Wapnö mejeri

06 maj kl 22:01, 2008

Skrivet av chakula under kategorin upptäckter och hälsovinster | 4 Kommentarer | Permalink

PÅ ICA Maxi i Amhult, Torslanda, fann jag den här grädden, från Wapnö utanför Halmstad. Lite kul, eftersom kompisen kommer från gården alldeles intill! Detta kanske inte är någon nyhet för er göteborgare, men det var första gången jag stötte på Wapnö.

Jag gillar ju allt som är närproducerat, och allt som sticker upp. På Wapnö tidsmärker man produkterna, alltså det står stämplat på kartongen när grädden lämnade kon. Kl 15 den 1 maj, står det på min. Det står också att korna får gå fritt, även inomhus på vintern. Och att man är välkommen på vårsläpp varje vår.

Visst låter det trevligt, och det är ju förstås meningen.

Wapnö tillverkar även andra mejeriprodukter. Har dock inte testat dem. Men grädden var synnerligen delikat!

 

Eko-logik

19 dec kl 09:18, 2007

Skrivet av chakula under kategorin upptäckter och hälsovinster | 2 Kommentarer | Permalink




På Ekelundsgatan i Göteborg finns en liten "supermarket" med enbart ekologiska varor. Ekostore heter den och där är hyllorna fyllda med krav- och rättvisemärkt av alla slag. På ett elegant sätt. Kändes nästan som att vara utomlands på nåt vis. London eller så.

Grönsaksdisken var lite vissen på sina ställen, men i övrigt såg det mycket fräscht och lockande ut. Jag gick ut med två fina förpackningar te, ett grönt och ett Rooibos, men hade jag inte varit precis i flyttagen och lite motvillig att skaffa fler grejer, så hade jag plockat på mig betydligt mer.

Äntligen börjar man läsa rapporter om att ekologiskt faktiskt bevisligen är mätbart nyttigare än standardframställt.
Ganska självklart kan man tycka.

Ekostore - ett initiativ absolut värt att stödja!

Min vän måttbandet

19 sep kl 08:10, 2007

Skrivet av chakula under kategorin upptäckter och hälsovinster | 6 Kommentarer | Permalink

Nu mätte jag mig i stället för att inte alldeles tappa modet.
Och si!
Där hade det hänt saker!

På ca tre veckor har jag minskat

3 cm i midjan (egentligen naveln, så att jag mäter på samma ställe varje gång), totalt 21 cm.
1 cm över stussen, totalt 15 cm
Byst- och armmått oförändrade, totalt 12 resp 6 cm.

Ett tröstens ord för dem som står till på vågen kanske?
Den här kosten stramar upp och slankar till, oavsett vad vågen säger.
Hoppfullt!


Finfina siffror efter ett år på LCHF

08 sep kl 10:02, 2007

Skrivet av chakula under kategorin upptäckter och hälsovinster | 5 Kommentarer | Permalink

Kan bara meddela att proven hos doktorn igår var utmärkta. Nu fick jag bara reda på tre av dem direkt, men de indikerar att jag mår ganska bra inuti:

Blodtryck 110/80. Sänkt åtskilligt från när jag var som tjockast.
Blodsocker 5,9. Inte lågt, men ordentligt sänkt sen sist.
HB 154. Skitbra för en kvinnsperson i min ålder!

Och så vikten då, ner nästan tjugo kilo sen förra sommaren. Utan ansträngning.

Det måste finnas många som jag vid det här laget. Som blir friska och smala av LCHF. Snart kommer inte etablissemanget att kunna ignorera dess fakta längre.



Obehagligt eller glädjande?

20 jul kl 13:18, 2007

Skrivet av chakula under kategorin upptäckter och hälsovinster | 2 Kommentarer | Permalink



Har inte bestämt mig än, men vilket som blev det ett smärre trauma för mig. Kom nämligen till mataffären i lilla centralorten på väg till ön - och vispgräddehyllan gapade tom! Kvar fanns bara ICA:s egen Gott Liv och Kelda mellan.

