- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
29 maj kl 10:13, 2009
Yes! Fick MVG i Svenska B! 
Kanske har en chans att komma in på syrreutbildningen ändå 
09 maj kl 11:42, 2009
Kostdoktorn skriver om LCHF och PCOS idag.
Jag är ju ett livs levande exempel på att detta fungerar, eftersom min evigt oregelbundna mens nu har blivit regelbunden. Och det är självklart att det gör, eftersom det är insulinet som är boven i dramat, och inga kolhydrater = lägre blodsocker = låga insulinnivåer = låga testosteronnivåer
Gynekologer som behandlar PCOS-patienter har mycket att lära, men det går framåt iallafall eftersom några har insett problemet och rekommenderar GI. Ett steg i rätt riktning, men vill man ha bästa effekt så är det väck med alla kolhydrater som gäller.
27 apr kl 16:31, 2009
Fatta vad lycklig jag blev idag när min mens äntligen kom! Helt utan p-piller! Sån jäkla skillnad mot förut, när jag käkade "normalt", då gick det flera veckor över en vanlig cykel (som är 28 dagar) innan jag fick mens. Nu tog det bara fyra dagar!
"Big deal", tänker du säkert. Men detta betyder att LCHF och metformin är det perfekta sättet att behandla PCOS. Om mensen blir regelbunden, fatta vad det gör med alla andra, lite mindre trevliga symtom då. Mitt mål är att bli normalviktig och symtomfri, och detta är ett stort steg mot det!
26 mar kl 13:04, 2009
Min mens kom en dag tidigare denna månad! Och det, kan jag berätta, är inte det vanligaste. Innan jag började käka mediciner hade jag 6-7-veckorscyklar (ibland ännu mer, en vanlig cykel är 4 veckor), och när jag började med medicinerna skulle man få mens 1-2 dagar efter sista p-pillret, och jag fick mens 7 dagar efter. Så att den nu dyker upp en dag TIDIGT tar jag som ett bra tecken på att LCHF + metformin är en skitbra behandling för PCOS!
Hejdå alla biverkningar! 11 mar kl 12:23, 2009
Nu är denna månads cyproteron-period över. Kände mig alldeles lätt i kroppen när jag vaknade. Lättare i huvudet och humöret var inte lika... matt, eller vad man ska säga.
Funderar nu på om jag bara ska hämta ut den sista burken med cyproteron och sen lägga av med både dem och p-piller, och bara käka metformin och LCHF. Metformin känns som det ultimata läkemedlet för tillfället. Inga jobbiga biverkningar och det ger ökad insulinkänslighet = mindre insulinpåslag = mindre fettinlagring (?), och det ska tydligen vara bra för ägglossningen, som man med PCOS har svårt att få till.
Jag är ganska trött på att stoppa i mig piller. Och JÄTTEtrött på biverkningarna. Så nästa cyproteron+piller-period blir den sista! Sen ska jag förlita mig på LCHF och metformin.
LCHF är nämligen perfekt för oss PCOare, eftersom det inte höjer blodsockret --> vilket inte ger högt insulinpåslag --> vilket inte säger till äggstockarna att producera mer testosteron --> vilket på sikt ger mindre symtom och bättre ägglossning = kanske regelbunden mens, lättare att bli gravid och ingen mer viktuppgång. Och om man bara lägger på metformin på det, så är det nog den ultimata behandlingen för PCOS, eftersom metforminet ytterligare stärker insulinkänsligheten och underlättar för ägglossning.
27 feb kl 22:49, 2009
Så var det äntligen dags för dessa tio dagar i månaden när jag mår som sämst och behandlar mig själv som skit. Det är nämligen cyproteron-dags, och som sagt; jag får världens sötsug och känner mig nere och magsmärtor och hela köret. Idag kom mensen, och imorrn börjar jag med tabletterna.
Har varit sugen på saker hela dagen och varit allmänt PMSig, men som tur är så finns K och så har jag stoppat i mig relativt bra saker, om än lite mer än jag brukar äta. Till mellanmål drack jag en sockerfri RedBull och stoppade i mig ett paket med färdigskivad Herrgårdsost, och till middag kände jag för den där otroligt goda tacogratängen. Sen åt jag upp resten av kokospannkakorna från lunchen.
Inga onödiga kolhydrater för min del alltså, men jag känner mig alldeles mensplufsig, så imorrn blir det inte kul att ställa sig på vågen misstänker jag. Men jag ska göra det ändå.
Ska bannemig klara den här cyproteron-perioden utan tröstmat! Får gå några promenader, då brukar man må lite bättre sen. Men jag ska faktiskt skära ner lite på dosen den här gången. Ska ta 1,5 tablett istället för två stycken, och så småningom ringa min läkare och fråga om jag kan få ett p-piller (Diane) som innehåller cyproteron, men i mindre dos, så tar jag bara det, istället för både cyproteron och p-piller. Och tillslut ska jag sluta med Diane också, och bara äta Metformin, och efter det, bara kostbehandla mig med LCHF. Så ser min plan ut. Min icke-kompetenta gynekolog har alltså inget att säga till om här, för han är inte särskilt insatt i PCOS-världen.
05 feb kl 11:13, 2009
Jäklar vad man blir sänkt av de där cyproterontabletterna! Man blir seg, deppig, orkar inte göra någonting, sötsugen, får hemska magsmärtor och blir svullen. Men snart är dessa 10 dagars helvete över. Då kan jag börja leva igen.
26 jan kl 17:03, 2009
Igår kväll läste jag lite ur Litsfeldts bok "Fettskrämd". Där nämnde han att de som klarade sig bäst förr i tiden (stenåldern), det var de som lyckades plocka på sig störst fettlager, och alltså samla flest kolhydrater och hade bäst insulinutsöndring.
