NOT!!!!!

Svärmor ringde klockan sju och meddelade att inte bara R utan även J var hemma med feber. Hon skulle jobba och svärfar skulle iväg till 14, kunde vi hämta innan? Sure thäng, skulle bara hålla koll på fönsterputsaren (ankomst 0800) och sotaren (ankomst 9-13.30). Lite synd på J:s språjtans nya grickor, han hade kunnat få dem i julklapp istället för att det var tisdag - eller vad det nu var för torsdag i veckan jag köpte dem.

7.55 ringde sotaren. Han var sjuk. Ok. Ok-good. Ok-fine. En man mindre att hålla rätt på. 8.30 fortfarande ingen fönsterputsare i sikte. Ringde. Inget svar. 8.45 kom han och han hade försökt ringa men vid åtta hade det varit upptaget. Så rätt så rätt. Varsågod! En fin punschveranda åt dig att putsa, endast 96 små rutor på in- och utsida samt hela rutor därtill, 8 stycken. Och så övriga huset då.

Att göra-listan var galet lång men att praliner skulle trillas var det ingen tvekan om, en låda skulle iväg till en vän och måste åka idag för att hinna fram innan hennes kalas i helgen. Så där satt jag med choklad upp till armbågarna när svärfar ringde. Var var jag? Kunde jag komma? Eh, klockan var kvart i tio..?

Ah, nej, det hade blivit nån miss i kommunikationen. Det var inte 14 han skulle iväg, det var 10.40. Låt mig säga såhär: Om jag ingenting säger om tidsuppfattningen i min nya familj så har jag ingenting sagt, men jag bjöd maken på första dejten till klockan SJUTTON, säger SJUTTON, och han dök upp lite efter SJU. Det _är_ nåt med tidsuppfattningen i den här familjen... Nu var det bråttom. Byta pralinsort, packa praliner (helvete vad praliner överallt) och på vä...nej. Inte alls på väg. Där kom nämligen bokbussen *truddilutt* och jag fick rusa ner med korgen med böcker medan jag sjöng lovsånger över mitt organisatoriska jag som har en speciell korg för bokbussböcker så det bara är att rycka den, hoppa i skorna och rusa. Personalen i bokbussen såg lite lätt förvirrade ut när jag dammade in, jag brukar inte löpa till bokbussen. Men jag välte ur böckerna, flämtade "hinner inte låna, god jul på er!!!!" och rusade ut igen medan de vrålade nästa datum efter mig, det är ju dags för ny turlista.

Så iväg med pralinerna, hämta ugnarna, packa ur ungarna ett halvt kvarter senare och in på posten, ner med pralinerna i kartong och väga. 2330 gram = paket = minst 3 dagars leveranstid. Nu började jag säga saker på franska. Eller nåt annat språk. Ur med pralinerna, fram med två mindre lådor, ner med pralinerna, väga. Brev. Jag tyckte de såg misstänkt ut som paket, men paket är inte form och fason utan blott och bart vikt på posten. Adjö, breven. Frakta pralinerna väl. Tills imorrn!!!!

Tittar på klockan och inser att jag inte varit ute i 45 minuter som jag sa till fönsterputsaren utan mer en timme och 45 minuter. Jäv...*franska igen* Kvickt in på ICA, dagens kalender var nämligen att baka pepparkakor och det hade jag glömt att ordna. Tjurrusning på ICA, hittade äggfri deg *hurra* och rusade ut igen och hem. Insåg väl där att jag glömt att ställa om nyckelringsklockan till vintertid. Så himla brått hade det inte varit...

Alltså, allvarligt, resten av dan har fortsatt ungefär likadant. Jag har fått ett nytt skrivjobb att-göra-tills-i-förrgår, jag har fått en förfrågan på långliggare till stugan *hurra* men måste räkna på pris till dem. Och tar de det så kommer de på måndag. Fiiint. Jag har ju ändå inget för mig i helgen.

Eller nåt.