Nu ordnar det sig eftersom jag har en slurk med hemifrån och grannen lovade köpa. (Jag förklarade att jag går på vispgräddediet och hon bara skrattade och frågade om det var en halvlitare som gällde. Skönt med folk som inte måste rynka på näsan åt mina påhitt!)

Nu har jag bestämt mig. Det är förstås riktigt glädjande att den riktiga grädden tar slut och konstgjord smörja står kvar?

Sockerfritt ger fler hål

17 jul kl 16:28, 2007

Skrivet av chakula under kategorin upptäckter och hälsovinster | 11 Kommentarer | Permalink


Förra sommaren köpte jag den längsta livremmen skomakarn hade. Nu var jag in en sväng hos honom och fick gjort nya hål, för de fem som fanns räcker inte längre till. Han gjorde tre och jag sa ta du ett till, jag har gott hopp! Det kändes fint!

En stund senare i mataffären stod jag i kön och kontemplerade över varorna som den trötta kvinnan framför mig lassade upp på bandet. Sex kilo strösocker. 1½ liter Pepsi. Åtta Delicato negerbollar. Åtta kanelbullar med vaniljklegg i mitten. Och två cigarettändare.



I min korg fanns 5 dl grädde, 6 ekologiska ägg, mozzarella, fetaost, broccoli och rökt lax.

Nu skulle hon säkert göra sylt och saft av bären i trädgården, samt bjuda åtta barn på bullar.
Men jag kunde inte låta bli att dra en lättnadens suck att den där varukorgen inte var min. Aldrig mer skräpmat!

Sockerfritt ger fler hål - i livremmen!

En läxa ang. bröd och yoghurt

10 jun kl 08:16, 2007

Skrivet av chakula under kategorin upptäckter och hälsovinster | 8 Kommentarer | Permalink

Igår blev det alldeles fel.

 Vad ska jag skylla på? Värmen? Magen? Frestelser?

 Den där lilla feta yoghurten på kvällen som jag tyckte var så lämplig, gjorde mig ju vrålhungrig innan det var läggdags. Sådär hungrig som jag aldrig blir annars med LCHF nuförtiden.

 Hallucinationerna om en macka från Gevaliaförrådet i frysen (det där jag har om jag får oväntat besök) blev till slut övermäktiga, och innan jag hann reagera själv hade jag tinat fyra stora grova mackor i ugnen och satt i mig med ett tjockt lager smör på.

Det var underbart ljuvligt och en stor njutning - tills jag svalt sista tuggan och hjärtklappningen satte in!


Idag känns det inte lika fräckt med bröd. Och ruelsen är större än njutningen igår, och kommer att vara mycket längre!

 Resterna i frysen kommer att skickas med folk som kommer på styrelsemöte här i morgon kväll. Jag trodde jag var över spannmålsfrestelserna, men uppenbarligen inte. Här ska inte finnas något i mina skåp som jag inte kan äta av själv.

Nå, detta är ju inget att ägna fler tankar och gräma sig över. Idag är en ny dag och nu ska jag se till att ha bra mat hemma och äta ordentligt.

Nån mer turkisk yoghurt kommer det inte att bli på länge i min kyl. Den är "för god" och har för lite substans.


Skrumpnar hjärnan av kolhydratbrist?

29 apr kl 09:14, 2007

Skrivet av chakula under kategorin upptäckter och hälsovinster | 13 Kommentarer | Permalink

Många av kommentarerna jag får på Aftonbladets blogg handlar om två saker: antingen uttrycker man en välmenande oro för att jag äter fel. Eller en beundran för min "självdisciplin" - vilket jag inte har någon! ;-).
Därför publicerade jag där en liten förklaring av vad LCHF (lågkolhydrat/högfettkost) går ut på. Jag kör den här också, även om Passagenfolket är betydligt mer påläst och redan kan detta! ;-)



Kroppen är inte i behov av att vi äter kolhydrater överhuvudtaget. Hjärnan behöver en liten mängd glukos, och det tillverkar kroppen själv av protein och fett om det inte finns socker att tillgå.

