03 jan kl 21:10, 2007
Skrivet av chakula under kategorin upptäckter och hälsovinster | 2 Kommentarer |
Permalink
En annan (åter)upptäckt jag gjorde under julens kolhydratorgier, var
att jag kunde äta nästan hur mycket som helst. Jag blev aldrig helt
nöjd.
När jag ätit mig stoppmätt på lutfisk med potatis och en massa äggsås
ville jag ändå ha efterrätt och när den var uppäten ville jag ha
choklad eller kakor eller vadsomhelst.
Sådär höll det på, ett evigt sug. Mackorna på kvällen kunde ha blivit
tio-femton stycken utan problem. Nu blev de inte så många eftersom jag
satte stopp, men ändå på tok för många.
Det är som att det finns ingen botten i mig när jag äter den här sortens mat. Den ena maträtten ger sug efter nästa osv.
När jag å andra sidan äter lågkolhydratsmat nöjer jag mig med en rätt
liten portion. Jag tycker maten är jättegod, men när tallriken är tom
är jag nöjd. Jag längtar inte efter mer. Det är en enorm skillnad.
Jag håller mig också mätt så mycket längre, vilket gör att jag får tid och energi över till så mycket annat än att tänka på mat!
Min slutsats är att kolhydrater i magen längtar efter fler kolhydrater.
Snabba eller långsamma spelar ingen roll. De kräver sällskap!
Fett i magen klarar sig bra länge utan sällskap, liksom protein.
Kolhydrater i magen "suger ut" mättnaden i kroppen. Samma måltid men
utan potatisen (riset, pastan, brödet) håller mig mätt längre, trots
att det blir mindre mängd mat.
Änte kônstut? -som dom säjer uppåt landet.
03 jan kl 14:09, 2007
Skrivet av chakula under kategorin upptäckter och hälsovinster | 1 Kommentarer |
Permalink
Under julhelgen blev det alldeles tydligt att jag inte tål kolhydrater.
Jag hade bestämt mig att jag under de få juldagarna skulle äta det som
bjöds och inte vara "krånglig". Jag åt ändå mina ägg med smör till
frukost, så jag började dagarna bra. Men sen blev det både det ena och
andra som inte var så lyckat. Vörtbröd med rödbetssallad. Potatis. Sås
på mjöl och mjölk. Småkakor. Risgrynsgröt...
Ajajaj.
Inte bara fick magen problem med knip och olustigheter. Min värk i
axlar och armar förvärrades kolossalt - jag hade glömt att det gjorde
så ont innan jag började med lågkolhydratsmat. Jag kunde knappt använda
mina armar alls.
Sen jag kom hem igen efter julen och slapp de kolhydratstinna
livsmedlen, har värken långsamt klingat av och är nu tillbaka på sin
vanliga nivå. Armarna är back in business och magen blev snabbt glad
igen.
Ibland är det skönt att få ett konkret kvitto på hur kroppen tar emot
maten och hur den egentligen mår av det man stoppar i den, även om det
kan vara smärtsamma erfarenheter.
Nu vet jag åtminstone med säkerhet att lågkolhydrat är det som gäller för mig.
Det jag håller på med är ingen "kur", utan jag äter för livet.
03 jan kl 13:34, 2007
Skrivet av chakula under kategorin viktresan | 1 Kommentarer |
Permalink
Viktminskning sedan start (1/1): 1,1 kilo.
Nå, det är inte så märkvärdigt, de första två kilona är alltid bara
vatten. Men det är ju roligt ändå att det händer saker snabbt!
Jag kommer inte att redovisa min viktresa varje dag, som Fetsmart, men jag satsar på varje vecka.
Nyårsdagen var inte helt "prickfri" - jag upptäckte en bit chokladkaka
jag missat att äta upp dagen innan (inte likt mig!). Men det var en
mycket mörk ekologisk choklad med mandlar, så det fick passera för den
här gången.
Annars har jag i år hittills ätit:
Ägg, smör, skinka, fläskkotlett, coleslaw, wienerkorv, bacon,
purjolök, vispgrädde, cheddar, rökt lax, broccoli, creme fraiche, pistagenötter
och den där biten choklad. ENDAST detta men i tillräckliga mängder ;-)
Man kan knappast kalla mig fettskrämd...
03 jan kl 13:01, 2007
Skrivet av chakula under kategorin viktresan | 0 Kommentarer |
Permalink
...är swahili och betyder tack för maten.
I den här bloggen vill jag redovisa vad som sker med mig och min kropp när jag äter riktig mat.
För precis ett år sedan började jag med GI, och för ett halvår sedan
tog jag ett steg till och gav mig in på LCHF
(lågkolhydrat/högfettskost).
Med GI-metoden hände inte så mycket, det var god mat men jag gick inte ner i vikt och jag var ofta sugen.
På LCHF har jag varit alldeles nöjd. Viktminskningen blev sju kilo, jag
fick mindre värk, magen blev snäll och glad och jag höll mig mätt länge
och utan sötsug.
Men livet går ju sällan på räls. Saker händer som gör att man avviker
från den goda vägen. Det har slarvats här i både tid och otid och det
har satt sina tydliga spår både i hälsa och på vågen.
Efter helgernas kraftigt förhöjda intag av kolhydrater är jag nu
tillbaks i mina rutiner och vill verkligen äta så bra jag kan. Med
denna blogg vill jag utmana mig själv ytterligare genom att redovisa
mina resultat och upptäckter.
Jag vill också från hjärtat tacka dem som har pekat i rätt riktning.
Några av dem finns bland mina bokmärken.
Tack för maten!
