Ursäkta för att jag skällde på dig, Jonas!
Jag skrev brev och bråkade med Jonas Sjöstedt därför att han på sin blogg skrivit attS svajar om EU:s finanspakt . Jag skrev något om att vi minsann inte svajade och att det inte kommit något ändrat besked om partiets NEJ till pakten. Jag hade knappt hunnit får svar på mitt brev innan partiet publicerade ett pressmeddelande där Nejet blev inte bara ett NJA utan ett Ja med villkor . Villkoren var självklara: inga rättsliga förpliktelser, tillträde toppmöten, respekt för arbetsmarknadens avtal och att detta skall garanteras även om Finanspakten inflyter i fördraget. Men förlåt mig Jonas, du hade helt rätt! 

Löftena inget värda när de tolkas av juristerna i EUdomstolen
Jag vill påstå att dessa villkor är sk.. förlåt vänslingsgödsel som inte har minsta bärighet. Hela pakten skall nämligen ytterst tolkas av juristerna i EU-domstolen som inte har något politiskt mandat men säregen överhöghet. Och vi såg ju vad politiska löften spelade för roll i Vaxholmsmålet med följdärenden. Där var ju läget det att inför EU-inträdet vi på direkt fråga fått oss försäkrat att den svenska modellen med avtalsreglerad arbetsmarknad inte skulle beröras. Som alla vet trollade juristerna        med sitt hieroglyfiska språk bort detta som om de politiska löftena aldrig existerat. Samma sak gäller naturligtvis för dessa förhandlingslöften. Det var också därför som de var så lätta för Merkel & Co att acceptera.

Ingenting om nödvändig tillväxt
Reinfeldt fick vad han ville att froteras med frau Merkel och vi fick något som inte betyder någonting i ekonomiska hänseende enligt SvTs Peter Ramel mer än att man tydligt fäster på pränt att man inte längre litar på varandra, medlemsländer emellan. . Även Jonas Sjöstedt tycker att Finanspakten är dålig  och det är flera som delar hans skepsis. T.o.m. EURO-kramaren DN är skeptisk och skriver Långt kvar till ljusning . Man talar om att det växer fram ett alternativt maktcentrum där andra medlemsländer – läs Tyskland och inte kommissionen – drar trilskande stater inför domstolen. Man talar också om det bedrövliga hemlighetsmakeriet som innebär att demokratin sätts ur spel. Slutligen innebär finanspakten ingenting för att stimulera tillväxt, något som är nödvändigt för att klara krisen.

Det värsta med Finanspakten är att det innebär fortsatta amsagor
Det är som om man tror sig kunna vifta bort fakta om EMU:
• Ett euroland får inte devalvera
• Ett euroland får inte höja räntan för att förhindra spekulativt inflöde av kapital
• Ett euroland får inte införa restriktioner på kapitalrörelser över gränserna
Det enda ett euroland kan göra är att sänka löner och utgifter, intern devalvering. Härigenom sjunker efterfrågan på varor och tjänster och tillväxten sänks. Vägen mot recession är anträdd. Därmed miskar möjligheterna sin tur för exempelvis Tyskland och Sverige att exportera varor. Man skulle kunna säga vid vackert väder i samtliga medlemsländer fungerar det bra. Men nu är det ju väldigt olika väder i olika delar av Europa och därför fungerar det inte. Det armod som f.n. breder ut sig i Grekland är katastrofalt med 900.000 arbetslösa varav bar 280.00 får viss stalig hjälp, pensionärer som fått sin pensioner reducerade till svältgräns och långa köer vid offentliga matkantiner i Athen. Vill vi som socialdemokrater medverka till denna utarmning?

Recession
Eftersom enda kvarvarande medicinen är sänkta löner, minskade utgifter och försäljning av offentlig egendom och detta leder till minska tillväxt så glider hela systemet mot recession. Italien, Portugal och Spanien är illa ute och till saken hör att i vart fall Spanien inte misskött sin ekonomi. Man kan se exempel på hur det verkar om man jämför med Island som stod utanför och eurolandet Irland. Island lät banker i  konkurs och införde restriktioner för kapitalrörelser medan Irland fick order   om att skydda bankerna eftersom det kunde smitta av sig på eurozonen. Island är i dag på god väg åter med en arbetslöshet på 6,7 procent medan Irland fortfarande dras med stora nedskärningar och har en arbetslöshet på 13,6. Man talar om att det för krisande länders medborgare återstår lönesänkningar eller emigration. I dag står välutbildade, unga greker och spanjorer på kö för arbete i Tyskland.  Finanspakten är en fantasilös, vanvettig produkt där kamrer Merkel gör fattiga ännu fattigare.  Är det i detta Merkels monopolspel vi vill som socialdemokrater delta? 

Kära läsare, lägg av att läsa detta – jag är en kolerisk rättshaverist (som alla socialdemokrater med hjärtat på rätta stället)
Den senaste bloggen Borgerliga makthavare/journalister försöker ta bloggaren i örat har föranlett att jag börjat få anonyma mejl en del hotfulla, andra skäller mig för rättshaverist och råder mig söka psykiatrisk hjälp. Från signaturen Svensk Journalist får jag reda på att jag är en bloggare med få      läsare och att s-info är en portal mina partikamrater skäms för (att jag dessutom har en blogg på passagen med mer än tusen läsare per dag har undgått min anonyme vän). Trots att ”journalisten” egentligen har ett ”filter” för mina åsikter så vill han – motstridigt? - framföra att ”dina aggressiva haranger inte tas på allvar någonstans”. Så sluta nu att läsa detta!

Att trampa på ömma tår trots att man har tofflorna på
Från politiska chefredaktören på Sydsvenskan Heidi Avellan har i dag kommit inte mindre än två mejl med 7 minuters mellanrum:
Mejl nr 1: ...Och vare sig du eller Röde Orm fattar alltså poängen: Göran Greider kan som socialdemokrat inte bli politisk redaktör på Sydsvenskan - precis som jag som liberal inte kan bli det på Aftonbladet. För att nu inte tala om Dala-Demokraten. Eftersom den politiska redaktören ansvarar för opinionsbildningen. Men såväl Du som Röde Orm och Greider tycks tro att det har något med tidningens nyhetsrapportering att göra. Helt oavsett vad ni tycker om rapporteringen så har ni fel i detta antagande. Jag har under mina sex år på posten aldrig, säger aldrig, deltagit i ett nyhetsmöte eller påverkat nyhetrapporteringen. Vad ni tror och tycker ändrar inte på detta..... Konspirationsteorier och inte klädsamma, det är snyggare att skaffa fram fakta i målet.
Här har vi alltså en mycket intelligent kvinna som inte fattar poängen med Röde Orms historia. Redaktör blir man på Sydsvenskan naturligtvis bara om man är ”liberal” och därför kan Greider se sig i stjärnorna efter jobb på borgerliga tidningar. Tidningar som är så oberoende att man så gott som kan lägga karbon mellan de borgerliga tidningarnas åsikter och de hos hos Svenskt Näringsliv och Högerregeringen. Den allvarliga aspekten av denna ”lilla historia” är att de som skall granska makten sitter med samma facit som de nyssnämnda makthavarna. Tjafset om att Heidi Avellan inte har rutin att sitta med på nyhetsredaktionen – vilket aldrig påståtts – är försvarsrök för att dölja huvudfrågeställningen. Men när det gäller nyhetsurval, nyheternas presentation i text, rubrik och bilder är de borgerliga tidningarna grymt osakliga till förmån för Högerregeringen och till nackdel för oppositionen. Och det sker utan den politiska redaktörens inblandning. Detta handlar inte om tro eller att vi tycker något och några konspirationsteorier har då inte vi producerat.

