Det ligger en ekorre och vilar i en av våra tallar, förstår ni hur fint det är?!

Idag var jag alltså på arbetsförmedlingen. Om jag skulle beskriva af i ske-å med ett enda ord så blir det 
käck. De fick det att framstå som att Västerbotten fullkomligt svämmade över av jobb. Och det enda egentliga hindret för att få jobb satt i vår egna huvuden. På mötet, den s.k basinformationen, sa föreläsaren att hans kollega skulle komma in och berätta om två nya tjänster som vi skulle få "första tjing" på i slutet. Det visade sig vara 1 tjänst som värmepumpsmontör och 1 tjänst som industrilackerare. Kom igen nu tjejer, sa föreläsaren. Låt inte mansdominansen inom yrkena hindra er, anmäl ert intresse blablabla.

Men då sa jag då att nån måtta får det vara. Eller det gjorde jag inte. Men jag kunde ha gjort det. Och nu har jag iaf gjort det där, som måste göras. Och känner mig lite klokare gör jag dessutom.

Å Facebook, det förflutna, det är en sådan ambivalens. Det är ju t.ex. lite chockerande att se vad ens vänner tycker om en i jämförelse med andra vänner. Av allt roligt och bra man kan vara har mina vänner röstat fram mig som pluggigast. Jag är inte roligast, den bästa lyssnaren, har inte det finaste leendet eller är den mest pålitliga. Nej, jag är plugghästen. Jahapp, tack ska ni ha ;) Sedan är det ju det här med att minnas. Det är så myket jag inte vill minnas, jag vill hellre skapa mig en framtid. Jag var ju en sådan som ville styka ett streck. Är Facebook framförallt för sådana som strök ett streck, skapade sig något nytt och därför kunde radera det där strecket igen?  Men jag vet inte om jag skapade något nytt, iallafall inte något där jag riktigt kunde känna mig som hemma. Därför har jag svårt att stryka strecken. Men nu pratar jag i metaforer och kan inte försäkra mig om att ni förstår vad jag menar så jag lägger ner.

Jag tycks ju ändå ha ett visst behov av det förflutna, jag är ju som alla andra också.

Visst är det ofta så att när man träffar nån man känner på stan så är det ofta just efter man har tänkt på den, eller sett nån som man tycker liknar den. Så var det för mig idag iallafall. Eller så har jag ett sjätte sinne, som jag kan utveckla och ta med i mitt CV.