Sammanfattningsvis är roten till den nuvarande eurokrisen själva eurosamarbetet självt som bakbinder medlemsländernas politiker när det gäller att penning- och finanspolitiskt möta lokala konjunkturer i ekonomin.

Greklandskris 
Aftonbladet skriver i dag: Totalt kaos i Grekland . Detta beskrivs så att
apelsiner, yoghurt och sten kastades mot polis och politiker på Greklands gator under onsdagen. Polisen svarade med tårgas och protesterna kulminerade med bensinbomber riktade mot det grekiska finansdepartementet. Samtidigt står landet inför en regeringskris. Grekland kommer allt närmare en konkurs skriver Svenska Dagbladet. Krisen i Grekland är nu total. Samtidigt som befolkningen protesterar på gatorna mot de hårda ekonomiska villkoren har en regeringskris utbrutit, och nu pratar ekonomiska bedömare om att risken för en grekisk default, konkurs, är 75 procent. "Grekland är nära konkurs" skriver chefsekonomen Tomas Pousette på SBAB. om det krisdrabbade landet. Greklands statsskuld växer och är snart uppe i 350 miljarder euro. Regeringen stramar åt och grekernas ekonomi krymper. Grekerna ska klara av de svaga år som de har framför sig. Det är lite som det var i Sverige på 90-talet fast ännu värre.

Smärtan måste delas rättvist om det inte ska uppstå oro
Anders Bolling, DN, Misstro och kortsynthet bakom greklands kris och andra har försökt skylla allt på grekerna som skulle vara lata. Insiktsfullt skrev Bolling redan för en månad sedan ”Greklands bördor måste delas rättvist” Det grekiska folket förstår att krispaketet kommer att göra ont, men smärtan måste delas rättvist om det inte ska uppstå oro. Och det krävs mer än bara budgetsanering om landet ska komma på fötter igen.

”Beska pillren” är egentligen en mardröm, ja främst för de fattiga                    Grekerna har redan tidigare i vår beslutat om åtgärder för att få ner sitt underskott. Nu har föreskrivits ytterligare beska piller såsom villkor för lån http://www.dn.se/ekonomi/beska-piller-for-grekerna. Det handlar bland annat om följande:
• Höjd moms. I mars klubbades en uppjustering från 19 till 21 procent. Nu blir den 23 procent.
• Höjd skatt på bensin och alkohol med 10 procentenheter. Skattehöjningar också på el, tobak och lyxvaror.
• Skattehöjnigar för företag och höginkomsttagare.
• Nedläggning av en mängd statliga inrättningar.
• Nedskärningar i pensionsutbetalningarna.
• Sänkning och därefter frysning av statsanställdas löner.
• Nedskärningar i offentliganställdas förmåner som lönebonusar och semestrar. Tidigare har två extra månadslöner betalts ut i bonus årligen.
• Stopp för övertid för offentliganställda.
Mot denna bakgrund förefaller Maria Schottenius naiv då hon skriver De demonstrerande grekerna verkar inte uppskatta räddningsmanövern . Man skulle kunna säga att nu tar EU med sin euro skydd bakom en brutal polismur mot folket i Grekland. Man kan fråga sig hur länge det bara är för folket i Grekland som EU måste ta skydd bakom polisbatonger, kravallstaket och tårgas. Portugal, Spanien, Irland, Italien... Ja man kan fråga hur länge dessa förskansningar räcker mot folket berättigade vrede.

 
Roten till det onda är Eurosamarbetet

Genom detta samarbete föreskrivs att räntan skall vara densamma i Grekland och Spanien med sitt jordbruk och sin ekonomi som i Tysklands industriekonomi med annorlunda rytm och olika problem att lösa med politiska medel. Nu föreskrivs centralt räntan och den skall vara någon slags genomsnitt av olika länders ekonomier. Också devalvering och andra politiska medel att ta sig ur ekonomiska svårigheter är uteslutna i ett eurosamarbete. Euron är bra för turister och betalningar övergränser men helt enkelt omöjlig för att hantera ekonomiska svårigheter i enskilda medlemsländerna. Det är alltså europafansen som med öppen blick kör EU-tåget rakt in i fördärvet. Att slå till bromsen och backa till GÅ för att åstadkomma något hållbart sägs vara omöjligt ens om framfarten driver enskilda medlemsstater i konkurs.  Krisen förvärras i och med att kraven mot Grekland på social nedrustning för att få ytterligare lån.  Motivet är att de enskilda kapitalägarna och bankerna som lånat ut pengar till Grekland skall hållas skadeslösa. I och med att Lissabonfördraget föreskriver rörelsefrihet för kapitalet så kan detta också svassa runt och ta in vinster där de finns och sedan försvinna när det är dags att ta ansvar för verksamheten.