Förlåt Heidi Avellan kan ersättas...
Mejl nr 2: Oersättlig? Var tog du det ifrån? Du tycker inte att sanning är korrekta citat är särskilt intressanta? Du tycker ta du har rätt att förvränga så länge det tjänar ditt "goda" syfte? Publicistisk hederlighet är inget du behöver bry sig om? Det var dumt att försöka resonera med dig. Lovar att aldrig försöka mig på det igen.
I en rubrik i ovan nämnda blogg formulerade jag en felaktig rubrik och skrev att hon var oersättlig med tanke på detta med eventuell konkurrens med Göran Greider. Det var naturligtvis rubriksättarens förkortning av verkligheten  och (hemliga) önskan efter att ha upplevt sådan som Perte Ohlsson. Ursäkta, Heidi, du är som vi alla naturligtvis ersättbar – men får jag i alla fall uttrycka  att det vore en förlust för Sydsvenkan om du ersattes. Man kunde ju också tänka sig att även en borgerlig chefredaktör hade litet större vidsynthet än att beskylla andra för att förvränga och vara ohederliga  bara för att de politiskt har en annan uppfattning än motdebattören. Det finns elaka som antyder att sådana argument bottnar i att man sitter renons på sakargument.

Katastrof för mitt sätta kommunicera såvitt gäller Sydsvenskans journalister

Redan Perte Ohlsson slutade sin utskällning av mig  - efter det att jag sagt honom att han som var så elak i sina skriverier och borde kunna tåla motsägelse (det var Perte som kallade Juholt bl.a. för Fleksnes) - på följande sätt (något ironiskt beskrivet i bloggen april 2010): När jag började skratta av det komiska i situationen så avrundade Perte med salvan: Ja nu har jag sagt vad jag tycker om sådana lögnhalsar som dig ... Jag kommer aldrig mer att prata med dig och lägger nu på. Det avslutande klicket i telefonen gjorde mig naturligtvis ledsen eftersom jag alltid drömt om en ingående dialog med Per T. Ohlsson. En annan medarbetare på Sydsvenskans ledarredaktion har också sagt upp all kontakt med mig efter det att jag påpekat att vad han skrev hade brister i visst avseende, ja faktiskt var fördomsfullt. Och nu drabbas jag av ännu ett kommunikativt nederlag när det gäller Sydsvenskan: Dess politiske chefredaktör ger upp och konstaterar: ”Det var dumt att försöka resonera med dig. Lovar att aldrig försöka mig på det igen.”
Liksom tidigare gråter jag blod över dessa misslyckanden i en ganska enkel kommunikation. Är journalister kanske särskilt känsliga så att de antingen kör anonymt eller säger upp bekanstskapen vid minsta motsägelse.   Eller är jag det monster Svensk Journalist påstår?

Bra när journalister inte sätter sig på höga hästar.

I och för sig tycker jag det är fint att makthavare och journalister inte sätter sig på höga hästar utan kommunicerar med oss ”tyckare” på nätet. Visserligen är det inte alla som är trevliga i sådana kontakter. Där är Perte Ohlsson på Sydsvenskan ett extremt exempel som jag omnämner i en blogg 2010-04-07 F.d. pol. chefred. Per Evald Torbjörn Ohlsson - en ilsken prinsessa på ärten, då jag blev uppringd och utskälld för ”förföljelse” av honom. Det hjälpte inte att jag försökte förklara att var man så elak som han i sina skriverier så fick man finna sig i att bli motsagd. Därefter lyckades Perte ändra Sydsvenskans inställning till bloggar så att Twingly-avisering av artiklar inte längre blev möjlig, då dessa kunde ”oroa tidningens journalister och läsare”. Något om det fria ordet, yttrandefrihet och demokrati förekom inte i sammanhanget utan sparades till Tryckfrihetens dag, då ”reformen” redan var genomförd till Pertes och andra tidningsmedarbetares förnöjsamhet.

F.d. radikalen Åsa Moberg hatar inte, utan tycker bara illa om Juholt
Den 28 januari skrev jag bl.a. om en krönika av f.d. radikalen Åsa Moberg att det var ju ett märkligt sammanträffande å ena sidan att Håkan Juholt angrep vinsterna i skattefinansierade välfärdstjänster å den andra att Åsa Moberg vid sin ”konvertering” till borgerlighet 2006 angav som enda skäl att S ville bibehålla den offenliga vården medan de borgerliga ville privatisera... Man förstår att hon hatar Håkan Juhol, som talade om att återta privatiserad vård i offentlig. På detta fick jag följande mejl: Hej Bo, tack för uppmärksamheten. För tydlighetens skull: jag hatar inte Juholt. Han var bara ingen bra partiledare. För Socialdemokraternas skull är jag glad att partiet har bytt partiledare. Åsa. Naturligtvis ville jag inte oförskämt låta            Åsas vänlighet vara obesvarad: Hej Åsa tack för ditt mejl, det var ju inte så märkvärdigt att jag uppmärksammade din krönika eftersom den innehöll felaktigheter... och var ett kvitto på varför du vände din radikalitet ryggen och du dessutom använde detta till att ytterligare sticka kniven i den redan avgångne Håkan Juholt...  Du säger inte hat.. kanske bara lite saknad av vänstergemenskapen som du övergett till förmån för marknadsliberala idéer?! ...Förlåt Åsa, att jag påminde om att du numera vill se barn, sjuka och gamla såsom lönsamma objekt i ett marknadsliberalt Sverige. Mvh Bo

Borgerliga tidningar valbroschyrer för Högerregeringen
Utgångspunkten är det evidenta faktum att dagligen 100 borgerliga dagstidningar med en upplaga på över 3.000.000 dagsex spyr ut sina för Högerregeringen positiva texter medan vänsterförsvaret upprätthålls av 16 tidningar med en upplaga på 600.000 ex, varav Aftonbladet svarar för hälften och haltar väsentligt. Hyckleriet är påtagligt när man ser till vad man försöker slå i läsaren
• ”Dagens Nyheter är oberoende liberal. Vi står fria från partier, organisationer och ekonomiska maktsfärer”
• SvD…”på ledarplats obunden moderat. På övriga sidor finns ingen politisk tendens...”
• Sydsvenskan…”oberoende liberal morgontidning som i sin opinionsbildning står fri från bindningar till politiska partier och andra organiserade samhällsintressen… nyhetsförmedling är i alla aspekter självständig och opartisk..”
• GP har enbart ”pålitlig och sanningsenlig journalistik - det som står i tidningen är sant” som ledstjärna och ingenstans i det 32-sidiga etikdokumentet hittar man något om politisk obundenhet.

