Man kan ställa sig frågan om pimpade moderater skenheligt spridande pr-mässigt avvägda slogans är bättre än moderatgeronterna, som inte hycklade?  Filosofen Magnus Jiborn tycker i alla fall att de nya är "trevligare" i Sydsvenskan 31/10 under rubriken "Nytt perspektiv i moderaternas retorik"; som vanligt när det gäller de mest spännande artiklarna så har den inte återgetts på nätet.

Magnus Jiborn inleder oskuldsfullt: Någonting har hänt.  Den politiska retoriken från högerkanten är sig inte lik. Om det handlar om en mera djupgående ideologisk förskjutning, ett "värderingsskifte" som finansminister Anders Borg (m) uttryckte det på moderatstämman häromdagen, eller bara om ytlig polityr och PR-strategi, återstår ännu att se.  

Han  utvecklar detta med att behandla parollerna om "Välfärd före värnskatt", vi månar om "alla dem i utanförskap" inte "organiserade särintressen" (apropå näringslivets tjat om arbetsrättsförsämringar), "Sverige skall bli ett skatteparadis för dem som tjänar minst" osv.

Han gör en intressant dykning i filosfisk litteratur och talar om den amerikanske filosofen Hohn Rawls som formulerat en klassisk rättviseprincip: Sociala och ekonomiska ojämlikheter kan rättfärdigas bara om de gynnar de sämst ställda.   Löneskillnader kan rättfärdigas om de ger incitament för individer att anstränga sig och utnyttja sin begåvning på ett sätt som gynnar alla - även dem som har det sämst.  Om sänkta skatter leder till fler jobb och förbättrad välfärd för dem som står längst ner på samhällsstegen bör skatterna sänkas. Annars inte... Men Rawls har knappast varit moderaternas husfilosof.  Snarare har den moderata retoriken inspirerats av Rawls kritiker. 

En av främsta Rawls kritiker är Robert Nozik, vars bok Anarki, stat och utopi varit en bibel för frälsta nyliberaler.  Utifrån hans idéer har nyliberaler präglat uttrycket: Skatt är stöld - Äganderätten får inte under några omständigheter kränkas. Dessa åsikter präglade bl.a. det anarkistiska nätverket Frihetsfronten men retoriken om individuella rättigheter, frihet och respekt för äganderätten kom att utöva stort inflytande på moderaternas ideologi, i synnerhet på det moderata ungdomsförbundet.  Det noteras att under en period då var MUFs ordförande Fredrik Reinfeldt. 

Magnus Jiborn konstaterar att Nozik-argumentationen stuvats undan och retoriken anknyter mer till Rawls: Ännu återstår för Reinfeldt att skapa förtroende för att förnyelsen är ärligt menad inte bara en retorisk fint.    

Det filosofiska resonemanget var teoretiskt klargörande och Magnus Jiborns artikel har inte utgett sig för att behandla annat än retoriken.  Men det är en gåta hur man fortfarande kan tveka i huvudfrågan för vanliga människor, nämligen vad det är som styr moderaternas och högerregeringens handlande.  Jag vet inte hur länge man skall orka tro på vad människor säger när de handlar på ett annat sätt. Varken borttagande av förmögenhetsskatten, fastighetsskatten eller ens det s.k. jobbavdraget, vilket enbart missgynnat pensionärer, arbetslösa och sjukskrivna kan godtas enligt Rawls princip. Samma sak gäller hanteringen av skattefrihet för fackavgifter, hela kladdet med arbetslöshetsförsäkringen, försämringen av sjukförsäkringen och för förtidspensionärer, ändringen  i trafikförsäkringen, de aviserade förändringarna av kulturpolitiken mm, mm. Verklighetens spegel gör att benämningen det "nya arbetarpartiet", månandet om de "utanförstående" och att moderater skulle ge "ett skatteparadis för de fattiga" framstår som enbart parodiska.   Det går ju inte att hitta en enda regeringsåtgärd som stämmer med PR-floklerna. För vanliga människor är det då en klen tröst att de nya moderater i alla fall låter "bra mycket trevligare" än de gamla.  Förutom att det kan orsaka falsk konsumentupplysning så skall man nog vara välbetald moralfilosof för att önska moderaterna lycka till med den pågående förnyelseprocessen.  Det är ju en förnyelseprocess under mottot: Snacka duger! 

Men för oss väljare duger det inte att bara snacka.  Så, så var det med den saken.