....helt enkelt.... Man gör sig till lagar egen pizza och dukar fint. har städat hela jävla dagen o känner att de ska bli kul med familjekväll... Då brakar helvetet lös. SOM VANLIGT i denna familjen med hans 2 stor barn. Hatar de....Alltid samma sak varje helg. älskar min sambo o mina barn men nu börjar hans driva mig till vansinne... jag saknar min sambo. Känner att vi inte träffas alls ensamma har ingen egen tid lilksom. Han ska på konsert med en vän men kan inte ta sig verken tid eller pengar att åka med mig. Så känns de men så e de ju inte om jag tänker till för de vet jag han vill men just nu e de köket som gäller.....suck.... Han gör allt för mig o de vet jag men just nu BEHÖVER jag honom verkligen..... o nu menar jag verkligen..... Jag vill vara med honom massor. De vi hade innan känns så långt bort. Vi pratar om att gifta oss o de vill jag jätte gärna för jag älskar honom Vill bli gammal med honom men jag vet ine hur jag ska å honom att förstå att jag behöver honom SJÄLV ibland...någon gång då och då....bara en stund...sitter i soffan nu o försöker se på tv.... då bråkas de igen. ingenstans finns de lugn o ro.... sambon kom hem från jobbet o mår dåligt efter vacc... jaha... de gjorde jag med igår men då var de ingen som ville hjälpa mig eller tyckte synd om mig.... jag fick ändå ta den jävla disken som jag tar varenda jävla dag......suck....hatar vardagslivet.....just nu ialla fall.....
Postat i: Nyheter Permalink Kommentarer [0]
Just nu är jag inne i en period då jag bara vill vara jag. Jag vill ha min familja runt mig ABSOLUT men att få lite ensam tid utan barn, att få vara lite JAG. Det verkar omöjligt. Min sambo och jag hade planerat att komma hemmifrån förra helgen men planerna ändrades eftersom vi renoverar köket. Vi känner att vi måste få klart det först. Klart är det normal att man känner så här kan jag tänka mig men det är också en smula jobbigt för jag blir väldigt irriterad över saker o ting. Mitt i detta får min sambo ( som aldrig heller är iväg) frågan av en kompis om han vill följa med på konsert. Klart vill han det o jag tycker att han ska med för han behöer detta lika väl som jag SKULLE behöva det men jag får det inte..... Jag tar mig inte de. Jag ser allt som måste fixas här hemma o skiter i att vara JAG. Jag är bara mamma sambo o städerska känns de som. När tar detta slut? Jag har varit på shopping tur för ett tag sedan med en tjejkompis MEN då handlar jag till min familj. Hela tiden är allt till min familj. Aldrig kan jag se att JAG behöver något. Inte heller känner jag att någon annan ser till mitt bästa när de gäller den biten. Jag lagar mat jag diskar jag städar jag jag jag...... ( jag får mkt hjälp ser de bara inte just nu)
Ikväll ill jag ut med tjejerna..... MEN antinen har dem inte pengar eller finns de ingen barnakt.....suck.....
Postat i: Nyheter Permalink Kommentarer [0]
Mitt i all kaos som lätt uppstår när man har dina, mina, våra barn älskar jag mitt liv. Men de finns saker jag vill förändra och förbättra. Ofta försöker jag göra detta utan att det fungerar så bra då det egentligen inte är min sak att göra förändringen. Mycket run mig är komplicerat och invecklat o jag känner ibland att jag inte vet om jag gett mig in i de liv jag tänkt mig när jag var ung.
Jag lever med en underbar man som verkligen gör allt för mig o barnen. Han försöker verkligen. Han har ett ex som fullkommligt förstör vårt liv. Detta e ju inget unikt men hemma hos oss är de skit jobbigt. Hon Har i 4 år försökt med näppar och klor att ta koll på oss. Både genom att "bli vän" med mig och göra skit för barnen. Inget att hon lyckats med. Nu lever vi med ett tingsrätts beslut där dem inte ska prata med varnadra utan allt ska skickas mellan dem i en bok som åker fram o tillbaka i barnens väskor. Detta lyckas dem inte med. Hon ringer ändå, dyker upp hemma hos oss för hon ska bara.... Allt detta är väldigt jobbigt o man känner ibland att hon tar mer energi av både mig o min sambo än vad vi har tillsammans.
Vi har en underbar dotter tillsammans som är helt fantastisk. Själv har jag en son som verkligen gjort stora förändringar på kort tid. Han har på ett positivt sätt förvandlats från ett helvete till ett helgon. (nästan, faktiskt) Han är blivit jätte duktig och förösker vara artig och snäll och hjälpsam. De lyckas inte varje dag men de kan man inte begära av någon som kastat stolar o skiki fitta åt alla för 6 månader sedan. I dag gör han inte det. Han hälsar o håller upp dörrar för folk. En liten kämpe... Min smbo har 2 barn med sitt ex. sonen har svåra koncentationssvårigheter och måste nu gå i stödklass. Dottern har fått diagnosen adhd efter långa utredningar. Vi kämpar med rutiner och klara regler här hemma. Barnen kommer hem o är uppskruvade så de känns som om vi har ett fritids här hemma. Man tror man kan göra som man vill och lyssnar inte. " dagar in på vår vecka är dem nere på jorden o man känner att nu e de bra igen... När de e riktigt bra ska man lämna iväg dem igen för att sen börj om på nytt. som ett hamsterhjul. Mitt i detta ringer hans ex o gnäller att sonen eller dotteren måste ha handbolls träning eller annat för att vara "inne" . E de status idag att ha träning? Måste man de när man inte ens klarar att gå i en vanlig skola utan att man känner att de e för stressigt? Borde man inte lägga energi på de?
Förövrigt älskar jag min familj o NÄ jag skulle inte vilja byta. Bara göra en del förändringar.....
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]