Vem tror på bombastiska uttalanden när praktiken visar något annat?
I den ovan nämnda bloggartikeln  talade jag om den borgerliga mediahegemonin. Och refererade då en diskussion från Röde Orm i Efter arbetet mellan bland andra Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider och Sydsvenskans politiska redaktör Heidi Avellan. Greider tyckte att drevet mot Juholt saknar motstycke och bara kan förstås om man betänker att 90          procent av pressen är borgerlig. Avellan, som är väldigt oberoende, höll naturligtvis inte med. Greider frågade då om det var okej om han sökte jobb som chefredaktör på Sydsvenskan eller Dagens Nyheter. Det var det naturligtvis inte.

Heidi Avellan: jag är chef för ledarredaktionen …och som sådan oersättlig
På detta har jag fått ett mejl: Hej, Röde Orm far fram med osanning här. Göran Greider frågade inte om han kunde söka jobb som chefredaktör på Sydsvenskan eller DN. Han frågade om han kunde söka mitt jobb. En helt annan sak, åtminstone för en oberoende liberal tidning som Sydsvenskan: Jag är chef för ledarredaktionen. Och poängen var att varken han eller jag   kan räkna med jobbet som nyhetschef på Sydsvenskan, eftersom tidningar som inte hör till partipressen är noga med att skilja på opinionsbildning och nyheter. Allt enkelt att kolla på nätet där Godmorgon, världen! ligger - men Röde Orm valde att följa devisen Never check a good story …vänlig hälsning Heidi Avellan. Naturligtvis ville jag inte oförskämt låta denna vänlighet vara obesvarad: Hej Heidi, tack för att du hörde av dig och det hedrar dig som journalist. Men vi är inte överens i övrigt. Betr Röde Orms story ... Har det inte slagit dig att det faktiskt gör detsamma vad för redaktörsjobb det gällde. Storyn var ju att framhäva just hur beroende - istället för "oberoende" - din tidning faktiskt är...  Och det där med att skilja på opinionsbildning och nyhetsförmedling är bra att ni åtminstone har som princip. Tråkigt bara att ni misslyckas så kapitalt i praktiken... När jag ändå har kontakt kanske jag också får klaga på den "fästningsmur" ni omgett tidningen med. Detta att Sydsvenskan som en av få tidningar i landet genomfört att bloggar inte kommer upp genom Twingly-avisering vid artiklar. Det är tydligen ett sätt att avskära journalistalstren från nätets diskussion om Sydsvenskans insatser. Med vänlig hälsning Bo W

Så, så var det med det

Andra spännande s-bloggare: Olas Tankar skriver om att det finns mycket bra idag, Bengt Silfverstrand om att S inte behöver några pr-konsulter, Roger Jönsson att Socialdemokraterna är ett parti för löntagarna

Rädsla ger fega texter
Författaren och krönikören i DN Lena Andersson är en intressant skribent som i dag publicerat Gemenskapen och oberoendet . Det är en inte alldeles lättläst text, varvid en intervju för ett par år sedan i Clarté kan ge viss vidd Rädsla ger fega texter . Hon anger där såsom målsättning för kritik ”se vad där faktiskt står, vad där är tänkt, hur det gestaltas.” Låter bra men inte alldeles lätt att tillämpa.

Svaret på drevet finns i frågan Vem utmanade Juholt?
Mitt husorgan Efter arbetet hjälper mig att läsa så här ”efter” och allt fått en bra lösning. Signaturen Röde Orm  påminner mig om frågorna man ställer som historisk materialist: Vill man förklara de våldsamma angreppen på Juholt, måste man fundera över vilka ekonomiska intressen han hotade genom sin försiktiga vänstersväng. Han ifrågasatte privatiseringar, avregleringar och vinster i vården. Han utmanade därmed skumma storbolag som tjänar grova pengar på välfärdsmarknaden. Det gör man inte ostraffat. Kanske bör man också fråga sig vilka bolag är det som förmodligen betalar stora summor i hemliga partibidrag och till olika tankesmedjor som utarbetar frihetliga motiveringar till privatiseringar?

Mediernas hegemoni
Det är ju odiskutabelt fråga om en borgerlig sådan. En del kallar sig oberoende, humanistiska eller liberala för att dölja detta faktum. Röde Orm refererar en diskussion mellan bland andra Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider och Sydsvenskans politiska redaktör Heidi Avellan. Greider tyckte att drevet mot Juholt saknar motstycke och bara kan förstås om man betänker att 90 procent av pressen är borgerlig. Avellan, som är väldigt oberoende, höll naturligtvis inte med. Greider frågade då om det var okej om han sökte jobb som chefredaktör på Sydsvenskan eller Dagens Nyheter. Det var det naturligtvis inte. Aftonbladet som uppfattas som S men är det bara på ledarsidan. Tidningens chefredaktör Jan Helin gjorde under den s.k. ”Kvällspressdagen” i Stockholm klart, att Sveriges statsbärande parti faller ihop och har en partiledare som uppenbarligen inte klarar att dra ett rakt streck, hålla en rak linje, är en mycket bättre historia än att dag ut och dag in försöka beskriva att Alliansen är visionslösa.  Han uttryckte också frustration över att Håkan Juholt ”ännu inte har avgått”. Detta stämmer helt med det som en reporter från SRs Medierna uppfattade när han råkade höra kommentarer från redaktionen.

Är det så svårt att erkänna att man går i schakalflock?

