Anmälan den 9 oktober 2011 av Agenda i dag i SvT 2 och de flesta nyhetssändningar i SvT igår och i dag

Partiledardebatt som haltar är det överhuvudtaget någon partiledardebatt

 Själva programmet ”Partiledardebatten” i Agenda blev också en snöplig historia som gav en partisk och osaklig bild av det politiska skeendet, dvs en partiledardebatt som haltar, ja frågan är om det överhuvudtaget med fog kan kallas partiledardebatt. Dessutom använde man sig både i Agenda och i olika nyhetsprogram bl.a. Aktuellt och Rapport dagen innan och samma dag med intervjuer av olika företrädare för programföretaget för att stötta sin benhårda inställning i frågan och med sökta argument försvara den.

S + V hoppar av en partiskt utformad debatt, inte för någon slags ”beröringsskräck”
Veckoslutets största politiska nyhet var att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hoppat av helgens partiledardebatt i Agenda . Samtliga tidningar rapporterade om händelse, exempelvis i Expressen  , DN och Aftonbladet . Vägran har ingenting med att man inte ville debattera med Sverigedemokraterna, vilket Eva Landahl osakligt direkt uttrycker såsom en ny programpunkt ”Vi kommer att ta upp frågan om varför de här partierna inte vill debattera med Jimmie Åkesson”. I mejl till mig har hon velat förneka detta och försökt få det att framstå som om intervjuande journalist missuppfattat henne. Men Landahls försök att sprida dimma stämmer dåligt med hur man förenklat presenterade saken i programverksamheten: ”Juholts starka markering mot SD”, Anna Hedenmo i både nyhetsprogram och i Agenda. Även efterprogrammet i Agenda där man diskuterade något man kallade ”beröringsskräcken” visavi SD visar att man inte ville förstå vad saken gällde.

Tittarnas synvinkel inte egensinniga prommakares

SvT hade utformat debatten som om det fanns två block, ett gemensamt regeringsblock och en enhetlig opposition. Man kan säga att SvTs ledning inte tagit in någonting efter valet 2010, nämligen att det nu fanns 8 partier som grupperade sig annorlunda än den förra mandatperioden då det fanns ett regeringsalternativ och ett rödgrönt oppositionsalternativ . Är man minsta politiskt kunnig så är det klart att vägran att delta har med det politiska läget och SvTs försök att nonchalera detta, nämligen: Högerregeringen försöker utmåla oppositionen som en enhet med Sverigedemokraterna, trots att dessa oftast röstar med regeringen. Att då placera Högerregeringens partners på ena sida och vänsteroppositionen tillsammans med SD på den andra blir uppenbarligen en ren iscensättning av det det politiska budskap Högerregeringen i denna fråga vill formulera. Detta framstår som självklart självklart ur tittarnas synvinkel. I Agendas efterprogram förekom symptomatisk ett klipp där Reinfeldt just anför detta skäl mot V och S.

Sakligt motiverad invändning och bra lösning

S och V hade föreslagit att det skulle lottas om platserna och då skulle man acceptera den placering man fick i en halvcirkel - den objektiva lotten skulle avgöra, inte programmakares subjektiva diktat. Som skäl för programledningens ståndpunkt har anförts 1) att debatten skulle handla om budgeten och då var det naturligt att ställa Högerregeringens alla fyra partier på en sida, 2) Programföretaget fick inte på något sätt ge efter för partiers diktat. Argument 1) kan inte avfärdas som bara teoretiskt uppslag, men när man granskar vad som förekom på Agenda framstår argumentet som ihåligt, ja konstruerat. Debatten handlade nämligen genom Anna Hedenmos strikta styrning i nämnd ordning om: bästa sättet att möta finanskrisen, arbetsmarknadspolitik, klimatpolitik, äldrefrågor och migrationspolitik. Väl nämndes parentetiskt budgeten men hela upplägget var tydligt en mer allmänpoltisk debatt mellan de partiledare som var närvarande. Invändningen från S och V och förslag till lösning framstår därför som saklig och borde ha övervägts. Detta leder över till SvTs argument 2.

Vem var det som ställde ultimativa krav egentligen och avvisade all debatt om programmets utformning?

Som utgångspunkt när det gäller 2) måste man rimligen lägga att varken S eller V vägrat att delta i en partiledardebatt där SD fanns med men som inte utformades i enlighet ett av Högerregeringens huvudargument att Vänsteroppositionen samverkade med SD för att sabotera regeringens förslag. SvTs företrädare i sammanhanget är tidigare omnämnda Eva Landahl, som är redaktionschef på SVT samhälle och riksnyheter, SvTs vd Eva Hamilton och SvTs programchef Jan Axelsson. Dessa har samtliga i SvTs olika nyhetsprogram framträtt oprofessionellt onyanserat och i dessa och andra media uttalat sig, bl.a. Eva Hamilton ”Det är otänkbart för oss att låta politiska partier ställa ultimatum och diktera upplägget i våra program”, Eva Landahl säger ”att det är tragiskt att svenska folket nu inte får se samtliga partier i debatten... .att debatten kommer att genomföras ändå, men den blir kortare.” SvTs programchef Jan Axelsson har ingen förståelse för att S+V känner sig ihopbuntade med SD eftersom i studion har alla varsin pulpet, de behöver inte dela bord.... Nu kommer debatten ändå att bli av på söndag, men den kortas till en halvtimme. Alla partiledare i riksdagen utom Håkan Juholt (S) och Lars Ohly (V) ställer upp... och apropå nästa debatt..- Vi viker oss inte när det gäller placering, vi vill bestämma den. Vi får hoppas att de inser att vi måste få styra placeringen” . SvTs oprofessionella osmidighet och konstruerade argument ger anledning att fråga efter de verkliga argumenten . Enkelt uttryckt kan analys av argumenten 1 och 2 formuleras så här: Vi diskuterar inte förslagen från V och S , utan gör som högerregeeringen vill, nämligen kletar ihop de rödgröna med SD.

Som grädde på moset

Som om det ovan sagda inte vore nog så använder man sig av det medium man har makten över att dra ihop ett antal människor - även om en del av dem har vänstertouch - som får frågor om Socialdemokratiska partiets självkänsla och annat på samma plan, ja t.o.m. om Håkan Juholts misstag med hyror, allt framtaget för att yttterligare ta bort fokus från SvTs misslyckande att genomföra projektet Partiledardebatt. Efterprogrammet var lika skandalöst som försök i brottssammanhang att skuldbelägga offret istället för gärningsmannen. Det är nämligen självklart att skulden för det inträffade åvilar programföretaget, dvs att det inte blev någon partiledardebatt utan endast ett snedvridet urval av en sådan. Håkan Juholts och Lars Ohlys vägran att på angivna diktat delta i programmet är lika självklar som Hartmans avhopp från SNS när dess ledning ville strypa foskarfriheten.

Jag anmäler härmed Agenda och och det ansvariga programföretaget till det stympade partiledarprogrammet för osaklighet och partiskhet