Höger och vänster i abortfrågan.
På bloggen Kristen Vänster har Anna Ardin skrivit om Ja till livet - om abortmotstånd från vänster. Ganska tänkvärt. Men inte därför att dessa tankar löser frågeställningen om abort men för att klargöra att visst finns det en skillnad på vänster resp högersynsätt i abortfrågan. För den som är intresserad av Annas resonemang får jag hänvisa till länken.

Ja till ett bra liv för barn                                                                             Själv tycker jag det är viktigare: Ja till ett bra liv för barn. Det är att märka att Anna också skrivit en variant på sin egen blogg som inleds litet mer drastiskt: "Jag anser att slakt bör förbjudas. Att liv är heligt är en viktig princip. Därför är jag också emot abort." M.a.o. är Anna tydligen förutom feminist, socialist, abortmotståndare också vegetarian.

I själva sakfrågan vill jag alltså säga följande:

När blir liv och i så fall heligt?
Anna talar om att liv är heligt. Och det låter fint och riktigt. Men vilket liv är heligt? Är spermien i min sädesblåsa, som ju är levande i den meningen att den rör på sig, och ägget i äggledaren heligt? Är själva samlaget heligt - ja i så fall är det många som är riktigt religiösa. Uppstår heligheten vid spermiens inträngande i ägget? Är det då livet uppstår? Eller först senare i fosterutvecklingen? Eller är heligheten inte förknippad med bästa garantier för ett bra liv för barn?

Förbud och sanktion
Anna talar om att förbjuda abort i vissa lägen. Men så fort man talar om förbud så måste man bestraffa de som överträder förbudet. Är det det vill ha tillbaka? Eller menar Anna att straffet skall utdömas först på yttersta dagen? Om det sista gäller så behöver vi kanske i människosamhället överhuvudtaget inte bry oss med något förbud?  Eller har jag fel?

Utopia - men är det inte litet väl långt borta ..?
Men Anna talar om vackert utopia: ... i det fullständigt jämställda samhället. Där de människor som inte bara haft reella möjligheter att undvika graviditet utan även får fullständig ekonomisk, social och annan kompensation från samhället för smärta, insatt tid och andra möjliga problem i samband med graviditet och förlossning, och som i de fall där barnet inte adopteras bort har en fullständigt jämlik ansvarsbörda med den andra föräldern, inte riskerar karriär, status eller en trygg ålderdom mer än han oavsett om förhållandet fortsätter eller ej – där vore det rimligt att säga att allt liv är heligt, där skulle de oföddas rätt kunna värnas – utan att det leder till sociala katastrofer.

Och vad gör vi intill paradiset Utopia har blivit verklighet?
Man kan sucka av grämelse över att vi inte har nått längre på den stig Anna pekar ut mot Utopia.  Och som med önskvärd tydlighet framgick så är långt kvar till utopia om det överhuvudtaget är möjligt på jorden bland oss människor. Såsom politiker kan vi därför inte rimligen stanna upp där utan måste fråga oss hur vi praktiskt politiskt skall förhålla oss i dessa frågor under "väntetiden". Ja man kan t.o.m. räkna med att även om utopia uppnås så blir vi människor knappast så gudalikt perfekta att vi inte gör "snedsteg" med bl.a. graviditet som följd. Nej, praktiskt politiskt kommer vi aldrig ifrån denna svåra fråga. Sedan må vi drömma om och försöka förverkliga bättre förhållanden - självklart.

Fri abort - Ja till ett bra liv för alla barn
I detta läge så tycker jag att kvinnan skall ha en exklusiv rätt att bestämma om hon vill fullfölja graviditeten eller avbryta den. Det är också faktisk att ta vara på det ofödda barnets rätt att ha en mamma (och kanske en partner till henne) som välkomnar barnet. Det blir bara fruktansvärt dåligt för barnet om människor påtvingas föräldraskap.

Jag säger klart NEJ till Kristen Vänsters framställning                             Därför säger jag klart Nej till Anna Ardins framställning. Även om Anna Ardins motiv är gott så leder hennes resonemang fram till en religiös fundamentalism där man i "god anda" påtvingar människor förhållningssätt som inte är rimliga. Detta är inte rimligt ur vare sig ett höger- eller vänsterperspektiv. Och jag kan tänka mig att Gud nickar instämmande. Jag tror han/hon bättre förstår sig på detta med barns bästa än alla utopiadrömmare