De flesta borgerliga journalister har redan skrivit av sig om hur dålig Håkan Juholt var och att det minsan inte var de som gick i drev. Först idag kom eftersläntaren f.d. radikalen Åsa Moberg i en krönika  om hur Juholt inte blev offer för mediedrev, "som varmt troende socialdemokrater påstår" , utan ”problemet var Juholts egen oförmåga att skilja på fakta och politiskt önsketänkande”. Att hon sedan "styrker" det med oriktiga uppgifter om tunnelbannan från en borgerlig gammal god vän kan lämnas därhän. Men om vi återigen skulle odla historisk materialism. Då konstaterar man ett märkligt sammanträffande å ena sidan att Håkan Juholt angrep vinsterna i skattefinansierade välfärdstjänster å den andra att Åsa Moberg vid sin ”konvertering” till borgerlighet 2006 angav som enda skäl partiernas inställning ifråga om sjukvård och omsorg: "Blir det öppet för nytänkande och privata initiativ som de borgerliga vill, eller desperat vakthållning kring förlegade idéer om att privat vård är farligt, som socialdemokraterna och vänsterpartiet anser". Stopplagen skulle också vara absurd. Åsa Moberg fasthåller alltså vid att vi alla barn, sjuka och äldre skall vara lönsamma för privata välfärdsföretag. Man förstår att hon hatar Håkan Juholt och finner sig väl till rätta på moderata DN. Förhoppningsvis kommer hon då i än högre grad att hata vår nye partiledare så det är bara att lägga karbon i nästa krönika.

Hur "bisarrt" år det att använda politiska partier som valkoporationer?

Professorn i civilrätt Mårten Schultz skriver i dagens DN 25/1 Bisarrt med politiskt tillsatta nämndemän. Det enda bisarra med den artikeln är dess sjuka argumentering. Den är också karbonartat lik en av samma man producerad artikel på SvD Brännpunkt den 28 december med rubriken Nämndemännen har helt spelat ut sin roll . Det är samma visa om ”något i botten rättsstatsvidrigt med domare som är politiskt utsedda” och att politikens ”inflytande över lag sker i smyg” samt att nämndemännens ”främsta kvalifikation är att de är juridiskt inkompetenta”. Han avför synpunkten att rättsskipningen nu            fungerar bra eftersom den vägen går via ”politiskt tillsatta domare”. De borgerliga drakarna var snara att hoppa på med SvDs Lägg ner folkdomstolarna  och DNs Klipp banden till partierna . Själv skrev jag Domare sågar politiska nämndemän - är det dags att såga dessa domare?
och Domare och borgerliga ledarskribenter i doakör mot lekmannainflytande . Nu är det sista inte riktigt sant eftersom landet runt aktiva domare uppträtt till nämndemännens försvar.

Populistisk tanke om att politik är ”orent”
Bakom en sådan rädsla för det politiska ligger rimligen en populistisk tanke om att politikerna är ”orena” och juristerna ”rena”. Idealet blir då en juristdomstol utan något som helst demokratiskt mandat som i princip skriver sina egna lagar, typ EU-domstolen. Schultz gör själv ett tankeexpriment med något han kallar Bizarros värld, som liknar vår med några undantag: ingen maktdelning, presidenten Bizarro sitter på all makt, där all rättskipning automatiserats och domstolarna blivit datorer, som med en lugnande datorröst direkt meddelar domslut och alla gärningar bedöms på samma sätt i vår värld som i Bizarros värld. Och denna Bizarros värld är den där i rättsskipningen finns nämndemän. Detta är en civilrättsprofessors argumentation! Till att börja med så har han ju glömt bort vilken roll programmerarna skulle spela hos Bizarro. Men det fundamentala felet är ju att Bizarros värld inte alls är lika vår eftersom hos oss all lagstiftning tillkommit, domstolsverksamheten bestämts och alla ordinarie domare tillsatts genom politiska beslut. Exemplet har alltså ingen relevans men talar för en brist på demokratisk grundsyn och kontaktfobi med allt vad politik heter. Man kan ha många åsikter om nämndemannamedverkan men detta närmar sig det verkligt bisarra.

Mediadrevet
Vår helt suveräna ideolog Anne-Marie Lindgren säger i Aip Krisen handlar om mer än en person . Partikrisen har 3 beståndsdelar: Håkans lämplighet, den process som fällde honom och vad gör vi nu då. Första frågan är inte aktuell längre. Andra frågan har hon och jag uppfattningen att Håkan hade en potential att bli framgångsrik partiordförande. Där noterar man nu hur de stora drakarna med alla till buds stående medel söker urskulda sin insats. Jag har redan redogjort för en del i Schakalflocken kommer fortsätta att gläfsa och hugga i varje blotta , Stor sorg, medkänsla... , Mediaschakalerna vill inte stå för drevet. , Tro inte de borgerliga journalisterna - de har betalt för att ljuga oss fulla, att vi har fel, är dåliga och befinner oss för litet till höger! och Daniel Suhonens Medial murbräcka http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=53762.

Urskuldar sitt fula drev genom ta heder och ära av Håkan        

I DN fortsätter man på Hanne Kjöllers S-spya Bingo för politikerföraktet med att Gunnar Jonsson avfärdar S-förklaringar som ”förakt för väljarna” och Johan Croneman som tycker det är dags att sluta skylla sina politiska misstag på medierna  och avrundar med att håna Håkan för hans avskedstal: ”Håkan Juholt avslutade med att säga att han föddes som social¬demokrat och skulle dö som social¬demokrat. Meningslös retorik, ända in i kaklet.” Detta säger väl mer om Croneman som journalist.  Han är helt enkelt så borgerligt förstockad att han inte fattar vad Håkan ville uttrycka, nämligen oavsett vad som hänt så är jag till hela mitt hjärta och sinne socialdemokrat. Det är nog just på det här sättet som Håkan Juholt avfärdats därför att han med stort hjärta varit genomhederlig och det passar inte storstadstidningen DNs borgerliga stjärnskott.

Återstående frågan: Vad gör vi nu då?
Ja, ett måste är som Anne-Marie Lindgren säger är att ett parti i konflikt inger inte förtroende att hand om landet. Det gäller alltså att reda ut ideologiska konflikter, olika verklighetsbilder och personliga vendettor för att börja bygga vår politik. Och i detta är det en god grund att sluta lyssna på borgerliga tidningars ledarredaktioner. DN har exempelvis en tramsig ledare i dag Öppenhet ger legitimitet . Jaha nu behöver vi faktiskt en partiledare i dag och inte i december då kongress tidigast enligt stadgarna kan hållas. AB har fattat vad det handlar om S måste prata politik.. En som begrepp vad Socialdemokratin måste greppa var just Håkan Juholt.

Det finns en hel del att fundera över
• Näringspolitik och full sysselsättning
• Klimatfrågan
• Skatterna som måste avpassas efter den egna välfärdspolitiken
• Fundera över RUT, dvs att fattiga betalar städningen hos de rikare
• A-kassan bör höjas till 80 procent och sjukkassan ses över
• Vinst i välfärdstjänster bör i princip förbjudas (som i Danmark)
• Pensionerna för överses och utredas samt plan för samma skatt på pebnasion och ersättning bör tas fram
• Avregeleringarna av järnväg mm bör utredas.
• Energifrågan dvs dels frågan om avreglering och elmarknaden dels ock kärnkraften Kanske har jag glömt något men det blir fler tillfällen att lista frågorna nu när vi börjar jobba.

