Misär i södra Europa – tar EU sitt ansvar för krisen?
Vi är hundvakter denna vecka, två ursöta dvärgsnauzer. De får naturligtvis den omtanke och mat som de skall ha. Ändå sitter de, lägger huvudet på sned och tittar med sina stora ögon på allt det som vi äter.. ja liksom ur en outsinlig källa av läckerheter förser oss när vi så önskar. Dessa ögon, inte tiggande men beskådande, följer mig när jag läser om Grekland. Jag läser om hur Grekland sjunker ner i förlitan på offentliga soppkök i Aten och kvarlämnad rutten frukt på marknaden. Hur demonstrationer avlöser generalstrejker, därför att frustrerade greker i hundratusental vräkts från sina bostäder och är utan arbete. Överallt i parker, i alla prång bor hemlösa med sina tillhörigheter i ett par plastkassar och bygger sina nästen av papperskartonger och tidningar. Med nedskärningarna hamnar allt fler greker snabbt i de nyfattigas skara och behöver stöd och hjälp. Jag tittar igen på de två hundarnas ögon och känner både ilska och vanmakt när jag läser frilandsjournalisten Marie Mauzys gripande reportage i SvD Näringsliv (finns tyvärr inte på nätet).

Skall vi tysta se hur EUs poliser slår ner hungerkravaller?
Samtidigt läser jag att tiden rinner ut  och att den grekiska koalitionsrgeringen kommit överens med de specialutnämnda EU-inspektörerna, Europeiska centralbanken, ECB, och Internationella valutafonden, IMF, om nya kraftiga nedskärningar, men att flera lämnade förhandlingarna i protest mot de resultat som krävdes. Dessutom krävde EU   att de politiska ledarna måste försäkra att åtgärderna genomförs, oavsett utgången i valet i april. Här ser vi återigen hur EU-toppen anser sig stå helt över demokratiska spelregler. Paketet går nu vidare till parlamentet. Jag tittar på hundarna och ser deras stora ögon, ändå har de fått mat och omsorg. Men där sitter människor i Europa och föreskriver att en grekisk befolkning som levt 5 år i recession skall avskeda ytterligare läkare, socialarbetare, lärare och andra offentliganställda i 10.000-tal, inskränka pensioner och minimilöner allt medan det grekiska folket tvingas leva på gator, torg och allmosor. Var är den gräns anständigheten sätter?

Finanspakten ingen lösning
Redan för flera dagar sedan skrev jag att vi socialdemokrater inte borde skriva på Finanspakten eftersom den inte innefattar någon medicin mot krisen; Nej Stefan, det var inte finanspakten med förtryck av fattigt folk du skulle ge oss! Jag skäms för att partiledningen gick in i detta högersamarbete. Nu håller t.o.m. DNs ekonomiske redaktör Johan Schück med och konstaterar: Finanspakten är inte lösningen på eurokrisen. Pakten tar sikte på symptomen, snarare än på krisens verkliga orsaker. Finanspakten innefattar helt enkelt en högerväg till lösning av krisen där man mer månar om bankerna än om folket.

Dags att damma av Keynes igen
I detta sammanhang är det intressant att konstatera att SRs konflikt i dag hade ett program med rubriken Socialdemokratins kräftgång . Tyvärr innehåller referatet inte det mest spännande i detta sammanhang, varför jag rekommenderar en lysning av programmet på Konflikts hemsida. Någon sa nämligen att bakom den unika framgångssagan för svensk socialdemokrati under 1900-talet finns en helt annan kraftfull finanspolitik än den partiet svängt över till under de sista 20 åren.         Till detta har S-acceptansen av den ekonomiska uppbyggnaden av Europagemenskapen med-verkat,  som låst in socialdemokratin i att godta kapitalets villkor med avregleringar, privatiseringar, upphandlingar och förbud mot offentliga insatser. Fler och fler ser att marknaden inte kan reglera sig själv och privatiseringar och avrgleringar är ett fiasko för människor i gemen. Dags att ta fram ett nytt socialdemokratiskt alternativ. Och att damma av Keynes. Vi måste föra en politik som gör att vi kan se folk i ögonen. Till detta finns anledning att återkomma.