Just nu är jag inne i en period då jag bara vill vara jag. Jag vill ha min familja runt mig ABSOLUT men att få lite ensam tid utan barn, att få vara lite JAG. Det verkar omöjligt. Min sambo och jag hade planerat att komma hemmifrån förra helgen men planerna ändrades eftersom vi renoverar köket. Vi känner att vi måste få klart det först. Klart är det normal att man känner så här kan jag tänka mig men det är också en smula jobbigt för jag blir väldigt irriterad över saker o ting. Mitt i detta får min sambo ( som aldrig heller är iväg) frågan av en kompis om han vill följa med på konsert. Klart vill han det o jag tycker att han ska med för han behöer detta lika väl som jag SKULLE behöva det men jag får det inte..... Jag tar mig inte de. Jag ser allt som måste fixas här hemma o skiter i att vara JAG. Jag är bara mamma sambo o städerska känns de som. När tar detta slut? Jag har varit på shopping tur för ett tag sedan med en tjejkompis MEN då handlar jag till min familj. Hela tiden är allt till min familj. Aldrig kan jag se att JAG behöver något. Inte heller känner jag att någon annan ser till mitt bästa när de gäller den biten. Jag lagar mat jag diskar jag städar jag jag jag...... ( jag får mkt hjälp ser de bara inte just nu)

Ikväll ill jag ut med tjejerna..... MEN antinen har dem inte pengar eller finns de ingen barnakt.....suck.....