Man kan notera att möjligen har det som kallats högersidan i socialdemokratin kommit att bli något mer tillmötesgående mot vänstern när det gäller skatternas anpassning, bl.a. med tanke på rapporterna om krisen i sjukvården. Även när det gäller vinst i både, sjukvård, omsorg och skola torde en radikal omsvängning ha skett hos socialdemokrater och även allmänhet. Även när det gäller järnvägen kan tänkas att kalla väntetider, inte minst på perrongerna i Stockholmsområdet ger något slags utslag till vänsterns förmån. Detta kombinerat med ett krismedvetande som i vart fall f.n. är på toppen så kanske utgången är ljusare än på länge.

S bör bli ett högerparti!!
En av schakaldrevets huvudpersoner Peter Wolodarski  förklarar att det som fattas S är en insikt om att man borde lägga sig i mitten nära den borgerliga regeringen och att man i linje därmed borde överge de gamla dogmerna. ..     och i den aktuella frågan om mediadrevet: ”det som malt ner tilltron till Håkan Juholt är inte illvilliga journalister. Det är hans egen brist på omdöme  och självkontroll som gång på gång varit synlig för alla som velat se”.

Det är inte ofta jag apostroferar Sydsvenskan, men här är undantaget med en artikel i kulturdelen av chefredaktören för den socialdemokratiska idétidskriften Tiden, Daniel Suhonen publicerad i dag 23/1  och jag tar mig friheten att citera allt:

Medial murbräcka

We won’t back down, sa Håkan Juholt när han valts till partiordförande för Socialdemokraterna i mars 2011. Nu är han nerplockad. Men är det en annan socialdemokrati på andra sidan Juholt än det var innan? Social¬demokratin, som alltid hållit ihop utåt under devisen enade vi stå, söndrade vi falla, har nu fått se sin parti¬ledare avsatt – dirigerad med textmeddelanden direkt från VU-rummen till massmedier.

Förmodligen kommer mediedrevet att bli centralt i den analys som följer. Kanske kommer det rent av att finnas utrymme för självkritik inom medierna. Redan hörs anklagelser mot en allt mer högerdominerad medievärld. Göran Greider liknar kameralinserna som riktades mot Sveavägen 68 vid ¬kikarsikten. Journalisten Dan Josefsson kommenterade lakoniskt på Twitter att till skillnad från Palme¬mordet så vet man vilka som mördade Juholt.
Så är det naturligtvis – visst kan man se klassaspekten i att en lantis skjuts ner av stockholmsreportrar med bostadsrätt och rutavdrag. Samtidigt som den tydligaste aspekten av drevet mot Juholt är ideologisk. När den ekonomiska, politiska och mediala makten samlas på ett fåtal händer är det logiskt att den som går emot hegemonin skjuts ner.

Men skuggan faller även i detta fall tillbaka på den egna rörelsen. Det är Socialdemokraterna och LO som själva lagt ner sina tidningar. Arbetarrörelsens mediestrategi har de senaste tre decennierna närmat sig den rena cynismen – det kostar för mycket – hos den som vet alltings pris men intets värde.  Idag står man där med Wolodarski, Knutson, Mellin och Silberstein som de enda uttolkarna av den egna rörelsen. Resultatet blir därefter. Inte välvilligt direkt, men framförallt oerhört konjunkturkänsligt och ägarstyrt.  Att borgerliga medier väljer att skriva när socialdemokratin själv vräker material över murvlarna är inte konstigt. Irriterande är snarare bristen på system- och maktanalys i denna rapportering. Att så lite substantiellt om de strukturer som avsatte Juholt kommit ut av så många tusentals journalisttimmar.  Det som återstår av dagligt utkommande S-kommentarer är antingen avsomnade filer på internet eller åldrade S-dagstidningar med vikande underlag och hotat presstöd. Alternativen är få. De radikala oberoende rösterna ännu färre. I onsdags satte jag själv på telefonen efter nära tre veckors semester och och fick under det första dygnet (24 timmar) motta 27 (!) förfrågningar om medverkan i olika radio- och tv-program eller artiklar att skriva. Bristen på vassa röda pennor uppenbarade sig som total.

 När socialdemokratin summerar sin senaste mediala fyraårscykel kan man räkna in minst fyra stora drev som helt styrts av mediernas lösnummerförsäljning men också av en ny logik i rörelsens inre liv. Vi har striden om det rödgröna samarbetet som innebar slutet på Mona Sahlins smek¬månad som partiledare, skandalen med Wanja¬ Lundby-Wedin och AMF-bonusarna, Primeskandalen där det avslöjades att näringslivet hyrt in S-konsulter för att påverka socialdemokratins politik och slutligen det långdragna avsättandet av Juholt med de i grunden helt felaktiga påståendena om hyresskandalen.

I alla dessa stora skandaler har delar av arbetarrörelsen använt medierna som murbräcka mot andra delar av rörelsen. Det är detta sönderfall som är det allvarligaste.  Bristen på respekt för varandra i en rörelse som borde ha väldigt mycket att hålla samman kring – med en regering som låter arbetslösheten accelerera trots stora ekonomiska överskott, där gamla vanvårdas för att möjliggöra aktieutdelningar, där hemliga partibidrag går till det stora regeringspartiet, där skatterna för dem som har det hyggligt sänks, en välfärdsstat som krackelerar på allt fler sätt och ett arbetsliv där osäkerheten växer till och med långt upp i medelklassen. Kring detta borde det väl ändå gå att forma ett politiskt program som ganska många, kanske rent av en majoritet av medborgarna kan enas kring?
Jag skulle i alla fall vilja vara med då.
Daniel Suhonen

Partistyrelsen beslutar mellan kongresser
Inte minst från okunniga journalister framförs frågor om ”öppen valprocess” och då menar de att alla medlemmar skall rösta, kvällstidningarna skall få propagera för olika kandidater och de borgerliga media få lägga sig i valprocessen. Jag undrar om detta ens vore önskvärt, men det kan vi skjuta åt sidan. Detta är nämligen inte aktuellt. För att kalla till extrakongress fordras kallelse 10 månader före. Och däremellan måste förtroenderåd inkallas för att utse valberedning. Extrakongressen skulle då i tiden komma nära ordinarie kongressen 2013. Det säger sig självt att detta inte är en framkomlig väg. Enligt stadgarna fattar partistyrelsen efter beredelse i VU alla beslut under tiden mellan kongresser. Det var alltså detta som skedde när Ingvar Carlsson efter mordet på Olof Palme utsågs. Och det är detta vi har att hålla oss till även denna gång. Den medlem som tvekar i detta kan läsa stadgarna på partiets hemsida.

