Flummiga Funderingar
Skrivet:
8 maj
kl. 12:08
”Finns du?”, frågade mig en bekant.
Jo, det gör jag lite svagt och jag fyller t o m år idag.
Men jag känner mig ledsen och vill helst bara gömma mig.
Jag har ont när jag sitter, när jag står, när jag går, när jag äter, när jag ligger ned, när jag lever, när jag andas.
Kanske har ni alla stålmagar där ute, men finns det någon där ute som kan tipsa om bra värktabletter som inte skadar känslig mage men samtidigt hjälper?
Skrivet:
4 mars
kl. 13:57
Den här bloggen tillför ingenting just nu.
Jag har ont. Jag är orolig. Jag är rädd. Jag är tråkig. Jag kan inte ens tänka…
Ta hand om er där ute.
På återseende.
Skrivet:
2 mars
kl. 12:32
När jag läser mitt förra inlägg ser jag att det är EN man som har kommenterat det och resten är kvinnor. Är det inte upprörande? Men hallå. Det är ju ändå år 2013. Året då allt ska vara jämlikt, allt ska vara 50% lika mellan könen. Och ändå fortsätter det – kvinnliga bloggare så långt ögat når.
Kvinnobloggvälde skulle man kunna kalla det. Var är de stackars männen? Är de förtryckta i dagens bloggvärld? Vill vi inte ha manliga bloggare? Får de inte plats?
Nej, någon ordning på torpet får det allt bli. Borde det inte vara hög tid att börja kvotera in fler manliga bloggare?
(Ps. Ironi är svårt - det jag syftar på är den nuvarande debatten om att det är bara män som går till final i Melodifestivalen - en ganska löjlig debatt.)
Skrivet:
26 februari
kl. 14:42
" Att vara frisk, är väl inte allt", säger min bekant.
Jag har lust att sparka henne på smalbenen. Själv är hon förstås alltid frisk.
Tjejerna på Word Press har blivit ett gäng som ska ut och resa tillsammans och verkar ha det jättetrevligt ihop. Och Anna-Karin/Maskroskvinnan berättar om en bloggträff med Carola.
Alla träffas och har kul ihop.
Jag vill också vara med!
Så less.
Så less på min usla hälsa som sätter käppar i hjulet och förstör så mycket.
Att vara frisk är faktiskt en stor gåva.
Skrivet:
24 februari
kl. 17:55
Jag undrar varför man bekräftar varandra så dåligt på Passagens blogg? Först kommer Esmeralda med sina 100 kommentarer och sedan oftast just ingenting…
Inte så konstigt att så många lägger av efter ett tag.
En del verkar t o m förskräckta om man lämnar en kommentar (och då talar jag om snälla kommentarer och inte s k näthat).
Det är kul att ge och få kommentarer.
För det är väl egentligen därför man bloggar - för att få någon slags bekräftelse??
Skrivet:
22 februari
kl. 18:11
Har inte bloggat på ett tag.
Han hostar i ett rum och jag i ett annat. Vi tål inte varandras hosta.
Jag känner mig lite ensam –
Det lilla livet flyter på med alla sina krämpor.
Kan det bli vår i år tro?
Skrivet:
16 februari
kl. 17:57
Lycka behöver inte alltid vara något jättestort.
Lycka var för mig idag:
Att den medicin jag behöver fanns på apoteket
Att jag kom mig för att börja med gummibandsövningar för mina axlar
Att grannens borr hade tagit ledigt idag
Att det finns blommiga byxor i affärerna (inget jag faller för men blir lite glad av att se i alla fall.)
Vad har gjort dig glad idag (oavsett vilken dag du läser detta).
Ps. Att läsa era kommentarer gör mig också glad!
Skrivet:
14 februari
kl. 13:59
"Vad ska vi äta idag då?"
Så minns jag att min mamma sa frågande varje dag och så såg hon bekymrad ut. Jag förstod aldrig då riktigt hur stor och jobbig frågan egentligen var.
Nu vet jag och jag har bara mig själv att tänka på och ingen familj med krävande barn som ska ha mat. Ändå vet jag aldrig vad jag ska äta. Ibland skulle jag hellre ta ett piller för att slippa lagar mat. Annars blir det det som jag för stunden "känner för".
Nillan på nätet ska äta pannkaka idag. Hur bestämmer Du vad du ska äta till middag? Spontant eller planerat etc?
Skrivet:
12 februari
kl. 19:41
Lite sent ute är jag, men säsongen är ju inte slut än bara för att det är idag.
Alltså, hur tycker du att en riktigt god semla ska smaka?
Själv vill jag ha en liten en med mycket mandelmassa, fluor på hatten och lite grädde samt utan mjölk. (Och Gunilla vad tar du istället för temlan?)
Skrivet:
8 februari
kl. 18:19
Det händer bara andra, tänkte jag morskt och har tvättat händerna stup i kvarten.
