Mitt i all kaos som lätt uppstår när man har dina, mina, våra barn älskar jag mitt liv. Men de finns saker jag vill förändra och förbättra. Ofta försöker jag göra detta utan att det fungerar så bra då det egentligen inte är min sak att göra förändringen. Mycket run mig är komplicerat och invecklat o jag känner ibland att jag inte vet om jag gett mig in i de liv jag tänkt mig när jag var ung.

Jag lever med en underbar man som verkligen gör allt för mig o barnen. Han försöker verkligen. Han har ett ex som fullkommligt förstör vårt liv. Detta e ju inget unikt men hemma hos oss är de skit jobbigt. Hon Har i 4 år försökt med näppar och klor att ta koll på oss. Både genom att "bli vän" med mig och göra skit för barnen. Inget att hon lyckats med. Nu lever vi med ett tingsrätts beslut där dem inte ska prata med varnadra utan allt ska skickas mellan dem i en bok som åker fram o tillbaka i barnens väskor. Detta lyckas dem inte med. Hon ringer ändå, dyker upp hemma hos oss för hon ska bara.... Allt detta är väldigt jobbigt o man känner ibland att hon tar mer energi av både mig o min sambo än vad vi har tillsammans.

Vi har en underbar dotter tillsammans som är helt fantastisk. Själv har jag en son som verkligen gjort stora förändringar på kort tid. Han har på ett positivt sätt förvandlats från ett helvete till ett helgon. (nästan, faktiskt) Han är blivit jätte duktig och förösker vara artig och snäll och hjälpsam. De lyckas inte varje dag men de kan man inte begära av någon som kastat stolar o skiki fitta åt alla för 6 månader sedan. I dag gör han inte det. Han hälsar o håller upp dörrar för folk. En liten kämpe... Min smbo har 2 barn med sitt ex. sonen har svåra koncentationssvårigheter och måste nu gå i stödklass. Dottern har fått diagnosen adhd efter långa utredningar. Vi kämpar med rutiner och klara regler här hemma. Barnen kommer hem o är uppskruvade så de känns som om vi har ett fritids här hemma. Man tror man kan göra som man vill och lyssnar inte. " dagar in på vår vecka är dem nere på jorden o man känner att nu e de bra igen... När de e riktigt bra ska man lämna iväg dem igen för att sen börj om på nytt. som ett hamsterhjul. Mitt i detta ringer hans ex o gnäller att sonen eller dotteren måste ha handbolls träning eller annat för att vara "inne" . E de status idag att ha träning? Måste man de när man inte ens klarar att gå i en vanlig skola utan att man känner att de e för stressigt? Borde man inte lägga energi på de?

Förövrigt älskar jag min familj o NÄ jag skulle inte vilja byta. Bara göra en del förändringar.....