Har någon fråga Lena Sommestad
Alla har vi sett bilderna av de partiledare som borgerliga media sett ut åt oss. Många av dem har redan sagt nej. Minst lika många är för mig tveksamma eftersom de varit direkt inblandade i det som skett de senaste dagarna. Jag vill inte påstå att de har yxor i händerna som kvällstidningarna uttrycker saken, men det skulle ändå kännas skönt om man fick tag i ett namn som var utanför denna krets. Då dyker genast namnet Lena Sommestad upp. Hon har varit miljöminister, är erkänt duglig och alltid påläst samt en genomhederlig person. Hon är feministiskt orienterad och har också en agenda som handlar om klimatpolitik och full sysselsättning, något som borde intressera oss socialdemokrater mer. Ja, jag tycker det vore tjänstefel av partistyrelsen om man inte i vart fall övervägde namnet och frågade henne.

Ren skandal
Public Service rapportering under lördagen den 21 var en ren skandal. Först håller man folk i spänning och avvaktar en extrasändning, som skulle direktsändas från Oskarshamn, men sändningen fungerade inte. "Fullständig skandal", skriver SvT själva.  Den snabbe tittaren fick slå över till kvällstidningarnas direktsändning. När även SvT konstaterat att Håkan Juholt avgått, lämnades fältet fritt under den politisk oskolade Marianne Runnström, som efter att ha haft Peter Wolodarski, Margit Silberstein och KG Bergström i soffan summerade Juholts insatser såsom Klavertramp och Tavlor! Man skulle kunna säga att det var sckakalflocken summering av en god politikers insats. Naturligtvis kan man fundera över varför SvT inte ens försökte balansera de nämnda med någon kritiker. Vad är det för bild man vill förmedla till tittaren?

Mats Knutsson med rena lögner om S
Jag har anmält Rapportinslagen söndagen den 21/1 kl 16, 18 och 1930 till Granskningsnämnden för Radio och TV med följande motivering :
Det gäller inslaget med Mats Knutson:
16: (efter Juholts avgång) svarade Mats Knutson på frågan om Håkan Juholt själv beslutat detta: Inte alls hans eget beslut. Ingentinng.  Jag intervjuade Juholt före VU-sammanträdet och han svarade då att det inte längre var en fråga om förtroendet för honom.

18: (efter Jämtins konferens) sa Mats Knutson: Juholt vägrade avgå för att han skulle avgå så ingick Vu en överenskommelse om fortsatt förtroende mot att han skulle avgå. VU tvingade honom att avgå och så sent som i går morse före VU så sa Juholt till mig att han inte tänkte avgå. Lögnen broderades ut i i flera Rapportsändningar.
Ännu värre uttrycktes det i Rapport 1930 men det förlängda Rapport finns inte utlagt på nätet. Men Knutson sa enligt mina anteckningar
att han talat med Juholt alldeles före gårdagens VU-sammanträde, varvid Juholt sagt att han tänkte fortsätta,
att därav framgick att Juholt rätteligen tvingats att avgå,
att VU och Juholt därefter ingått en överenskommelse om att VU skulle uttala förtroende för honom och att han därefter skulle avgå
samt att det Carin Jämtin sagt vid presskonferensen inte stämde.
För en tittare

framstod det som om Rapport gjorde gällande att Socialdemokratiska partiet genom Carin Jämtin ljög när hon sa dels att VU hade förtroende för Håkan Juholt dels och att Håkan Juholt själv fattat avgångsbeslutet. Mats Knutson försökte alltså få S framstå som ett mygelparti och att partiet ljög allmänheten rätt upp i ansiktet och detta i flera sändningar ovanpå varandra. Detta är oerhörda påståenden ägnade att undergräva tilltron till partiet och att ge bilden av att man inte ärligen försökte reda upp den svåra situationen.

Enkelt att bevisa den officiella versionen
Om någon seriös kritiker på Rapport tillåtits granskat Mats Knutsons skäl, nämligen att Håkan Juholt på morgonen riktigt redovisade att han – trots egna dubier, se intervjun nedan – tänkte sitta kvar. Och kanske gjorde det med en frenesi för att bli av med påhängsna journalister. Det fanns ju faktiskt den inte långsökta förklaringen att under VUsammanträde 20/1 genomgåtts noga hela det politiska läget.och att Håkan Juholt – utan att avisera Mats Knutson – senare under fredagen ändrat sig och själv funnit sin situation ohållbar.   Denna officiella S-version vinner också stöd särskilt av Håkan Juholts egna uppgifter i intervju lämnad berättelse . Inte heller finns det anledning på annan grund att betvivla den offentliga versionen. Av intervjun framgår f.ö att Juholt viss längre tid haft dessa funderingar.

Visst får man spekulera men då skall det framgå att så sker
Visst kan en kommentator inom ramen för sändningstillståndets villkor spekulera kring verkliga motiv i det politiska livet men då skall det framgå av framställningen genom några slags reservationer att så sker. Inte antydan till sådan reservation förekom i detta fall utan istället försökte Mats Knutson ge sken av att ledande företrädare för Socialdemokratiska partiet försökte mygla och ljuga för allmänheten. Jag menar att detta är en brist på omdöme som – särskilt som Mats Knutson p.g.a. egen politisk orientering har ett intresse av att svartmåla Socialdemokratiska politiker – är monumental och inte förenlig med sändningsbestämmelserna för Public Service. Alltså ett klart neutralitetsbrott.
Som Socialdemokrat känner jag mig djupt kränkt av Rapports hantering av detta tråkiga skede i partiets historia.

Lightversion
Så långt anmälan och den står sig även om det finns i pressen en lightversion av Mats Knutsons lögner, bl.a. i Aftonbladet att ”veteranerna fått nog” och att Pär Nuder, som är Juholts gode vän förmedlade dessa åsikter och att mötet var hetsigt . Aftonbladets uppgifter bara bekräftar att Håkan Juholt själv fattat sitt avgångsbeslut.  Sedan att detta skett efter viss övertalning är en annan sak. Men se återigen vad han själv sagt i intervjun. Enbart en korkad politiker hade i Juholts läge inte övervägt detta.

