisen gödslar med bonusar och ekonomiska förmåner för sina toppar. Men än värre har det blivit i de baltiska länderna med sin nya ekonomi, som ännu inte hunnit göra skyddsnät för enskilda mot de risker som friheten också innebär. Dessutom har man i frihetens hägn blivit utsatta för den mest skamlösa rovdrift av utländska intressen, inte minst de svenska bankerna.

Balticum i kris
När Lettland nu hotar med devalvering, så konstaterar man att det leder till förluster med 85 miljarder för de svenska bankerna. Nu filar Lettland på ett lagförslag, som innebär att bolånekunder inte blir skyldiga summan av sina lån i euro till banken utan bara värdet på fastigheten i inhemsk valuta, vilket skulle innebära ytterligare mångmiljardförluster för de svenska bankerna. Man skulle helt enkelt behöva avskriva en tredjedel av sina utestående lån. Visserligen innebär detta en mörk bild för de spekulerande bankerna, som trots detta fortsätter med sin generositet mot aktieägare och topptjänstemän. Men DN konstaterar i dag 9/10 att "Skattebetalarna kan förlora än mer". Situationen i de baltiska länderna är redan katastrofal, då man tvingats skära ned de offentliga utgifterna även för sjukvård och annan omsorg så att man i vissa delar börjar räkna med folkresning.

Kapitalisternas knähundar morrar och skäller, ja rent av hotar att bitas.
Samtidigt pressar EU, med ordföranden Reinfeldt och finansministern Borg på, devalverar ni så kommer ni inte in i valtuasamarbetet och skär ni inte ner radikalt utgifterna i era budgetar så betalas inga nödlån ut. Och Reinfeldt har helt tappat snällhetsmasken och visar sig extra grinig mot Lettlands premiärminister Valdis Dombrowskis, som vägrat avskeda fler läkare, sjuksköterskor och socialarbetare och höja fler skatter därför att medborgarna lider nöd. Borg har också tappat skrattmasken och skäller letterna för att inte hålla avtal och hotar med indragning av nödhjälpen om man inte skär ned ännu mera. Bankernas och kapitalisternas knähundar morrar och skäller, ja rent av hotar att bitas.

Högerregeringen driver naturligtvis en högerpolitik
De svenska väljarna borde se denna bild att man frambringat krisen som vi vanliga får ta följderna av. Och att samtidigt högerregeringen visar sitt rätta ansikte. Man helt enkelt genomför utsugningen med drastisk utpressning mot redan hårt drabbat folk i de tre baltiska länderna. Och skiter det sig så får vi svenska skattebetalare punga ut med förluststålarna. Detta samtidigt som Borg nöjer sig med några förflugna ord när direktörer och aktieägare skor sig. Och högerregeringen lånar upp pengar för att sänka skatterna ytterligare för de välbeställda. I sanning en högerpolitik som heter duga.