Såhär trött har jag inte varit på...asch, jag vet inte när!

Igår var man ju tvungen att kolla idolsemifinalen och sen skulle jag bara packa alla tomtekläder jag sålt på tradera så jag kunde skicka ut vinnarmejl, folk vill ju ha tomtekläderna till nästa vecka helst. Och då var klockan nästan 12. Sen satte jag den på 01.30 för då var det en traderaautktion som jag tänkte vinna snorbilligt istället för att trissa priset redan vid elva. Tack och lov att jag gjorde så, för med tio sekunders marginal vann jag den till exakt samma pris som en annan stolle som satt och budade emot i sista sekunden. Inte blev det billigt men jag får en hääärlig blus till ett ändå rätt vettigt pris. Men gissa om jag hade puls och adrenalin då!

Det är inte jättefiffigt att ha sån puls och sån adrenalinnivå när man ska sova och klockan är lite i två på natten. Jag somnade nog inte förrän framåt tre. Och ungefär då kom sonen och knölade ner sig i sängen, så jag vaknade igen. Vet inte när jag somnade efter det, men jag vaknade halv sex och sex och sen halv sju, och då gav jag upp. Egentligen hade jag satt klockan på sju, men det var ju mackmyrakö. Inte riskera nåt här!

Tjugo över sju var jag vid Bolaget och fick könummer 16 av 36 - helt okej men med mindre marginal än jag förväntat mig, klart mindre. Så gick tiden ganska långsamt och när COOP öppnade vid 8 så stödshoppade jag lite för att hålla mig varm. Sista timmen fram till 10 var LÅNG kan jag tala om. Sen förbi ÖB och shoppa nåt på beställning och sen hem för att byta om, baxa in familjen i bilen och köra mot Stockholm för att gå på dop.

Kvart i tolv var vi på väg mot hottahejti insåg vi, och försökte ringa modern i familjen. Ingen telefon på. Ring eniro då!!! Paniken spred sig, man kommer INTE försent till ett dop! Vi chansade och tvärvände och eniro...hittade ingenting. Och sen bröts samtalet! Men det kom ett mms med en kartbild. Fint. Jag har inte mms på min telefon... Men tack för försöket, jag är imponerad!

Inte för att jag vet riktigt hur det gick till (och maken och jag tvistar fortfarande om ifall familjen väntade på oss eller om de bara råkade vara de fyra minuter sena som vi behövde som marginal) men vi hittade kyrkeländet och hann faktiskt sätta oss innan ceremonin började. Det var rart och söta psalmer och dopbarnet ville helst bada i dopfunten. Skulle haft med en badanka åt honom! Vidare till lokal och äta goood smörgåstårta och bullar och saffransskorpor och mingla lite medan vi försökte få våra telningar att inte riva stället, men strax före halv tre gav vi upp. Det är inte lätt för en fyraåring och en sexåring att hålla sig i skinnet tre timmar i sträck...

Och nu är vi hemma. Jag är så trött att jag ser i kors, jag vill inte prata med nån, jag vill inte se nån, jag vill banne mig ingenting.

Får man gå och sova nu?