Car Bil

UNDVIKA-POSTEN   "Skandal!" "Nu får SVT ta och skärpa sig!" "Vem f-n vill se boule när det ska vara Melodifestival enligt tv-tablån???" De svenska tv-tittarnas respons lät inte vänta på sig efter den märkliga Melodifestivalsändningen från Undvika.

Större delen av Undvikas invånare hade trots den stränga kylan slutit upp på Undvika Airport för att närvara vid årets femtielfte delfinal av Melodifestivalen. Egentligen skulle sändningen ägt rum i idrottshallen, men då det skett en dubbelbokning, vilket upptäcktes i sista minuten, visade det sig att PRO:s bouleklubb fick tillträde till lokalerna trots Svt:s protester. Ett snabbt beslut togs och Svt valde istället att bygga upp melodifestivalscenen bakom en av startbanorna på flygplatsen, som ligger bara ett tiotal meter från idrottshallen.

Dock glömde man i stressen att meddela Flygfartsverket om tillställningen vilket ledde till att ett Boeingplan av modellen 747-400, som räknas till ett av de största passagerarplanen i världen, taxade ut mitt under det första musiknumret som framfördes av Undvika-Carola. På sin twittersida skrev hon innan det var dags att kliva upp på scenen:

- Jag och min koreograf har nyss bestämt att jag ska få lite vind från en fläkt framme vid scenen så att mitt hår får ett vackert fladder. Önska mig lycka till nu!

Piloten på det uttaxande planet rapporterade till tornet att något jippo pågick bara någon meter bakom startbanan och frågade om han verkligen skulle ställa sig i take-off-position. Enligt det bandade samtalet verkar det som att flygledaren inte förstod vad piloten sa utan gav starttillstånd med ett glatt "see ya later aligator!". Ingen kan i dagsläget förklara varför inte personalen i flygledartornet såg vad som pågick på flygplatsens område. En orsak kan vara anslagstavlan som facket satt upp framför ett av fönstren i flygledartornet för att sprida information om arbetet som pågår för att öka säkerheten inom flygledarbranschen.

Piloten drog hur som helst på full gas. Det tunga planet började rulla långsamt framåt på startbanan, lyfte till slut och försvann i den stjärnklara undvikakvällen. Bakom planet hade undvikabor, artister och Svt:s personal haft fullt sjå att hålla sig kvar på marken så gott det gick för att inte blåsa iväg av luftdraget från motorerna. Alla kameror utom en slogs ut, men den slet sig å andra sidan loss av vinddraget, flög bort från flygplatsen, in genom ett öppet fönster till idrottshallen och landade obemärkt vid en av boulebanorna. Som genom ett under klarade sig kamerans optik och elektronik och kunde under 25 minuter trådlöst visa bilder från den rafflande finalen mellan Undvikas kantor James Tonedeaf och den numer pensionerade kommunalrådet Paul Egg. 

Trots stora ansträngningar från Stockholm att avbryta sändningen dröjde det alltså nästan en halvtimme innan kameramannen hittade sin kamera och kunde stänga av den.

Nu läser jag att man av hänsyn till miljön ska ladda sin tvättmaskin tills den är helt fylld.

Nu vill jag ju inte vara någon miljöbov, så med mycken möda lyckas jag få igen luckan och ovanför mitt huvud svävar en svanmärkt gloria.

Nu fylls vattnet på och tvättrumman börjar snurra.

Nu hörs ett illavarslande klonk inifrån tvättmaskinen.

Nu går remmen som driver själva tvättrumman av.

Nu ligger tvättmaskinen i närmaste dike.

Nyföretagare med vässad affärsidé.

Nyföretagandet i Sverige slår nya rekord och när det var lugnt på jobbet idag funderade undertecknad på vilket företag jag skulle vilja starta om jag fick möjligheten. Det fick inte vara för ansträngande, gärna inomhus och centralt beläget i Stockholm. Nehej, platsen som kung var tydligen redan upptagen.

