Idag är jag ledsen.

Inte så lite heller.

Den 23 december *god jul* 2006 var maken lite blek när jag hade duschat. Han stod i köket, tittade upp i taket och sa "det regnar". Det ska inte göra det där. Det tog tre månader och blev ett helt nytt badrum. Hantverkarna råkade sabba lite i bastun och även om de torftigt rättade till det hela så beslutade vi att göra om bastun också. Badrummet var klart i mars.

I april gick tvättmaskinen sönder. Den var 4 år gammal och kretskortet hade brunnit och det skulle gå på 2700 att kanske laga den. Det fick bli en ny istället.

I juni gick hyresgästens spis sönder.

I juli gick vattenpumpen sönder. I värsta sommarhettan, med två brorsbarn boende här, hade vi inget vatten alls i nästan tre dygn. Tack och lov för 25-litersdunkar och goda grannar. Det kalaset gick på dryga 15000 om jag minns rätt.

I augusti skulle vi glasa in verandan. Det visade sig att den var rutten längst ner, så det var bara att såga loss från huset och bygga nytt. Det spräckte den rätt väl tilltagna budgeten (vi hade räknat och sen dubblat för att klara oss inom ramarna) med exakt 100%. Fyra gånger så mycket som vi hade tänkt oss från början med andra ord.

I oktober brakade kopplingen på min bil.

Idag regnar det. I skarven mellan huset och verandan. Det som är alldeles nybyggt och borde vara hur tätt och fint som helst.

Det känns inget vidare.