I övrigt fungerar kolhydrater som något gott, trevligt, något som varierar maten osv, men de tillför inget essentiellt som vi inte får i oss på annat sätt.



Däremot behöver kroppen ett adekvat proteinintag för att kunna bibehålla muskelmassan. Proteinet är kroppens byggstenar.

Fettet är också essentiellt. Det ger näring, fungerar som smörjmedel, hjälper magen, är nödvändigt för vitaminupptaget, påverkar hjärnan positivt osv osv.

Fett - när det är rätt sorts fett - är både nyttigt och nödvändigt för oss. Och vi blir inte tjocka av det. Däremot blir vi tjocka av för mycket kolhydrater och fett i kombination.

Har vi tendenser att lägga på oss vikt, får vi välja.

Antingen äter vi fettsnålt och kolhydratrikt och måste ofta gå hungriga eftersom kolhydrater inte mättar alls som fettet gör. När vi avslutat kuren, om vi ens orkat fullfölja den, går vi oftast upp i vikt igen, eftersom det är för jobbigt att snåla på maten och suget blir övermäktigt.



Eller så äter vi kolhydratsnålt och kan öka fettmängden i stället. Resultatet av det blir att vi håller oss mätta mycket längre, sötsuget försvinner som genom trolleri och det är inga svårigheter att "hålla ut" och att göra kosten till ett livslångt val.

Och vi går ofelbart ner i vikt, eftersom det är kolhydraterna som orsakar blodsockerhöjning, som i sin tur medför insulinpåslag, som i sin tur möjliggör fettinlagring. Kroppen kan svårligen lagra fett utan kolhydrater.

På det sättet har jag minskat drygt elva kilo i år, trots att jag äter gräddsås, goda ostar och smält smör.



För min del är det ett enkelt val, att välja lågkolhydrat framför lågfett. Dessutom upplever jag enorma hälsovinster med LCHF, bla är magkatarr och migrän borta, uppsvälld mage ett minne blott och min fibromyalgi och utmattningsdepression klart förbättrade.


Angående den påstådda faran av att äta så mycket fett som jag gör vill jag säga två saker.

Man måste välja sitt fett.

Naturligt fett i kött, fisk och mejeriprodukter är stabilt och bra, och fullt av näring.
Ekologiskt kokosfett är det bästa vegetabiliska fettet.
Oljor är sämre, de innehåller instabila fettkedjor och härsknar lättare i kroppen, men ekologisk olivolja och rapsolja kan man använda kalla.

Kemiskt framställda transfetter är inte människoföda, inte heller margariner som är en helt konstgjord produkt utan nyttigt innehåll.

Människan har alltid ätit fett, naturligt fett. Man har inte skurit bort några fettkanter som vi gör, tvärtom. Ändå är det nu vi är tjockare än någonsin.



Man kan fundera på vilka är det som propagerar mest för att  naturligt fett skulle vara farligt? Margarintillverkarna kanske?

Vem tjänar på att vi äter fettsnåla, processade livsmedel i stället för naturlig mat?
En sak är säker. Det är inte vi och våra kroppar.

LCHF vs Viktväktarna - om dieter och sekterism

14 mar kl 08:01, 2007

Skrivet av chakula under kategorin upptäckter och hälsovinster | 11 Kommentarer | Permalink


LCHF-folket blir stundtals liknat vid en sekt. För mig är det en parallell som ger riktigt dålig eftersmak. Det finns kriterier på vad som kännetecknar en sekt, och jag tror knappast en frivillig koströrelse där de flesta aldrig ens har träffat varandra kan leva upp till dessa.

Men det är klart att jag förstår tanken.