Medias fullständiga brist på självkritik
Annars pågår i medias schakalflock försök till bortförklaringar: KG ”saddam” Bergström Många såg hans fall som ett resultat av ett orättvist mediedrev. Men det var Håkan Juholt som fällde sig själv . Peter Wolodarski ”det som malt ner tilltron till Håkan Juholt är inte illvilliga journalister. Det är hans egen brist på omdöme och självkontroll som gång på gång varit synlig för alla som velat se”. GP Men det var det inte medierna som fällde Juholt, det var Juholt själv. Han saknade helt enkelt den erfarenhet och stabilitet som krävs för att leda Socialdemokraterna.  Och Peter Hjörne fyller på med Enorm energi, stryktålighet och bristande verklighetsförankring är nog det som förenar herrar Müller och Juholt. Heidi Avellan i Sydsvenskan fyller på med sina stenografiska ledare Det som fällde Juholt var – Juholt. Han lyckades inte förvalta förtroendet. Han var ingen ledare. Men detta är bara några flarn från de som inte vill granska – ens i backspegeln - sin egen verksamhet. Ty det torde framstå för varje klarögd betraktare att media istället för att granska makten i Rosenbad och Näringslivets hus ägnat sig åt en vrångspegel för allt S företagit sig.

Ja, så avgick Håkan – men schakalflocken finns!
Flera politiker däribland Lars Stjernkvist har sagt att vi själva som parti är ansvariga för raset och Håkan för att förtroendet var så lågt för honom. Visst låter det sig sägas. Men det är faktiskt inte hela sanningen. Precis som jag skrivit i åtskillga bloggtexter så har stora delar av journalistkåren – för att behaga sina borgerliga ägare – blivit en gläfsande schakalflock visavi socialdemokratiska partiet  beredd att hugga vid minsta blotta. Tre av dem Peter Wlodarski, Margit Silberstein och Mats Knutson fick under politiska oskulden Marianne Runnström i SvTs soffa under eftermiddagsens spänning formulera den skandalösa sammanfattningen: klavertramp och tavlor!! Det är faktiskt ganska naivt att tro något annat att medias inte betydde en ofantlig del med sitt drev mot Juholt. Samtidigt är det viktig att ha i minnet att över 100 dagstidningar med en upplaga om över 3.000.000 dagsex ägs av borgerliga intressen och 16 med en dagsupplaga på ca 600.000 anses vara vänster, varav ungefär hälften belöper på AB som s.a.s. haltar. Jag tycker att det är svagt att många politiker har en så dålig verklighetsbild att de inte ser mobbningen av det egna partiet.

Även Public Service varvar med ”mina källor”...
Detta har också brett ut sig till Public service där alla politiska kommentatorer har borgerliga rötter; detta gäller såväl den tidigare KG Bergström som de nuvarande Inger Arenander, Mats Knutsson och Margit Silberstein. Alla har under hänvisning till särskilda ”källor” kunnat ge precisa besked om vad som förekommit inne på de verkställande utskottets sammanträden, sålunda Margit Silberstein. Jag skulle efter viss efterforskning vilja påstå att dessa källor är rena ljuget. Man kan s.a.s. ge legitimation åt spekulationer genom en sådan hänvisning.

... och rena lögner
Mats Knutson, som i rapportsändningar 16, 18 och 19.30 under dagen 21/1, gick ut och gjorde gällande att Socialdemokratiska partiet genom Carin Jämtin ljög när hon sa att VU hade förtroende för Håkan Juholt och att Håkan Juholt själv fattat avgångsbeslutet. Ordagrant sa Knutson
att han talat med Juholt alldeles före gårdagens VU-sammanträde, varvid Juholt sagt att han tänkte fortsätta,
att därav framgick att Juholt rätteligen tvingats att avgå,
att VU och Juholt därefter ingått en överenskommelse om att VU skulle uttala förtroende för honom och att han därefter skulle avgå
samt att det Carin Jämtin vid presskonferensen inte stämde.
Mats Knutson försökte alltså få S framstå som ett mygelparti
Detta är ett ganska oerhört påstående av Mats knutson. Tänk om det helt enkelt är så att Juholt på morgonen riktigt redovisade att han – trots egna dubier, se intervjun nedan – tänkte sitta kvar. Under gårdagens 20/1 VUsammanträde genomgicks noga hela det politiska läget. Ingenting motsäger att Håkan Juholt – utan att avisera Mats Knutson – under fredagen ändrat sig och själv funnit sin situation ohållbar. Detta särskilt som det numera föreligger Håkan Juholts egna uppgifter i intervju lämnad berättelse. Inte heller finns det anledning på annan grund att betvivla den offentliga versionen. Av intervjun framgår f.ö att han viss tid haft dessa funderingar  . Jag menar att visst får kommentatorer spekulera men då skall det framgå av framställningen genom några slags reservationer. Sådana förekom inte utan istället försökte Mats Knutson ge sken av att ledande företrädare för Socialdemokratiska partiet försökte mygla och ljuga allmänheten rätt upp i ansiktet. Jag menar att detta är en brist på omdöme som – särskilt som Mats Knutson p.g.a. egen politisk orientering till höger har ett horn i sidan på Socialdemokratiska partiet – är monumental och inte förenlig med sändningsbestämmelserna för Public Service.

 Men jag vill sluta med något annat: Tack Håkan för en spännande och entusiasmerande tid! Katrine Kielos säger i en ledare att du offrade dig för partiet Tack för det också! Vi måste fortsätta mot 2014! Då behöver vi just din tåga som så väl beskrivs av en annan AB medarbetare, Anders Lindberg: Håkan Juholt brinner, och får andra att brinna. Det är så jag känner honom. Ett möte med Håkan är som att dricka Red bull. Man får energi, nya idéer och gott humör med sig därifrån. Det är precis så jag minns dig när du som nybliven ordförande höll tal på Skånes distriktsstämma 2011.

Schakalflocken

DN skrev redan i går Det kan bli värre . Detta har en annan i flocken, nämligen K-G ”Saddam” Bergström  nappat på och skriver i dag Risken att det blir värre är obefintlig apropå Håkan Juholts tänkta avgång. När man ser tillbaka till den journalistik som präglat tiden sedan Håkan Juholt tillträdde, under vilken period borgerliga journalister – till vilka även Jan Helin skall räknas – har blockerat S möjligheter att själv framföra sin politik. Vidare – är än värre – p.g.a. sin ideologiska knytning till nuvarande makthavare – slutat granska Högerregeringen och Svenskt Näringsliv. Detta är emellertid något vi socialdemokrater måste lära oss att hantera även i fortsättningen: schakalflocken kommer inte att sluta gläfsa och hugga i varje blotta. Public Service kommer att fortsätta med ensidiga kommentarer med sin M-märkta medarbetare Arenander, Knutsson och Silberstein, allt under den falska varubeteckningen av neutralitet.

