Ja detta är ett uttryck som förekommer inom sjukvården, det betyder kort och gott att om patienten drabbas av hjärtstillestånd, så skall ingen återupplivning ske. Detta skall vara och är förmodar jag, i enlighet med patientens egen vilja. Ett slags "dödstestamente" som skrivs in i deras journal. Detta kan naturligtvis inte godkännas om inte patienten är så sjuk, att ett återupplivande av denne skulle göra mer skada än nytta. De kanske skulle bli säng eller respiratorbunda livet ut eller är så multipelsjuka att deras liv redan är oerhört kämpigt, och då skulle bli ännu svårare. De kanske har cancer i ett sent stadium med mera. Det händer dock mycket sällan att deras hjärta ger upp före sjukdomen, utan de får pinas med sin värk under lång tid.
Jag var ändå med om detta vid ett speciellt tillfälle, när det etiska i händelseförloppet verkligen kan ifrågasättas! Den tjänstgörande läkaren satte nämligen igång med återupplivning på en patient som var "nollad"..en gammal tant som var mycket sjuk. Hela "baletten" med narkospersonal och allt, kallades in.
Först tänkte vi att han inte "visste om nollningen" inte lätt att ha allt i huvudet och det är ju jättebråttom när ett hjärta stannar, så vi viskade detta till honom, men han bara fortsatte och fick igång hjärtat, men det stannade igen och då gjordes inga fler försök. Det oetiska i detta var att han efteråt, vid förfrågan om varför han gjorde som han gjorde, tyckte att det var bra att personalen fick öva sig lite på hjärt och lungräddning!!

Man tränar väl för bövelen inte sånt på patienterna!!