Jag funderade på min viktväktartid. När jag gick på möten, fick "peppning", och samtidigt lockades med snacks redan i entrén. Jag avskydde alltihop. Frågor slängdes ut till blyga violer som mig, som inför hundratalet människor skulle svara "rätt", och nåde den som sa något som inte passade in i konceptet... Tanken på sekt ligger möjligen något närmare till hands i det sammanhanget.
Jag genomled det hela bara därför att jag trodde det var enda sättet att lyckas gå ner i vikt.
Och visst gjorde jag det. Jag tänkte på mat dag och natt och lyckades ändå gå ner en massa kilon.

Varför är då Viktväktarna inte bra? Deras metod funkar ju uppenbarligen?

Jo, framför allt funkar metoden för dem själva. Det är trots allt en affärsidé, och en lyckosam sådan.
Ytterst få människor orkar hålla en så kalorisnål och omättsam diet resten av livet. Alltså fyller man på med extra mat och går ovillkorligen upp i vikt igen.
Detta gäller för samtliga dieter jag känner till. Det finns ett fåtal som klarar det, men de allra flesta trillar dit och är snart tillbaks där de började, ofta med ännu större övervikt.

Vad är då skillnaden med LCHF (animalisk högfettkost)?
Den måste man också äta livet ut för att inte börja lägga på sig igen, åtminstone en modifierad variant.

Skillnaden är milsvid.

För det första är LCHF en mer ursprunglig föda. Det är naturlig mat och innehåller sådant människan är ämnad att äta. Det gör att kroppen läker och man kan ofta bli fri även från riktigt besvärliga sjukdomar och krämpor. Man mår helt enkelt så bra att man inte vill gå tillbaks till en kolhydratrik kost igen.

För det andra höjer kosten inte blodsockret. Det betyder två saker: Fettlagring omöjliggörs. Sockersuget (suget efter kolhydrater) försvinner. Det blir lätt att avstå både mackor och godsaker.

För det tredje blir man ordentligt mätt och håller sig mätt mycket länge. Mellanmål blir inte längre viktiga och faller ofta bort helt. Detta gör att kaloriintaget ofta håller sig inom mycket modesta gränser. Men framför allt att man blir av med eventuell matfixering.

För det fjärde måste man inte räkna kalorier. Det handlar om hormonell viktminskning (insulin) och inte om kalorier. Många går ner i vikt även på 3000 kcal om dagen.

För det femte är det en individuellt anpassad kost. Du väljer själv. Din kropp är inte likadan som någon annans och vad som passar dig är unikt. Därför lär du dig din egen kropp och kan ge den precis vad den behöver för att fungera, må bra och justera vikten.

För det sjätte är det svårt att överäta på animalisk högfettkost. Hetsätning brukar avta ganska snabbt. Prova själv att äta mycket naturligt fett utan att samtidigt få i dig kolhydrater. Det är inte lätt.

För det sjunde finns det ingen som tjänar pengar på att du äter LCHF. Mer än du själv.
Är du typ 2-diabetiker kommer förmodligen insulinproducerande företag att förlora stora pengar på dig.
Överhuvudtaget kommer du antagligen inte att bidra lika mycket till läkemedelsindustrins vinster eftersom du blir friskare.
Det finns inte något "One size fits all", färdiga menyer eller system som någon håvar in kosing på.
Du behöver inte vara betalande medlem någonstans.
Du köper betydligt mindre mängd mat, men av betydligt högre kvalitet. Förmodligen gynnar du ekologiska producenter när du har möjlighet och kanske satsar du på naturbeteskött.
Du blir mer medveten om livsmedelsindustrin, vad maten egentligen innehåller och vill ge både dig själv och dina närmaste det bästa.

Det finns många belagda fördelar med att äta animalisk högfettkost (LCHF). Att själv ha personlig erfarenhet av många av dem gör kanske att man i pur glädje vill berätta för andra. Det är tråkigt om det betraktas som sekteristiskt, jag tycker att man på sin höjd kan kalla det tjatigt.
Jag vet med mig själv att jag lätt kan prata för länge om hur fantastiskt bra jag mår och hur jag rekommenderar naturlig mat.