Istället såg jag framför mig hur en kund klev in i en butik vid Stureplan. I lokalen, som var sparsamt upplyst och med ett mycket spartanskt utsmyckat skyltfönster, fanns det bland annat ett bord som kunden nu gick fram till.

Bakom bordet satt jag.

På bordet var en pennvässare fastskruvad, ni vet en sån där pennvässare med vev som satt på lärarnas katedrar förr i tiden (åtminstone när jag gick i skolan).

Ja, där satt alltså lilla jag bakom ett bord i en illa stylad lokal på Stureplan och tittade nu upp mot kunden.

- Har ni beställt tid, frågade jag. Blyertspennan som mannen framför mig hade i sina händer var i ett så pass akut behov av vässning att jag förstod att det var bråttom.

- Nej, men det stod drop-in på skylten utanför så jag tänkte...

- Om jag har tid ja! Men ni har tur, jag har en lucka just nu.

Kunden gav mig pennan, en standardpenna av märket Newspaper Pencil HB 12/fp. Säkert inte vässad mer än en gång tidigare, dock en aning för mycket då onödigt mycket av pennans volym hade tagits bort. Hemligheten med att vässa en penna lagom mycket ligger i att…

 - Stämmer det att Sean Penn var här igår, frågade kunden för att bryta tystnaden när jag hade vevat en stund.

- Jajamän, och biskop Eva Brunne också. Hon behövde ett nytt stift.

Nej, antagligen hade det nog varit svårt att driva den här butiken, trots att jag med all sannolikhet skulle stå för en spetskompetens inom pennvässningsbranschen. Bara lokalhyran tog nog udden av all företagsanda och nyskapande.

Knappt har julen halkat vidare på de isiga trottoarerna så ska det börjas planeras inför sommarsemestern. I år tänker Car Bil jr och jag åka land och rike runt, en riktig bilburen Sverige-runt-resa! Vi ska bland annat se Smygehuk, Treriksröset, Haparanda och Flataklocken i Medelpad.

Ja, Flataklocken ska tydligen vara Sveriges geografiska mittpunkt. Några herrar gjorde år 1947 helt enkelt en karta över Sverige av hårt papper och flyttade sedan en nål under kartan tills den vägde jämt. Låter mer som en slags voodooritual va? 

Här under satte sig nålen 1947...

Först tänkte jag att en vecka skulle räcka, men det visade sig vara lite väl optimistiskt. Det blir nog närmare tre veckor och då är det inplanerat lite längre stopp på några platser. De geografiska stoppen kan naturligtvis ses som en slags ram för resan, däremellan har vi inte hunnit planera så mycket än. Jr vill ägna en dag på Liseberg. Jag vill se den där bilkyrkogården i Kyrkö Mosse i Småland. Jag räknar med att det blir 500 mils körning och frågan är om det räcker.

Det är kanske någon av er som gjort en Sverigeruntresa?

Kör försiktigt där ute!

/Car Bil

'

GOD HJUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

önskar Car Bil!

(Är det en roller som flickan håller i??)

Nog visste jag att kursettan på körskolan skulle belönas med en guldstjärna, men det här var ju bara löjligt!

Det börjar bli ont om fisk i våra hav.

(Aftonbladet)

Bläddrar i morgonens Undvika-Posten och ser att alla pratar om en mystisk händelse på en privatfest för några dagar sedan. Så här står det:

Inspirerad av diverse inredningsprogram begav sig häromdagen en anonym undvikamedborgare glad i hågen till närmaste skrot. Tanken var att tillverka ett soffbord av en gammal dörr, för det hade Martin Timell minsann lyckats med.

När soffbordet slutligen var klart, bjöd den anonyme undvikabon hem dem som ville komma hem till den anonyme undvikabon på fest. Alla beundrade det nygamla bordet som hade glasskiva och stålram. Då maten serverades utomhus gick festfolket därför ut i trädgården.

