Car Bil

När bilden hade tagits frågade Bettan om jag verkligen skulle lägga ner bloggen. Så får det bli, svarade jag, satte mig i bilen och for iväg.

Tack för den här tiden, kära vänner! Men nu är det faktiskt slut!

Jag återfinns här om ni vill titta in! :-)

Trevlig fälg!

Vi har under årens lopp läst och hört om hur folk bland annat hittar glasbitar i kycklingar, råttor i matförpackningar och till och med manliga könsorgan i sina inköpta livsmedel. Hur dessa föremål hamnar där varierar, oftast verkar det dock vara frågan om rent sabotage.

Nu verkar det ändå som att undvikabon Harriette Pottirdottir slagit alla rekord. När hon häromdagen öppnade en till synes vanlig apelsinjuiceförpackning ramlade det först ut en fåtölj, sedan en tvåsitssoffa följt av en tresits samt ett soffbord av ek. Det rörde sig inte om några dockhusmöbler här inte, utan om inredningsenheter i naturlig storlek.

Jean-Philippe Pressáde, VD på Undvika Juice, beklagar det inträffade och lovar ersätta Harriette med en ny förpackning.

- Då hoppas jag att den innehåller en soffgrupp som går i brunt och inte svart som den här, säger fru Pottirdottir förhoppningsfullt till Undvika-Posten.

Som några av er säkert minns, försökte jag häromdagen mig på att översätta en fransk låt till svenska. Jag tycker att C'est si bon låter som Ses i morrn och översättningen är därefter...

Inte för att verka tjatig, men här kommer den slutliga versionen! Även denna gång med en irriterande logga i mitten, men det är inte mitt fel! Jag vägrar betala 400 spänn för att få fullversionen av programmet och då får vi stå ut med det här va!

Trevlig fälg på er!

- Har du sett molnen, frågade hon. Då är vi ovanför Ulricehamn!

(Klicka på Ulricehamn för förklaring)

Mitt sista hopp om att slippa gå hem de sista 40 milen stod nu till pizzerians generösa erbjudande om fri hemkörning.

Då var jag hemma igen från Undvika! Själva staden var väl helt okej, men praktikplatsen på Undvika-Posten var inte så bra som jag hade hoppats på. Jag fick se väldigt mycket av Undvika då jag sprang fram och tillbaka mellan redaktionen och bageriet. Min huvuduppgift bestod nämligen i att se till att det ständigt fanns färskt fikabröd till de åtta personerna som arbetade på tidningen.

Var det inte det fick jag sitta och hitta på frågor som hamnade under spalten "Läsarnas frågor" samt dikta insändare om allt möjligt. Det var rätt så roligt men inte direkt utvecklande, som ni säkert förstår. Jag fick faktiskt skriva en notis (påhittad) då alla hade gått hem häromdagen. I dörröppningen sa redaktionschefen att jag kunde skriva om precis vad jag ville, bara notisen var klar innan deadline ett par timmar senare. Jag skrev att Usima bin Ladin hade setts till i Undvika centrum då han tog ut pengar på en bankomat. La till ett uttalande från polisens presstalesman som bekräftade att det stämde.

Jag vet inte vad redaktionschefen tyckte om notisen eftersom jag tog mig till tågstationen samma kväll och flydde tillbaka till Stockholm. 

Nej, det är nog bättre att läsa om händelserna i Undvika än att bo där, det får bli mitt sammanfattande utlåtande om de gångna veckorna. 

För övrigt har jag köpt en förbannat skön datorstol som man kan luta tillbaka ryggstödet på. Det ska nog inte bli några problem att sitta här i höst och skriva.

Hoppas jag.

Säger man "Vi ses i morrn" med fransk brytning kan man lätt tro att det stavas Vi ces si mond. Fick ett mail från en polare som hade hittat en låt på Youtube som heter C'est si bon! (Det är bra!) och visst låter det som "ses i morrn"? Tog mig friheten att översätta låten till svenska och jag tror det blev rätt. Eller....

Ses i morrn!