Däremot tror jag nog att rörelsen - i den mån det existerar en sådan - betraktar LCHF som det absolut riktiga att satsa på.
Och med ovanstående uppräkning - hur fel kan de ha?

Varför bloggar jag om mat?

07 mar kl 13:54, 2007

Skrivet av chakula under kategorin upptäckter och hälsovinster | 15 Kommentarer | Permalink

Vad vill jag egentligen? Är jag ytlig för att jag skriver om min viktresa? Har jag gått på en modediet?

Jag bloggar om min mat därför att jag har blivit frisk av den och jag vill ge fler chansen att prova.



I somras hade jag ingen aning om att "nyttiga" kolhydrater kan påverka hälsan negativt. Jag hade aldrig hört talas om insulinpåslag och fettinlagring. Jag var övertygad om att man blir fet och sjuk av fett.
Liksom de flesta andra.

Nu har jag fått andra erfarenheter. Och jag tycker att det är min skyldighet att inte tiga still med mina upptäckter. Kanske kan det hjälpa någon annan.

Jag behöver verkligen gå ner i vikt, det är inte tal om annat. Vi snackar inte några kosmetiska 10 kilo här, utan rejäl övervikt. Och därmed förhöjd risk för diabetes och hjärt-kärlsjukdom. Därför ville jag sätta extra press på mig genom att redovisa offentligt varje gram upp och ner. Det kan kanske verka överspänt, men det är mitt sätt.

Det jag hittat är ett sätt att gå ner i vikt utan att svälta, utan att förlora muskelmassa och utan att känna sockersug. Bara det är en smärre revolution!

Att jag dessutom har blivit fri från svår magkatarr och irriterad tarm samt migrän gör inte det hela sämre. Min fibromyalgi är mycket förbättrad, liksom min utmattningsdepression.

Det är inte småpotatisproblem som försvunnit, och min livskvalitet är därmed avsevärt förhöjd. Det blir tid och kraft över till andra, "viktigare" saker än bantning.

Skulle jag inte vilja berätta för andra om detta? Hade det inte varit egoistiskt att hålla tyst?

Tycker man det är tråkigt att läsa om min mat har jag en annan blogg om "resten" av mitt liv.
Välkommen dit!

Mindre i maten

11 feb kl 09:46, 2007

Skrivet av chakula under kategorin upptäckter och hälsovinster | 0 Kommentarer | Permalink

Märker att portionerna blir mindre och mindre. Eller borde bli, nu har jag färdiga portioner av allt möjligt i frysen och ofta får jag kämpa i mig dem. (Tycker inte om att slänga mat.) Ska tänka på det hädanefter när jag kör storkok.
-Eller storstek som det blir hos mig!

Det är också svårare att känna hunger. (Eller kanske lättare att skilja riktig hunger från sug.) Detta är extremt när det gäller mig - jordens hungrigaste människa! Nu går timmarna och jag vill inte ha mat. Till slut kan jag känna mig lite konstig, lite tom på nåt vis, med en antydan till yrsel och illamående. Då förstår jag att jag nog borde ha ätit. Så då gör jag det.
Så underbart att slippa blodsockerfall och grinighet och en mage som skriker efter mat, och inte ens fasta mattider måste jag ha! (Fast det kanske jag borde...)
Det funkar verkligen, som Skaldeman säger, att äta när jag är hungrig och sluta när jag är mätt, och inget däremellan.

Deprimerad? Jag?

10 feb kl 16:35, 2007

Skrivet av chakula under kategorin upptäckter och hälsovinster | 11 Kommentarer | Permalink



Jag har diagnosen utmattningsdepression.
Och jag har sannerligen varit både utmattad och deprimerad. Man blir det av att gå in i väggen gång på gång. Och förlora jobbet. Och vara utfattig. Och blablabla.

MEN - det slog mig när jag stod och diskade: Visserligen är jag inte helt återställd när det gäller tröttheten, men någon depression är det verkligen inte tal om längre.