Efter en stund hördes ett brak från vardagsrummet och alla sprang dit och såg att glas, flaskor och skålar som tidigare hade stått på soffbordet, nu låg under det. Mycket märkligt tyckte de som befann sig i rummet. En av dem, en man i 35-årsåldern, hade läst en brevkurs i kriminologi och tog på sig rollen som en slags Sherlock Holmes. Mycket skickligt ska tilläggas för denne 35-åring hade nämligen en komplett detektivutstyrsel med sig i en väska.

Rätt snart noterade Holmes, puffande på en böjd pipa, att soffbordet var tillverkat av automatiska entrédörrar från Metall-ICA på Storgatan. När någon på festen råkat komma för nära sensorerna hade den gamla automatdörren således fungerat som en fallucka. Till en början hade flaskor och glas hållit sig kvar på bordsskivan, men blivit avknuffade av bordets stålram, när skivan var helt öppen. När festdeltagarna kommit in från trädgården hade dörrarna redan hunnit gå igen. Inte undra på att alla hade tyckt att det var konstigt att allting låg under bordet. Affärsföreståndaren Mat-Micke var på festen och kunde intyga att det var hans gamla dörr som nu blivit soffbord.

- Men jag svär på att jag tog bort sensorerna innan jag slängde dörrarna, så jag är oskyldig, skrek Mat-Micke.

- Det är du också, men jag vet också vem som är skyldig, sade den anonyme undvikabon och gick nu med bestämda steg fram till Holmes och tittade djupt in i hans ögon som voro fyllda af skräck!

Usch, vilken dålig stämning det blev på den festen. Varför gick den anonyme undvikabon fram till Sherlock Holmes tror ni? Svaret kommer på måndag!

Med detta önskar jag alla en trevlig fälg!

Jag brukar vanligtvis ha ordning och reda på mina saker. Räkningarna till exempel lägger jag i en av lådorna i ett gammalt dokumentskåp från 1800-talet som min mormors far hade på sitt advokatkontor i Norrköping. Den trådlösa telefonen ställer jag alltid tillbaka i laddaren och i köksskåpen råder en i det närmaste perfekt ordning.

Men av någon anledning lyckas jag ha bort en sisådär tre fyra par handskar varje vinter. I förra veckan gjorde jag en inventering av vinterkläderna här hemma och fann att Jr hade fem par vantar, jag hade faen inga alls! Zero. Noll. Nada!

Det var ändå vantat, förlåt väntat, och väl inne i en av stadens klädaffärer kom jag på den geniala idén att om jag köpte ett par riktigt dyra handskar så borde det ju automatiskt innebära att jag blev extra försiktig om dem.

Ja, hej du! I helgen som var åkte jag till Östersund för att hämta Jr som hade tillbringat sitt höstlov hos mormor och morfar. Mina nyinköpta handskar kom väl till pass eftersom vinterns första snö började falla i samma ögonblick som jag klev av tåget.

När jag och Jr kom tillbaka till Stockholm glömde jag föga förvånande handskarna i stolsfickan på tåget.

Nu ställer jag mig frågan om det inte är lika bra att jag skaffar mig ett par handskar som jag omöjligen kan tappa bort, varför inte med ”senilsnoddar”, ni vet sådana där snören som man kan fästa på glasögonen.

Till min stora glädje verkar det finnas vantar som jag efterlyser, men dessvärre enbart i barnstorlekar och med Spöket Laban som flinar glatt på ovansidan. Absolut inget ont om Inger och Lasse Strandbergs sagofigur, men det känns liksom inte riktigt... ehh... rätt att knata omkring med ett par sådana vantar även om de skulle finnas för vuxna.

I värsta fall får jag väl installera någon form av larm på nästa par handskar. Kommer jag längre bort än tio meter från dem skickas ett påminnelse-sms direkt till min mobil.

Ja, var tusan är mobilen förresten?

- Hörru, har du läst nya Harry Potterboken?

- Nej herr president, men jag har sett filmen! Du då Joe?

- Jag har sett boken!