Det är så komplicerat att bli vuxen. Men man gör ju vad man kan. Idag var jag på socialkontoret. Känns ibland som om de sex åren på universitetet var förgäves. Fast kanske ändå inte.

Efter att ha läst DNs recension är jag sjukt sugen på att läsa Mara Lees "Ladies". Jag har haft Mara som lärare. Nej, jag har inte gått på Biskops Arnö. Det var när jag läste kursen Samtidens Estetik på Södertörns högskola, hon var en av lärarna i essäskrivande. Och hon måste vara en av de bästa lärarna jag haft under min universitetstid, vilken oerhört beläst och bildad människa (trots att hon bara var 30 då, har jag räknat ut). Om Mara som skönlitterär författare kan jag tyvärr inte uttala mig, jag har varken läst "Kom" eller "I hennes vård" (Det är ju poesi och sånt är ju konstigt ;))
Men den här måste jag banne mig läsa, och eftersom jag är ett fall för soc är det bäst att jag ställer mig i kö på bibblan. Att recensenten  Jan Arnald kallar  "Ladies" för en chick lit-roman gör ju inte saken sämre precis! Haha!

Tycker förresten att det är märkligt att jag inte får fler superlativ på Facebook. Om jag kunde nominera mig själv så skulle jag till exempel vara  den som ligger närmast till hands  att ändra  sitt relationship-status för dramatiken. Och den som ligger närmast till hands att vara en drama-queen, och den som ligger närmast till hands att söka svaret på alla livets frågor på Wikipedia. Lätt!