När jag ser på mitt liv i backspegeln undrar jag om jag någonsin varit helt fri från depression. Tveksamt.
Men har jag någonsin begripit att jag var deprimerad? Oftast inte.
 
Nu märker jag skillnaden på liv och liv. Nu vet jag varför jag blir ledsen och kan stå ut med det. Det känns inte som om jag svajar och ständigt är på väg att falla. Trots att framtiden är minst lika osäker som någonsin förr är jag inte nämnvärt orolig. Jag accepterar att det finns saker jag inte kan styra över. Katastrofer kommer och går, men jag står där jag står.

Mitt liv är varken roligare eller mer innehållsrikt än förr, i själva verket är det definitivt tvärtom. Många hade nog avlidit av tristess om de tvingats leva mitt liv.
Men jag både överlever och lever gott. Bättre än nånsin.
Hur kan det vara?

Jag skyller på maten.
Jag tror att allt sockret jag stoppade i mig förut fick mitt blodsocker att åka bergochdalbana, hjärnan att kortsluta och få en felaktig kemisk sammansättning. För lite riktigt fett och bara socker.
Nu när jag inte skyr fettet men skippar allt socker är hjärnan lugn och fin och utan spöken.

Den kanske aldrig kommer upp till sin forna kapacitet pga permanenta stresskador, vad vet jag. Men den gör så gott den kan och jag slipper så mycket av oro, ångest och svarta hål som varit vardagsmat i hela mitt liv.
 Trots att förändringen är så påtaglig har jag ändå själv svårt att riktigt tro på att den ska vara beständig. Men jag märker ju att varje gång jag gör avsteg och äter socker kommer oron och svajet tillbaks.


Min egen erfarenhet och många andras berättelser om liknande förbättringar har fått mig övertygad om att LCHF är en kost för både kropp och själ, och det bästa vi kan äta.

Och jag för min del tänker aldrig gå tillbaka till sockerkost. Alltför mycket står på spel, och varför skulle jag välja att vara sjuk när jag kan vara frisk?
 
Mackorna och potatisen är helt enkelt inte värda det.


(Dubblett från min andra blogg.)

Cocosfett inhandlat och avsmakat

27 jan kl 13:32, 2007

Skrivet av chakula under kategorin upptäckter och hälsovinster | 0 Kommentarer | Permalink

   

I mina föresatser att minska på grädden har jag inhandlat nytt cocosfett. Den vänstra, bruna, var den som fanns i min hälsokost nu och det är en msk av den jag har i min kopp rooibos i skrivande stund.
Jag kan inte säga att det är en hit. Men man vänjer sig ju vid allt säjer dom.

 När jag läst och jämfört förstår jag att det är den gröna burken som hade varit bäst i teet. Den har kokossmak. Min är smaklös och pressad ur torkat cocoskött. Den gröna ur färskt. Hur det är med själva nyttigheterna vet jag inte, men den bruna är billigare och tänkt att steka i.

 Det kan jag ju prova i stället för smör. Det lär ju vara det renaste fettet som finns.

Nu är tekoppen urdrucken och - jovars, om det är ett sätt att få i sig extra fett så kan jag överleva det. Men inte är det som min grädde! ;-)

Björnen, ankan och sumobrottaren

18 jan kl 14:32, 2007

Skrivet av chakula under kategorin upptäckter och hälsovinster | 0 Kommentarer | Permalink

Idag blir det lite obehagligt, och lite gulligt.
Och lite hur gör djur.

Först: när jag hörde talas om LCHF första gången i juli förra året tyckte jag att det lät väldigt konstigt. Bakvänt. Äta mycket fett och bli smal??? Några dagar senare hade jag ändå börjat äta efter konceptet, eftersom jag hört att man kunde bli frisk från en sjukdom jag har. Vad hade jag att förlora? Så jag satte igång med friskt mod och tog reda på allt jag kunde om LCHF. Jag behövde inte läsa länge för att inse att här var något revolutionerande, och framför allt, något som faktiskt lät helt logiskt.
 
