Hur bra får man ha det...

Vi tror att vi gjort vår sista, och enda, HBOT utomlands.

Kolla

http://www.hbot.se

Jag har just fått en enkät om hur vi skulle kunna tänka oss att använda en svensk HBOT-kammare.

OM VI VILL!!!!

Det vore ju hur skönt som helst.

Kollade in en blogg som jag brukar läsa. Där kan man idag få se ett exempel på tungmetalltest och hur det ser ut för den autistiske sonen kontra pappan.

kolla in den

http://blogg.aftonbladet.se/hbot/2009/09/pappas-och-viktors#comments

Besöket hos läkaren gick bra. I och för sig ville Måns gå hela tiden. Detta visar han genom att hämta sin ryggsäck. Tydlig kommunikation!

Vi skall om två veckor börja kelering. Fram till dess skall vi fortsätta med den medicinering vi har haft den senaste tiden. Målet är att vi skall kunna ta bort både Strattera och Equasym.

 Enl Dr K visar Måns utveckling att den främre delen an hans hjärna, som på SPECT-bilderna visade sämre funktionalöitet, börjar ha kommit igång. Dvs HBOT ger resultat. Vi ser det genom att  Måns nu äter mer saker, som vattenmelon, tomat, gurka, och andra grönsaker, men även att han låter så mycket som han gör.

Troligen kommer utvecklingen att fortsätta under de närmaste månaderna. De första veckorna kommer en fortsatt avgiftning pågå, sedan kommer kelering och den nya dieten att hjälpa Måns och om 4-5 månader skall vi ta nya tungmetalltester och blodprov för att se vad som händer med hans värden.

Jag lovar att detta är spännande och inspirerande.

Måns bestämde sig å det tydligaste att han inte skulle sova i natt. Han låg och "snackade" hela natten. Niklas och jag fick inte en blund i ögonen. När Måns väl tystnade, låg han och tittad i taket.

Så här kan vi inte ha det.

Niklas pratade med Dr Kinaci, som tror att detta ör symptom på att Måns kropp håller på tt renas frpn olika giftämnen. Föreslog att vi skulle dubblera probiotikan, som han hittintills fått en gång om dag, samt att det kommer att gå över.

Ja ha.

För dagen har ju inte varit så munter. Vi var inne och tittade på "Nya Moskén" som byggdes i början på 1600-talet, och Måns hade både spagetti-ben och gelé-armar, samt fnitter hela tiden. Gick inte alls.

Nu verkar killen nöjdare, han sitter i badkaret.

Apropå hans  kommande diet. Den skall ju vara fisk-fri. Trist. Men en Livsmedelsverket är det via fisk vi får i oss kvicksilver och det verkar ju som om Måns inta kan få bort det den mormala vägen.

KOlla in denna rapport:

http://www.slv.se/upload/dokument/rapporter/kemiska/2007_livsmedelsverket_10_mehgfisk.pdf

Varje morgon, måndag till fredag, stiger Måns och jag upp för att åka till Sisli och HBOTten. Vi möts nästan varje morgon av en soluppgång. Den brukar se ut ungefär såhär:

Efter det kommer vi fram till kammaren och den ser ur så här:

Nu är det bara 7 tryckningar kvar. Tänk  - då har Månsen gjort 50 stycken. Duktig kille

Idag satt jag mitt emot Måns på tryckningen. Det gillade han inte, men det gick bättre. Slangarna flög åt alla håll och han kommenterade på sitt sätt missnöjet med att inte kunna fara runt.

Killen brevid var dock mycket lugnare.

Mammorna tjattrar på, som vanlig. Rutin i tryckningarna har vi fått och nu ser vi slutet på denna ganska långa trycktunnel.

Japp, vi ha nu gjort 36 tryckningar - 14 kvar. Måns tycker väl att det är sådär. Han har svårt att sitta stil loch vill helst klättra runt. NU har det på morgontryckningen kommit en liten kille till och han sitter i stolen brevid Måns. Då Måns far ut med sina armar blir den stackarn livrädd, så nu måste jag hålla i hoom. Skall prova med att sitta på en pall framför honom i morgon. Det kanske hjälper.

Samtidigt suger han i sig så nycker syre som möjligt. De andra mammorna skrattar lite åt honom. :-)

Måns sitter lugnare ocu lugnare i tryckkammren. Nu vill han inte läsa eller leka med handdockor, utan mest sitta, antingen i sin stol, min famn eller på armstöden. Blir lättare och lättare. Vi han nu gjort 22 tryckningar.

Sömnen dock är det värre med just nu, han somnar fint, men vaknar vid 2-rycket på morgonen och har svårt att somna om. Niklas och jag får inte så mycket sömn, så vi måste nog kalla in Amanda om det händer i natt igen.