Då tänkte jag "hmm, då måste det varit utmärkt att ha PCOS som kvinna förr i tiden!" För PCOS-kvinnor har stort kolhydratsug, de blir insulinresistenta och lägger därför på sig ännu mer fett och med den ökade testosteronnivån skulle man verkligen ha krafter till att springa runt och samla på sig bär och rötter och annan kolhydratrik föda som gjorde att man fick ett lager fett på magen.
Detta är en väldigt negativ effekt av PCOS i dagens samhälle med lättillgängliga kolhydrater vart än näsan pekar. Men förr i tiden kanske denna sorts kvinnor hade en stor fördel, och kanske rentav var överlägsna andra kvinnor. Testosteronet gjorde dem starka och mer uthålliga, fettlagret hjälpte till under vintern och de extra äggblåsorna på äggstockarna gjorde dem fertila mycket längre än andra kvinnor. Detta på grund av att det är först när PCOS-kvinnor blir överviktiga som de negativa symtomen dyker upp (infertilitet, hirsutism, insulinresistens), och jag har svårt att tro att folk på stenåldern var överviktiga, med all den fysiska aktivitet man fick och bristen på kolhydrater.
Jan Holte nämner i sin föreläsning om Anovulation och PCOS att om PCOS-genen hade varit en negativ sak, som i första hand gjorde kvinnor feta och infertila, då hade inte den genen levt kvar i tusentals år. Det är nog främst på senare år som PCOS-kvinnor blivit feta och infertila med alla dessa kolhydrater till hands, eftersom kolhydrater ökar insulinpåslaget, och insulin i sin tur säger till PCOS-äggstockar att öka på testosteronet - detta var säkert användbart förr i tiden när man skulle ut och jaga eller samla rötter och bär, men idag när man sitter på soffan blir det en ond cirkel. Istället för att förbränna kolhydraterna och använda testosteronet till fysisk aktivitet, så hamnar kolhydraterna på magen i form av bukfetma och testosteronet blir till ökad kroppsbehåring (en liten teori bara, vet inte om man "förbränner" testosteron).
Jag hittade en studie som visade på förbättring av PCOS vid lågkolhydratkost.
21 jan kl 23:27, 2009
När jag sökte hjälp för min PCOS hade jag ganska otur. Jag hade iofs redan diagnosticerat mig själv med hjälp av alla mina symtom. Men jag gick iallafall till min husläkare, som remitterade till blodprover. När svaren på blodproven kom stod det "Jag har fått svar på dina prover. Dessa visade misstanke om en hormonell rubbning, sk PCOS (polycykliskt ovarialsyndrom) som bör utredas vidare hos gynekolog." Redan där såg man hur mycket denna vårdcentral visste om min åkomma. Det heter nämligen polycystiskt ovarialsyndrom. Kan iofs vara sekreterarens fel, men gynekologen jag blev skickad till (han håller till på samma vårdcentral), så fort jag kom in genom dörren började han rabbla upp mina provsvar, referenser och värden och grejor, mest för sig själv, för han satt och antecknade på sitt papper samtidigt. Jag fattade ingenting och han frågade inte mig särskilt mycket.
Och sen, vid ultraljudet mummlade han fram "mjaaa, du har äggstockar av PCO-typ" och visade mig det. Sen trodde jag han skulle fråga mig om jag visste vad det innebar, eller kanske till och med förklara vad detta var för nåt, men han började direkt fråga om jag ville ha den "starka" medicineringen eller den lite svagare. Jag var nu ganska insatt i sjukdomen redan då, och visste vad behandlingen var och vad PCOS innebar. Men tänk om jag inte varit det? Då hade jag ju frågat. Men hade han haft något svar då? Han verkar inte särskilt insatt faktiskt, och jag har hört att det inte är många inom sjukvården som är det. Han struntade i att kolla massa viktiga blodprover som man ska göra på PCOS-patienter, t ex kolesterolvärden, blodsocker, långtidssocker osv. Det enda han kollade var blodtrycket.
Vad jag vill komma fram till är att jag min drömgynekolog hade varit Jan Holte. Där kan man snacka om en snubbe som är insatt i ämnet! Han är gynekolog och har forskat om PCOS. Har hittat en superintressant föreläsning med honom. Den är lite avancerad i början, när han pratar om olika hormoner och hur de fungerar och var de kommer ifrån och var de hör hemma i cykeln och så. I början pratar han mest om anovulation (utebliven eller gles ägglossning, som är ett tydligt symtom på PCOS), men ungefär 3/4 in i första delen börjar han berätta om PCOS. Det här är verkligen sevärt för den som har lite tid över.
12 jan kl 12:19, 2009
... även kallat PCOS. Det är vad jag lider av! Och det krävdes en jäkla massa tid för att våga erkänna det, eftersom det är den mest pinsamma sjukdomen som finns. Precis innan jag vågade mig iväg till läkaren, så vågade jag knappt gå ut genom dörren.
"Svälltabletterna" som jag berättat om är Cyproteron. Medicinen from hell. Käkar även p-piller med gestagen och östrogen eftersom cyproteronet gör att man inte får mens. Och metformin, som ska hjälpa mig med insulinresistensen och kanske hjälpa till att gå ned i vikt. Jag kostbehandlar även mig själv med LCHF, eftersom kolhydrater förvärrar symtomen och viktnedgång kan lindra dem.
byxmyndig
Tjej 25 år från Huddinge
Upphovsrättskyddad © 2008 Ännu en viktblogg. Alla rättigheter reserverade
Design av Passagen | Baserad på Roller Weblogger 4.0.