Jag ska inte trassla in mig i resonemang om kroppens kemi, för sånt kan andra mycket bättre.
Men jag vill gärna helt kort ta upp några intressanta fenomen från när och fjärran:

Det första är det obehagliga.
Rätter som gåsleverpastej och pekinganka kräver manipulation av djuren medan de lever för att uppnå önskad storlek och fetthalt. För dem som inte vet det, går det till så att man tvingar i djuren extra föda genom ett rör som körs ner i halsen på dem. 
Jag ska inte gå in på de rätt förfärliga konsekvenserna för själva djuren utan hålla mig till ämnet.
 
Nämligen: var är det de blir matade med?
Jo, spannmål.
Fiberrik nyttig smalmat, som vi alla ska må så bra av.
Konstigt då att gässen blir så feta av samma mat så att deras lever blir tio ggr för stor och sprängs.

Nu är det slut på hemskheterna.
Nu snackar vi gosiga björnar här.
När björnen förbereder sig för att gå i idé, äter den upp sig för att klara den långa vintern på sina fettreserver.
Den behöver snabbt skaffa sig ett fettlager som sen skyddar under flera månader i kyla.

Vad äter den? Fett?
Nä, blåbär.
Fulla med kolhydrater (socker). Och det ger björnen ett rejält lager späck.

Jag vet inte om sumobrottare hör till kategorin gulligt, men de är ju i alla fall intressanta ur kostsynpunkt.
Vad äter egentligen en sumobrottare för att bli så där stor och fläskig? Han måste ju proppa i sig drypande bacon och dricka vispgrädde till?
 
Inte riktigt.
En sumobrottare äter enligt uppgift mycket grönsaker och frukt, dvs mycket kolhydrater (hur kan det gå till? Nå, de har väl sina knep, det har ju ändå funkat i över tusen år...)

Jamen är det inte konstigt?
Vi vet ju att man blir fet av fett och smal av kolhydrater. Det har de ju sagt till oss hela vårt liv.

Eller?

Medan ni funderar på detta ska jag provsmaka en ny rätt igen, återkommer senare ifall den är god!
Den är åtminstone fet. ;-)

Hardcore LCHF?

17 jan kl 09:14, 2007

Skrivet av chakula under kategorin upptäckter och hälsovinster | 5 Kommentarer | Permalink

Det var ett roligt uttryck tyckte jag och började fundera på om det är det jag kör. Det känns inte särskilt hardcore, dvs det är ju inte varken svårt eller jobbigt. Jag tänker mig mer hardcore som Sten Sture Skaldemans fakirdiet, och den passar då inte för alla.

Jag försöker ligga på under 10 g kolhydrater per dag. Energiprocenten ska vara fördelade ungefär såhär: Protein  20 %, fett 77 %, kolhydrater 3 %.  Det betyder utrymme för grädde, ost, creme fraiche och någon grönsak.

Man får säga att 10 g kolhydrater är ganska strikt ändå. Jag tror att ända upp till 100 g räknas till LC-kost.
Men det beror ju på vad man har för syfte med att äta LC. Gör man det för att bli friskare och må bättre kan man ju äta mer grönsaker och frukt. Vill man dessutom gå ner i vikt får man strama till det hela. Om man förutom det har problem såsom överätning, sockersug, känsloätning mm, då får man kanske passa sig ytterligare.

Jag har aldrig kunnat vara lagom. Aldrig kunnat säga "ja, jag får äta detta, men bara lite". Är något gott vill jag ha mer, så är det bara. Och hur många bantningskurer har jag inte hamnat i diket för att suget blivit för stort och sen har jag gett upp, för att "det ändå inte är nån idé".

Jag är nog lite antingen eller. Och nu kör jag på det sätt jag kan - kalla det hardcore om ni vill! ;-) Skulle jag lyckas gå ner alla kilona så ser jag mycket fram emot att få ta en frukt ellar lassa på med mer grönsaker.

Men nu blir det inte.
Hem | Nästa sida »