 Hur gick det till?
Aftonbladet skriver att Sven-Eric Österberg slog till bakifrån och redogör för hela VU-mötet. Det är en gåta om detta är rena spekulationerna, grundat på info från någon deltagare eller följd av avlyssning. På hederlig väg kan informationen inte ha kommit till AB. Katrine Kielos bekräftar i sin ledare Det handlar om S hela framtid de smutsiga vägarna som informationen sipprar ut. Hon skriver emellertid också: Det här är ett parti som byggt upp ett av de anständigaste samhällena i hela världen. Ni är så oerhört mycket bättre än såhär... Det har alltid funnits starka intressen inom svensk socialdemokrati, falanger om man så vill, men det har också alltid funnits ledare som har kunnat resa sig över dem och tänka på Sveriges bästa. Det är sådana ledare som ¬socialdemokratin nu behöver. På alla nivåer. Människor som förstår att en ny socialdemokrati måste uppstå i dialog med omvärlden – inte inom den ¬egna strukturen.

En ljusglimt i mörkret: Lena Sommestad
I dag är jag sorgsen över klimatet och den demokratiska situationen där den s.k. fria pressen och övriga media p.g.a. sin ekonomiska bindning till              marknadsliberala krafter – om ock under medverkan av maktspelare på högerkanten inom S - lyckats avsätta vår partiledare, vilket jag antar blir slutbilden. Om jag skall se framåt så tycker jag det är viktigt att ge plats för en person i ledningen som inte utses som en slags belöning för utförda intriger. Detta diskvalificerar en rad personer. Och absolut inte Damberg. För mig framträder bara ett ansikte så som ”rent” i här avsedd aspekt och det är kvinnoförbundets ordförande Lena Sommestad. Lena Sommestad har ministererfarenhet och erfvarenhet av partiets ledning. Hon är kunnig och har inte beslagits med en enda fadäs. Hon är dessutom genomhederlig och kan uttrycka sig på ett juste sätt. Inte minst har hon en radikal feministisk syn parad med ett modernt och friskt initiativ i klimatfrågan. Man kan rekommendera läsning av hennes blogg men särskilt häftet på Tankesmedjans förlag Klimatpolitik och full sysselsättning. Hon har även framträtt i skolfrågor och har överhuvudtaget ett modernt, socialdemokratiskt synsätt. Min tro är att schakalflocken inte rår på Lena – om vi sluter upp kring henne.

Journalister har slutat att granska makten
Utvecklingen inom det Socialdemokratiska partiet är nog dramatisk för att behöva sådan satsningar som sker i media. Under två dygn har man vänt på 3 till 4 ord, i ena stunden spekuleras i avgång och DN t.o.m. publicerar alternativ till efterträdare och i listorna över Juholts ”misstag” så skrivs allt ifrån sambons flera år gamla bedrägeridom till rena anklagelser för att han inte följt det borgerliga manualet för S-framträdanden. (M)ats Knutsson står utanför SAPs huvudkontor vid Sveavägen och tuggar och tuggar tomgång och ligger ute som om Norrmalmstorgsdramat var under upprepning. Ett mediaspektakel utan innehåll. Man håller med Göran Greider att detta är både orättvist och sanslöst. Dessutom så rubbar dessa borgerliga journalister den rådande ordningen att media har till uppgift att granska makten, som rimligen återfinns i Rosenbad och Näringslivets hus.

Skytte och Perte odlar öknamnsjournalistiken.
En del journalister har uppenbarligen frånsagt sig allt publicistiskt ansvar och sett saken mer som en personlig vendetta. Vi har Jan Helin, upphovsmannen till den s.k. hyresaffären, som vid inte mindre en två tillfällen uttryckt att det är hans syfte att fälla Håkan Juholt, inte att ta   fram sanningen. Vi har Göran Skytte som talar om ”fjortispladdraren” i stället för att analysera vad som egentligen skett. Vi har Perte Ohlsson som kallar Håkan Juholt vid öknamn Marve Fleksnes  och i tidigare krönika ”en politikens Raskenstam” utan uns av analys av vad faktiskt hänt.                                                                 

K-G ”Saddam” Bergström intervjuas av partivännen (M)ats Knutsson
Men i dag slår moderate K-G Bergström - med tillnamnet ”Saddam” för sin oförsonlighet – svåruppnådda rekordet att kalla den demokratiskt valde ledaren för socialdemokratiska partiet Håkan Juholt med en krystad psykologiserande förklaring för Bagdad-Bob. Denne som skötte propagandan för den grymme och för brott mot mänskligheten dömde och sedermera avrättade Saddam Hussein! Dessutom sker detta för att uppnå maximal spridning på bästa sändningstid i SvT. Närmare bestämt i en intervju i Rapport med partikamraten (M)ats Knutsson. Jag kan inte se annat än att både Bergström och Knutsson missbrukar sin ställning som journalister. Att jag ger KG ett öknamn må vara hänt. Men en journalist som skall på något sätt beskriva händelser måste ju anses ha kommit till korta om han bara öser öknamn över en politisk motståndare.

Ett intelligent och välartikulerat kommunistspöke
Fredrik Reinfeldt försökte statsministerligt pompöst och arrogant avfärda Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt och inledde med den retoriska frågan vem som är oppositionsledare och fortsatte : Var finns förnyelsen i er politik? Det är samma gamla budskap som vi hört från ert parti, oavsett om ni heter Vänsterpartiet eller VPK. Sjöstedt svarade att vi skriver åtminstone inte om vår historia och försöker få den att framstå som något den inte är. Oseriöst att kräva sextimmarsarbetsdag, tyckte Reinfeldt. – Förlåt oss, Fredrik Reinfeldt. Men vi kan inte låta bli att drömma om att det finns något som är ännu bättre. Vi kommer att vara pådrivare och ni kommer att stå på bromsen som ni gjort i alla tider, replikerade Jonas Sjöstedt. Debatten där Jonas Sjöstedt höll anförande finns på SvT play.

Är det klandervärt att Sjöstedt var med i VPK som 19-åring?
Den arrogante Rerinfeldt, intrimmad av Schlingmann, ville måla fast ett kommunistspöke varför han inledde med nämna att Sjöstedt blivit kommunist 1983, dvs 7 år innan VPK under CH Hermansson tappade komunist-ket i namnet. Vad Reinfeldt förteg var att Jonas vid tillfället var 19 år. Inte heller kan det anses var märkvärdigt att CH Hermansson som svarat för förändringen är en av Sjöstedts förebilder. Det finns andra som har  betydligt senare saker att skämmas över. Reinfeldt skrev nämligen som moderat 28-åring Det sovande folket, där han dömer ut den svenska välfärdsstaten och argumenterar för ett nyliberalt samhällssystem, där svältgränsen anges som gräns för sociala. Det är väl det han i partiledardebatten framhöll såsom det moderata frihetsbegreppet.