Har låtsats att inte se artiklar i tidningen om att ”flera sjuka än någonsin”.
Akutintagen överbelagda och bloggbekanta som hostat och snorat.
Och det verkar florera inte bara EN influensa utan flera.
Åhåjaja.
Vaknade med huvudvärk och ont i halsen.
Så kan det gå.
Men jag undrar varför så många är sjuka just nu?
Skrivet:
8 februari
kl. 00:06
Det s k näthatet begriper jag mig inte på. Hur kan man ”hata” en främmande person som har en åsikt? Och varför används inga riktiga argument? Allt går bara ut på att hota och kränka med ett språk, som i mina öron, knappt kan kallas för språk. Det är skrämmande att det numera tycks vara rena vardagsmaten. Jag kan inte låta bli att citera Maskroskvinnan:
”Ord känns. Talade ord eller skrivna ord spelar ingen roll. Ord kan göra så ont. Ord kan skada. Ord kan göra ärr för resten av livet. Skrämma. Skapa ångest och oro.”
Nej, tacka vet jag dessa två nedan. Kanske inte vänner för livet men de har ändå valt att acceptera varandras olikheter över en bit man och utan elaka kommentarer.
Skrivet:
6 februari
kl. 14:45
Jag tycker inte om att stirra främlingar i ögonen på bussen eller spårvagnen eller tågen. Säten placerade mitt emot varandra.
Och ännu mer illa tycker jag om det när medpassageraren tar fram en smutsigt pappersnäsduk och snyter sig grundligt.
Inte undra på att folk blir sjuka. Jag vill inte åka kommunalt mera, men vad har jag för val?
Skrivet:
31 januari
kl. 18:30
Solen mitt i ansiktet.
Går på snöfria gator.
Tulpaner i massor. Vackra att se på.
En kort stund drömmer jag om att någon ska överräcka en bukett till mig.
Men nej, jag är tydligen inte typen som man köper blommor till.
Jag får köpa själv.
Semla eller tulpaner?
Skrivet:
29 januari
kl. 17:59
Vargen är i stan. Vem hade kunnat tro det?
Men nej, jag såg tyvärr ingen. Hur hade jag reagerat? Med skräck? Med beundran? Kanske både och.
Vargar ska inte springa omkring i städer, det tror jag inte de mår bra av. Men annars vill jag ha varg i skogen. Jag har inga bra argument för det, det bara känns naturligt att det ska finnas vilda djur av alla de slag. Hade jag haft renar, får eller hundar som riskerade att bli attackerad, hade jag kanske tänkt annorlunda. Nu tycker jag det är ett vackert och spännande djur, anfadern till våra hundar.
Mer om vargar i Morgonpasset, P3, imorgon.
Skrivet:
25 januari
kl. 14:06
50 nyanser av honom. Jag ser boken på biblioteket. På bokhandeln. Överallt. Denna erotiska storsäljare. Men det lockar mig inte. Inte alls.
Nej, jag vet – jag är inte den som har det allra värst här i världen, men ibland känns det så. Jag kan inte prestera 50 nyanser av en blogg, bara en gråsvart – typ.
Skrivet:
21 januari
kl. 18:10
Idag åt jag en hamburgare av kyckling.
Den var inte … god.
I alla fall så tyckte inte jag om den.
Har du ätit något tilltalande nyligen?
Skrivet:
20 januari
kl. 17:35
Prisutdelaren detta år = jag.
I år blir det bara ett pris i en kategori: Nämligen Årets Grupp.
Årets bloggpris går alltså till alla "bloggtanter" där ute (och en och annan bloggubbe). Skönt att ni finns bland alla Blondinbellor.
Blogg maffia DJ får sköta musiken.
Skrivet:
16 januari
kl. 18:58
Jag har inga ju inga "prylar (som Absoluta Maria kallar det för )
Jag är extremt Ute. Min mobil går att ringa med och skicka sms. Thats it.
En vän har köpt en ny mobil, ibland ringer hon mig och låter jätteförvånad när jag svarar- ”Nej, jag vill ingenting, jag bara testar den nya mobilen”. Hon förstår inte hur den fungerar. Det har gått månader sedan hon köpte den.
Annars är hon rätt smart. Men där går hon bet.
Och jag som inte ens är smart, hur ska jag kunna använda sådana smarta telefoner?
Vad är det jag går miste om undrar jag och vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på?
Skrivet:
15 januari
kl. 13:40
Wow har en jättestor och fin katt. Jag vet inte om den är snäll? Tarzan & jag!
Efter att ha sett på programmet My Cat From Hell - Animal Planet
tror jag att alla katter är små monster som bits och rivs och klöser och ställer till det. Jag minns att min gamla katt brukade bita mig i vaderna när man inte fick tillräckligt god mat. Katter vill gärna bestämma.
Känner du någon ilsken katt?
