Ett minne som sitter etsat

03 dec kl 10:08, 2010

Skrivet av camillajanolswedelin under kategorin Allmänt | 1 Kommentarer | Permalink

Varje jul minns jag med blandad förtjusning något som hände mig när jag läste på Högskolan i slutet av 90-talet.

Jag kände på den tiden att jag verkligen behövde öva på att prata inför en större grupp med människor och hade anmält mig till en kurs i Personlig kommunikation på Högskolan. Sagt och gjort, vi fick lära oss många saker om hur man ska uttrycka sig, se ut och hur man marknadsför sig själv, både i Sverige och internationellt.

Sista delen var liksom ett avslutningsprov där vi inför alla på kursen skulle prata om något som låg oss varmt om hjärtat. Vi skulle få två minuter på oss och allt skulle filmas på video...

Själv ville jag så klart prata om julen.

Jag övade hemma och skrev ihop ett manus, som handlade om flera svenska jultraditioner. Sen när jag var hemma så tog jag tid på mig själv och insåg att det hela skulle bli alldeles för långt. Därför skar jag ned anförandet till att handla om enbart Julklappar och Pepparkakor.

Nervös och svettig fick jag ställa mig upp inför publiken. Där satt några av mina klasskamrater, några av min mans klasskamrater plus en mamma på min sons förskola.. Läraren var dessutom en före detta arbetskamrat. Men det var ändå kameran som skrämde mig mest.

Efter en djupandning tog jag sats och tänkte öppna med en fråga. Tyvärr blev den så här;

- Är det någon som vet hur länge vi ätit julklappar i Sverige?

Ja, de resterande två minuterna blev inte så bra de heller. Alla såg väldigt glada ut mot mig där jag stod på golvet. Dessutom har ca 20 personer i Sverige detta på video. Men man ska ju bjuda på sig själv! Det är ju jul.

« Snöänglar och bus | Hem | 4 dec »

Kommentarer:

Åh, nu kom minnet från min första förälskelse fram, när jag läste din tokiga fråga.
Skulle ringa en kille som jag just börjat träffa. Hans pappa hade precis likadan röst som killen och jag var nervös för att jag inte skulle höra vem av dem som svarade.
Så jag samlade mod en lång stund innan jag till sist ringde. Vems var rösten som svarade? Jag tog det säkra före det osäkra, och frågade:
Hej det är Patrik, är Nikki inne? :P

Skrivet av Nikki den 03 december, 2010 kl. 16:45 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg