EURO-kramarna störtar EU i fördärvet
Den 20 augusti skrev jag EURO-kramarna störtar EU i fördärvet och det är detta det handlar om. Nine eleven står för allvarligt terrordåd som dödar ett stort antal människor, som slutligen hoppar från de brinnande sammanstörtande byggnaderna. Men det finns strukturella fel i konstruktion av politiska byggnader som gör att de rasar om ansvariga politiker vägrar att renovera de avgörande felen.  Och det står ännu skrivet i stjärnorna hur många offren blir när stora delar av samhällen påtvingas fattigdom. Det handlar helt enkelt om Eurokrisen.

Felet är knutet till själva Euron

Pusselbitarna börjar med att EU-fantaster går in i ett valutasamarbete utan att se vilka konsekvenser detta medför. Genom valutasamarbetet avsvär sig medlemsstaten vanliga penning- och finanspolitiska medel såsom ränteändring, restriktioner för penningflöden och devalvering. När man sålunda gjort sig försvarslös mot lokala ekonomiska kriser, så tillåter man banker i centrala Europa låna ut fabulösa summor till medlemsländer, särskilt i södra Europa. När denna lånecirkus nått en gräns floppar allt och krisens utlöses. Och då saknar man motmedel. Man kan helt enkelt inte betala amorteringar, ja ens räntor. För att länder inte skall gå i konkurs så ges stödlån för att betala bankerna och befolkningen görs med ett slag till stor del fattiga och arbetslösa. Recession börjar råda och den förefaller bottenlös, varvid utbildade och ungdomar flyttar utomlands. Nu har svårigheterna inte bara drabbat länder som ”misskött” sin ekonomi utan även exempelvis Spanien och Irland. Man behöver inte vara ekonom för att förstå att felet är knutet till själva Euron.

Mera av samma sak löser inte problemet och hur är demokratin?

Barroso har nu gått ut och talat om ett Europas Förenta stater . Inte för att medlemsländernas folk vill det utan för att det är nödvändigt för att kunna behålla Euron! Är det någon som hör hur fel det låter? Istället för att avlösa Euron, som är roten till det onda, vill han alltså ösa på med mycket mera av samma sak. Det känns som ett högt vågspel med EU, när sådana knäppskallar sitter i ledningen. Det känns skönt när Karin Pettersson på AB skriver Barroso har fått storhetsvansinne och tillägger Han glömde bara en liten detalj: det där med demokrati och att enligt undersäkningar är medlemsländernas medborgare emot en ökad integration. Möjligen skulle man ju kunna tillägga att demokratiska brist eller underskott ju aldrig tidigare besvärat EU-kramare.

”Medlemsländerna ska dela sin självständighet med varandra.”
Heidi Avellan i Sydsvenskan talar om att Medan Barroso pratar på  och bl.a. myntar en floskulös fullpoängare: ”Medlemsländerna ska dela sin självständighet med varandra.”. SvD skriver President Barroso får nog drömma vidare . Det är bara beklämmande att vår EU-minister Birgitta Ohlsson, som förmodas ha betalt för att framföra Sveriges ståndpunkt inte Folkpartiets, helhjärtat stött tanken. Nu finns det gudskelov många hinder i vägen både författningsdomstolar och folkomröstningar, men förmodligen försöker man smyga över små steg framåt med bank- och skatteunion. Union kallas det därför att Bryssel skall bestämma inte medborgarna i medlemsländerna – man skall som Barroso säger ”dela sin självständighet med varandra”! Vad han menar i klartext är väl att demokratin för medborgarna skall upphöra.

Sökes: modig lots som kan styra EU-skeppet förbi EMU-grundet

EU-skeppet går på grund om man inte har mod att upplösa EURO! För att förbättra läget så vill man nu ha skatteunion och bankunion samt en Europas finansminister. I praktiken innebär det ingenting annat än att alla medlemsländer skall stöpas i samma ram trots att de har helt olika faktiska ekonomiska förhållanden. Detta kommer att innebära att tyska tankar kommer att reglera hela europaområdet trots att de knappast passar för att utveckla ett näringsliv, varken i Norrland, grekiska inlandet eller på Irland. Det fordras helt enkelt att dessa penning- och finanspolitiska överväganden görs närmare de lokala förhållanden, som skall regleras och påverkas. Den mest verklighetsfrämmande fantasin i dag är den som politiker, många ekonomer och tidningar odlar, nämligen skenbilden av ett fungerande Euro-område. Att driva på dessa tankar kan också komma att få hela EU-skeppet att gå på grund. Men mod att se detta har ganska få och då får man slåss mot prestigefyllda tuppar. Var finns lotsen i EMU-dimman?