Minns ni? När man var liten och mörkrädd och träffade nån annan som var ännu mer mörkrädd, så slutade man själv att vara mörkrädd? Eller när man var tonåring och neurotisk och träffade nån som var ännu mer neurotisk och hur man då plötsligt slutade vara neurotisk och istället blev ganska trygg och balanserad?
Så fort man träffar nån som är det man själv är fast lite mer, så blir man själv mindre av det eller rentav något annat. Detta kallas ”reflektoris in tabula rasa” inom medicinen. Spegeln på den oskrivna tavlan. Detta betyder att du bäst botar någons spindelfobi genom att vara ännu mer spindelfobiker. Träffar du någon som är bipolär ska du vara ännu bipolärare. Träffar du någon som inte kan relatera till andra människor ska du relatera ännu sämre till den personen, så kommer den plötsligt att relatera som satan. Detta kan appliceras på i stort sett alla tillstånd utom möjligen benbrott.....
Postat i: Betraktelse Permalink Kommentarer [1]
hahaha, min sambo är bipolär med borderline - skulle jag svara genom att vara värre så skulle tv3 troligtvis göra en realityshow om vårt liv...
Men nu fick jag något att skratta åt ikväll :-)
Skrivet av maria den 29 april, 2011 kl. 19:28 #